"Det finns bara två slags människors, de förföljda och förföljarna, de rastlösa och de trötta."Den store Gatsby (1925) av Francis Scott Fitzgerald brukar betecknas som en berättelse om den amerikanska drömmen, men enligt mig är den i lika hög grad en berättelse om människors förlorade illusioner. Trots allt glitter och glamour, festande, snabba sportbilar och påklistrade lättsinnighet hos huvudpersonerna är Den store Gatsby en tragisk historia. Den berättas av Nick Carravay, en ung man som kommer till New York som nybliven aktiemäklare, flyttar in i en villa på Long Island och undrar vem som är hans granne i det pampiga palatsliknande huset bredvid.
Personen i grannhuset är lika förmögen som folkskygg, han bjuder till storslagna trädgårdsfester under veckosluten utan att knappt själv visa sig. Han är mycket gåtfull, snacket går... Vem är denne Jay Gatsby som han heter? Några påstår sig till och med veta att han har mördat någon... Och varför står han långa stunder i fönstret och spanar i fjärran? Det finns mycket att spekulera om kring Gatsbys person, även för läsaren. Gatsby är den amerikanska drömmens flyktiga väsen förkroppsligad.
Nick Caraway umgås med ett annat rikt par - Daisy och Tom Buchanan. Det visar sig att Gatsby hyser djupa känslor för Daisy sedan några år tillbaka, att de faktiskt har träffats tidigare. Det är bara en enda sak Gatsby vill och det är att Caraway ordnar så att han kan råka träffa Daisy. Det blir en passionerad kärlekshistoria av det hela men eftersom otrohet förekommer (på flera håll samtidigt) och sunt förnuft saknas hos de inblandade, är historien dömd till att bli tragisk i stället för lycklig. Det hjälper inte Gatsby ett dugg att han äger en swimmingpool och flera dussin sidenskjortor. Och det hjälper inte Daisy att "hennes röst är full av pengar".
Den store Gatsby är en kortroman men en mycket mustig sådan. Dels är det själva kärlekshistorien som fängslar, dels är det 1920-talets partyvärld i New York som utmålas med säkra penseldrag och mycket färg. Den store Gatsby är en häftig bok och det är faktiskt på tiden att ett bokförlag har bestämt sig att satsa på den och ge ut den i en nyöversättning (Christian Ekvall) som dessutom är mer än lyckad.
"Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."
Det finns ett begränsat antal böcker som räknas som amerikanska klassiker men Den store Gatsby är helt klart en sådan. Den påminner lite om Hemingway. I stilen. Under läsningens gång kom jag ibland att tänka på Hemingways isbergsteknik för den finns i viss mån i Den store Gatsby också. Kanske är det just därför som den är så innehållsrik fast den är knappt 200 sidor lång.
Det var ett kärt återseende för mig att läsa Den store Gatsby. Jag läste den första gången på gymnasiet och minns att jag var mycket fängslad av den. Nu kände jag faktiskt igen vissa passager, till och med språket - eller snarare känslan av det eftersom jag läste romanen på tjeckiska då för drygt 25 år sedan. Jag tyckte mig åtminstone förnimma samma språkliga upplevelse av berättelsen, vilket gjorde mig egendomligt glad.
Jag tycker mycket om omslaget också - ett bildcollage som verkligen piskar upp den glamourösa stämningen och känslan av amerikanst 1920-tal. En rolig sak som jag roade mig med var att lyssna på musiken som omnämns i boken på You Tube. Det var kul.
Köp boken på Bokus
