flickan satt och solade
tisdag, juni 29, 2010
Sommarvykort 29 juni
flickan satt och solade


måndag, juni 28, 2010
Sommardikt



söndag, juni 27, 2010
En ros är en ros är en ros
Nyponbuskar där jag bor är fullkomligt översållade med blommor i år och jag tycker att nyponrosor är i särklass vackrast, kanske framför allt för sin förföriska enkelhet, milda doft och binornas surr. Eftersom jag kan stå en lång stund och bara titta på dem, händer det att olika ros-citat poppar upp i huvudet på mig, som till exempel det högst upp.
Den berömda meningen "A rose is a rose is a rose." dyker för första gången upp i Gertrude Steins poem Sacred Emily från 1913 och är antagligen hennes mest kända. Den betyder ungefär att saker och ting är som de är (klicka här om du vill veta mer). Genialiskt, för det är de ju...
Och så tre till:
"Hur mycket oftare blir man inte stucken av en ros än bränd av en nässla." (Selma Lagerlöf)"Världen är min. Vartän jag går kastar jag rosor åt alla." (Edith Södergran)
"Gud skapade bara två saker perfekta: kvinnan och rosen!" (Victor Hugo)


lördag, juni 26, 2010
Lässvacka frigör en annan energi

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, inte ens en sådan enkel sak som att läsa vissa böcker under en viss tid. Fast egentligen skulle jag vilja läsa - om jag bara orkade. Det gör jag inte. Inte för tillfället. Så böckerna får stå kvar i bokhyllan och vänta på att det (vad det nu är) har gått över. Tills dess blir det följaktligen tomt på nya recensioner här på bloggen, men det får både jag och ni läsare stå ut med. Bara jag inte riskerar att bli fråntagen titeln boknörd, det vore förskräckligt! Hoppas att även boknördar har rätt till välförtjänt bokledighet.
Vad ska jag då fylla sommarveckorna med? Jag längtar med alla mina sinnen efter att stå och måla tavlor, leka med färger, former, skuggor och ljus. Måleriet är mitt andra stora intresse direkt efter litteraturen och jag har sannerligen försummat det länge, länge. Har nästan inte målat någonting på två år då läsandet och bloggandet alltid har gått före och nu kliar det sannerligen i fingrarna. Dags att byta läsglasögonen mot målarrock och datormusen mot penslar. Det kommer att göra mig gott, tror jag. Måleriet är för mig ett omprövat sätt att ladda batterierna. Att läsa och tolka ord innebär alltid en input, medan att skapa bilder är en output. Ett annat sätt att rensa hjärnan, vilket jag behöver. Jag uppnår en annan sorts frid i själen när jag målar, får en annan sorts utmaning för tanken.
Jag ska köpa en massa målardukar och måla blommor, himlar, diffusa landskap, kroppar och ansikten eller något helt annat som faller mig in. Och jag ska inte ha några prestationskrav under tiden! Bara lusten ska få styra mig.
Sedan början på juni har jag målat två tavlor, fullständigt överväldigad av årets makalösa blomsterprakt.
Blomsterrabatt (akryl på duk, 66 x 73 cm)
Lupiner (akryl på duk, 60 x 73 cm)
Vi får se hur mycket jag kommer att blogga i sommar. Lite blir det helt säkert, det finns alltid lite bokrelaterad ditt och datt att dela med sig av. Kanske visar jag också fler färdiga alster för er för lite bedömning, om jag törs.


fredag, juni 25, 2010
Novellutmaningen - ett tillägg

Alldeles nyligen har jag läst den av många hyllade novellsamlingen Båten av Nam Le, men av olika orsaker har jag inte kunnat göra boken rättvisa. De sista två veckorna övermannades jag nämligen av en sådan trötthet att läsningen blev för hackig och ofokuserad. För många avbrott, för dålig koncentration. Av de sex novellerna som finns i samlingen har jag ingen som helst uppfattning om hälften av dem, och det är helt och hållet på grund av min tillfälliga lässvacka. Båten är just så bra som alla säger, det känner jag alldelses tydligt för känslan bedrar inte, det är mina bångstyriga tankar som surrar runt som ilskna getingar och som förstör min läsning för mig. Även om jag har tagit mig igenom hela Båten vill jag inte recensera den nu. Jag vill först läsa den en gång till, för det är den värd!


söndag, juni 20, 2010
Just Kids

Patti Smith berättar inte huvudsakligen om sitt musikaliska artistliv, vilket man kanske skulle kunna tro, utan framför allt om sitt eget poesiskrivande och om sin starka relation till konstnären och fotografen Robert Mapplethorp. Nödvändigheten att våga leva för konsten och för kärleken som ett kall är bokens röda tråd, vilket tilltalar mig. Och eftersom jag personligen både är intresserad av det skrivna ordet och av bildkonst, drogs jag genast till boken som till en magnet. Att även musiken tillkommer så småningom som en naturlig tillsats i biografin är inget jag ogillar. Rörelsen i riktning mot musik finns där hela tiden, väl synlig. Gitarren hörs.
Patti Smith och Robet Mapplethorp träffades i slutet av 60-talet och blev ganska snart ett kärlekspar, fattiga som kyrkråttor men lyckliga tillsammans och fast beslutna att ägna sig åt konsten. Patti skrev poesi och tecknade, Robert målade och tecknade. Så småningom gick de två skilda vägar men förblev vänner fram till Roberts död i aids 1989. Allteftersom tiden gick upptäckte Robert sin fallenhet för svartvit fotografi och för män. För att kunna ägna sig åt konsten gick Robert så långt att han prostituerade sig men Patti Smiths vänskap till honom förblev lika stark, liksom hans till henne. Hon var hans musa, hans modell, hans första kritiker, hans livsnerv. Det är en fängslande relation som Patti Smith beskriver på boksidorna. Först den villkorslösa kärleken, sedan en livslång vänskap som bokstavligen överlever allt. Som om de var en själ i två kroppar, en tanke i två huvuden, en bild i två utföranden...
Boken Just Kids är dels Patti Smiths biografi, dels biografi över Robert Mapplethorp, hans konst (som på alla sätt och vis tänjde på gränserna inom fotokonsten) och den dekadenta miljön som rådde I New York under 60-, 70- och 80-talet. Berättelsen slutar dock 1989 då Robert dör eftersom Patti berättar om sitt liv genom Roberts liv och om Roberts liv genom sitt liv.
Jag tycker mycket om när Patti Smith berättar om sin fösta kontakt med böcker och läsande och hur hon upptäckte sin fallenhet för bildkonsten. Hennes hunger att lära sig mer, viljan att klara sig trots bristen på pengar, hennes beslutsamhet att gå sin egen väg... Det är spännande att läsa om hennes första tafatta poesiförsök och hur det kändes för henne att få sin första diktsamling utgiven. Hennes berättelse om Robert Mapplethorps konstnärliga och personliga utveckling är fullständigt lysande. Det märks på språket att hon i grunden är poet och på bildanalyserna att hon själv är bildkonstnär. Då och då genomströmmas bildlandskapet av musikstycken, som av en flod. Jag ser en levnadskarta med blå vattenådror av musik.
Berättelsen om Patti Smiths barndom och ungdomsår lämnar inte heller läsaren oberörd. Ibland tror att jag läser en roman. Just Kids är nästan som en roman. Fast på riktigt.
Jag började läsa boken fast jag knappt visste vem Patti Smith är och jag har aldrig hört namnet Robert Mapplethorp innan. Men eftersom jag blev fullkomligt tagen av boken så bevisar det att man inte behöver någon förhandskunskap innan man ger sig i kast med Just Kids. Boken naglar fast en med sin levnadsberättelse och med sin hyllning till konsten, kärleken och vänskapen. Och till livet. Att man stänger boken lite klokare än man var innan är bara bonus.
En underbar bok. Välskriven och intressant. Mänsklig. Läs den gärna. Eller lyssna på den. Just Kids finns även som ljudbok i lysande uppläsning av Marika Lagercrantz och är nominerad till årets bästa ljudbok 2010. Jag vet att uppläsningen är lysande eftersom jag egentligen läste boken med öronen. En upplevelse som stannar kvar länge.
onsdag, juni 16, 2010
tisdag, juni 15, 2010
Novelläsning 5: "Babian" av Naja Marie Aidt

fredag, juni 11, 2010
Himmel och helvete

En av fjolårets stora romaner var Sommarljus, och sen kommer natten av islänningen Jón Kalman Stefánsson som nu återvänder med sin andra roman på svenska, Himmel och helvete. Någonstans i den läser jag att det är tystnaden efter en berättelse som avgör dess betydelse, om den har vidrört våra sinnen eller bara varit ett tidsfördriv. Trots att Himmel och helvete inte är i höjd med Sommarljus, är den vidunderligt vacker. I synnerhet naturbeskrivningarna. Efteråt sitter jag i tystnad, hänförd. Eftersom Himmel och helvete är första delen i en planerad trilogi, lovar det gott.
Boken handlar om pojken. Fast tjugo år gammal, kallas han alltid bara pojken. Tillsammans med vännen Bárdur och fyra andra män ger han sig ut på havet för att fånga torsk. Det är marsmånad och mars är fortfarande iskall på Island, framför allt om man sitter i en öppen båt och stormen kommer. Bárdur har glömt sin skinnkjortel på landbacken, det var viktigare att packa ner en bok i stället, men en bok skyddar inte mot kölden när vindarna blåser rakt upp från helvetet och snöfallet är en tjock vägg. Då är det kort mellan livet och döden, bara ett klädesplagg som fattas. Så går det till när pojken i livets början lär sig vad döden är.
Himmel och helvete sjunger om mannamod och livet för hundra år sedan men också om Island, dess berg, hav, mörker och ljus. Det är en berättelse om lycka, sorg, drömmar och verklighet liksom den är en hyllning till läsandet och ordet. Himmel och helvete förstummar med sin poetiska kraft.
torsdag, juni 10, 2010
onsdag, juni 09, 2010
Sommar i P1 2010 - sommarpratare med litteraturanknytning
Natasha Illum Berg (professionell storviltsjägare, författare)
Eva Gabrielsson (arkitekt, livskamrat till Stieg Larsson)
Viveca Sten (deckarförfattare, chefsjurist)
Aris Fioretos (översättare, författate)
Pija Lindenbaum (barnboksförfattare)
Birgitta Stenberg (författare, konstnär)
Monika Fagerholm (författare)
Johannes Anyuru (poet)
Niklas Rådström (författare)
Aris Fioretos får jag inte missa. Jag hörde honom en gång tidigare och han är helt oslagbar att lyssna på. Hans bok Den siste greken var en mycket trevlig överraskning. Pija Lindenbaum och Birgitta Stenberg är också givna då jag är mycket nyfiken på deras berättelser. Och Birgitta Stenbergs böcker ligger i läshögen. Monika Fagerholm har jag hört så pass många gånger redan att jag kanske avstår denna gång. Men bra är hon, så hon rekommenderas varmt.
Här finns hela kalendern med alla namnen som pdf-fil att skriva ut.


tisdag, juni 08, 2010
Den store Gatsby

Den store Gatsby (1925) av Francis Scott Fitzgerald brukar betecknas som en berättelse om den amerikanska drömmen, men enligt mig är den i lika hög grad en berättelse om människors förlorade illusioner. Trots allt glitter och glamour, festande, snabba sportbilar och påklistrade lättsinnighet hos huvudpersonerna är Den store Gatsby en tragisk historia. Den berättas av Nick Carravay, en ung man som kommer till New York som nybliven aktiemäklare, flyttar in i en villa på Long Island och undrar vem som är hans granne i det pampiga palatsliknande huset bredvid.
Personen i grannhuset är lika förmögen som folkskygg, han bjuder till storslagna trädgårdsfester under veckosluten utan att knappt själv visa sig. Han är mycket gåtfull, snacket går... Vem är denne Jay Gatsby som han heter? Några påstår sig till och med veta att han har mördat någon... Och varför står han långa stunder i fönstret och spanar i fjärran? Det finns mycket att spekulera om kring Gatsbys person, även för läsaren. Gatsby är den amerikanska drömmens flyktiga väsen förkroppsligad.
"Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."
Det var ett kärt återseende för mig att läsa Den store Gatsby. Jag läste den första gången på gymnasiet och minns att jag var mycket fängslad av den. Nu kände jag faktiskt igen vissa passager, till och med språket - eller snarare känslan av det eftersom jag läste romanen på tjeckiska då för drygt 25 år sedan. Jag tyckte mig åtminstone förnimma samma språkliga upplevelse av berättelsen, vilket gjorde mig egendomligt glad.
Jag tycker mycket om omslaget också - ett bildcollage som verkligen piskar upp den glamourösa stämningen och känslan av amerikanst 1920-tal. En rolig sak som jag roade mig med var att lyssna på musiken som omnämns i boken på You Tube. Det var kul.
Köp boken på Bokus
söndag, juni 06, 2010
Svårläst

Bokens ambition är inte att analysera orsak och verkan, utan det räcker att beskriva hur saker och ting ligger till. Det räcker för Ericsdotter. Och för mig som läsare också. Som en flerögonblicksbild.
Är Svårläst det bästa Ericsdotter hittills har skrivit? Det vet jag inte, vill inte se på boken på det sättet då allt hon skriver håller en hög konstnärlig kvalité. Men om jag däremot skulle svara på frågan vilken eller vilka av böckerna som jag rekommenderar att börja med om man inte är bekannt med hennes författarskap så blir det faktiskt debuten Oskyld och tvåan Kräklek. De två böckerna visar mer än tydligt vad hennes författarskap står för. Och gillar man dem, så är det bara att fortsätta. Det är tunna böcker allihop, men alla uppfyller devisen att mindre är ofta mer. Å andra sidan är det inte fel att börja med Svårläst heller...
Köp boken på Bokus
lördag, juni 05, 2010
Bloggvärlden är liten och därmed är det lätt att göra varandra glada
Otroligt!
Jag sitter och lider med en essä om Montaigne för Obs Kulturkvarten. Och får för mig att jag vill se om någon nämner ordet gåspenna i samband med Montaigne.
Och hamnar på Bokmania och läser att jag är en liten husgud och jag blir galet glad.
Om det nu bara kunde hjälpa mig att få ihop den förbannade essän.
Tack ändå,
vänligast
den lilla husguden
Tack själv, Bodil! Vilken tur att ordet gåspenna förekommer i mitt inlägg från 2008. Och eftersom Bodil är som hon är så finns nu ett inlägg om hur hon hamnade på Bokmania även på hennes egen Finistere-blogg och det är min tur att vara glad för omnämnandet. Kan jag börja säga att Bodil och jag nästan blivit kompisar? Det är så här det är när bloggvärlden är som bäst.


onsdag, juni 02, 2010
Novelläsning 4: "Ett halvt ark papper" av A Strindberg

Avslutningsvis vill jag skriva några lovord om bokutgåvan. Ett halvt ark papper är tryckt på ett snyggt bokpapper av hög kvalité, vilket syns, och arken är sydda (inte limmade), vilket betyder att boken kommer att hålla länge, länge, länge. Boken har hårda pärmar som känns sköna i handen och bokryggen är av tyg. En snygg och visuellt tilltalande bok. Dessutom är novellsamlingen försedd med ett initierat efterord av Peter Glas.
Köp boken på Bokus

