tisdag, maj 18, 2010

Tid att läsa - tid att recensera

Mitt nyårslöfte att prioritera läsning framför bloggande har redan fått konsekvenser i form av att jag hittills i vår har läst fler böcker än jag hunnit skriva om. Det tråkiga med det är att när en viss tid har gått sedan läsningen blev avslutad så är det inte längre så lätt för mig att recensera boken i fråga då doften av den omeddelbara läsupplevelsen har så att säga spridits med vinden och blivit omöjlig att fånga igen.

Jag vet inte hur jag ska hantera det. Eller om det ens måste hanteras. Kanske inte. Förmodligen inte. Fast jag för anteckningar och noterar intressanta sidor och citat under läsningens gång så är känslan av boken viktig för mig, och den kan jag inte notera på lösa post-it-lappar. Den måste finnas inuti mig i bloggandets stund och om jag inte kan återge min känsla i bloggtexten vad ska jag då skriva om? Jag kanske får lov att ge upp ambitionen att blogga om alla böcker som jag läser, antagligen ingen skada skett. Eller så måste jag vid behov anlita en "spökbloggskrivare". Nä, jag skojar bara.

De böcker som det så här långt gäller är:
Jonas Karlssons novellsamlingar Det andra målet och Den perfekta vännen, romanen Människor helt utan betydelse av Johan Kling, romanen Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron/Bret Witter och Gogols novell Kappan.

Sedan kvarstår (kvarligger) nio noveller av Strindberg återgivna i boken Ett halvt ark papper samt nyss utlästa romanen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. De har redan tagit varsinn kölapp och väntar på sin tur att bli ombloggade här på Bokmania. Jón Kalman Stefánssons roman Himmel och helvete som jag idag recenserar i Eskilstuna Kuriren skulle jag också vilja skriva något mer om här på bloggen så småningom. Bra böcker allihop, dessutom sitter känslan av dem djupt i sinnet.

Om det samtidigt inte vore för alla nya böcker som stampar och hoppar otåligt i farstun.... fast... vilket i-landsproblem! Är det egentligen inte underbart? Värre bekymmer kan man ju ha. Böcker i överflöd, den ena bättre än den andra. Vilken lycka! Och så har våren kommit...

Bild 1: Novellsamlingar i novelläsningshögen märkta med "Läses snart!"



Bild 2: Förra veckans tillskott av härliga recensionsexemplar. Läsning pågår för fullt.

5 kommentarer:

Helena sa...

Bland böckerna i din läshög kan jag säga att Båten är en riktig höjdare, en av mina största läsupplevelser hittills i år!

Jag har också svårt att komma ikapp med mina recensioner på bloggen men jag har en läsdagbok där jag antecknar under och strax efter läsning för att behålla den där känslan. Sen skriver jag ofta en "slarvrecension" för bloggen för att få det där omedelbara som bara finns kvar strax efter läsning. Sen låter jag den vila tills jag har tid att skriva ihop något mer läsvänligt för bloggen. Men man måste ju inte blogga om allt man skriver tycker jag - det är definitivt viktigare att ta sig tid att läsa.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Helena: Det är ett smart tips att fixa en "slarvrecension" först just för att fånga den omeddelbara läsupplevelsen. Ska testa.

Spännande och roligt att du är så entusiastisk över "Båten", det sporrar mig om möjligt ännu mer att läsa den så snart det bara går.

Chili [186021] sa...

mycket intressant blogg du har:)Kommer ta tid att beta sig igenom:)

elin sa...

Å jag känner igen mig! Det känns som att tiden aldrig räcker till. Och mn vill ju gärna ta tid på sig att skriva, inte bara riva av recensionen. Svårt.

Måste också verkligen ösa lite rosor över Båten. Helt fantastisk. Jag älskar Munro också..

Daniels bokblogg sa...

Aah vilka lyxproblem... tänk om man hade tid att läsa så mycket att man inte hann med att skriva om det.

Jag håller med, time is of the essence, måste skriva direkt efter avslutad läsning annars är det kört.