Idag har jag fått en anonym kommentar på ett gammalt inlägg om Montaigne och hans essäer. Men döm om min förvåning när jag förstod att kommentaren inte alls var anonym utan från Bodil Malmsten som jag tycker så mycket om och att hon dessutom kommentarvägen tackar mig för att jag gjort henne glad. Så här skriver hon till mig:
Otroligt!
Jag sitter och lider med en essä om Montaigne för Obs Kulturkvarten. Och får för mig att jag vill se om någon nämner ordet gåspenna i samband med Montaigne.
Och hamnar på Bokmania och läser att jag är en liten husgud och jag blir galet glad.
Om det nu bara kunde hjälpa mig att få ihop den förbannade essän.
Tack ändå,
vänligast
den lilla husguden
Tack själv, Bodil! Vilken tur att ordet gåspenna förekommer i mitt inlägg från 2008. Och eftersom Bodil är som hon är så finns nu ett inlägg om hur hon hamnade på Bokmania även på hennes egen Finistere-blogg och det är min tur att vara glad för omnämnandet. Kan jag börja säga att Bodil och jag nästan blivit kompisar? Det är så här det är när bloggvärlden är som bäst.
