söndag, maj 16, 2010

Rädd att flyga

Den definitiva tanken på att läsa Erica Jongs kvinnoklassiker tillika feministbibel Rädd att flyga (1973) utkristaliserades under våren och det av två respektive tre själ. Det första skälet var läsningen av Maria Svelands roman Bitterfittan som är tätt sammanvävd med Rädd att flyga, det andra att Rädd att flyga kommer i en nyutgåva i september och det tredje att Erica Jong ska komma som dragplåster till årets Bokmässa i Göteborg. Det var helt enkelt dags för mig att täppa till en läslucka. När jag dessutom hittade romanen på loppis förra helgen, var det lika bra att sätta igång och ta reda på vad "det knapplösa knullet" egentligen gick ut på. Eftersom den planerade nyutgåvan i höst bygger på den ursprungliga översättningen från 1975 (av Annika Preis) fanns det liksom ingen anledning att avvakta.

Rädd att flyga handlar om Isadora, en i själen vilsen 29-åring som tror att hon kan hitta sitt egenvärde genom att ha sex med så många män som möjligt alternativt, vilket är betydligt mindre lockande, genom att katalyseras via ett äktenskap. 1960-talet går mot sitt slut och Isadora är inget annat än ett barn av sin tid. När vi möter Isadora är hon gift med psykoanalytikern Benett (det var lika bra att gifta sig med en sån, tyckte Isadora) men har inga barn. Det är Isadoras andra äktenskap, det första sprack på grund av mannens psykiska sammanbrott. Han hette Brian.

Boken utspelar sig på två plan: i ett nu och i ett då (barndom, skoltiden, ungdomsåren mm). På så sätt får man en ganska bra kläm på vem Isadora är - varför hon är som hon är och varför hon gör som hon gör. Man kan säga att Erica Jong har en psykoanalytisk inställning till vilka krafter som styr människors val och ageranden.

Titeln Rädd att flyga anspelar dels på Isadoras fysiska flygrädsla, dels är den symbolisk. Det är ju meningen att Isadora ska upptäcka att det kan vara bra att tappa fotfäste ibland för det är då man kan märka att ens egna vingar bär gott och väl... Det är Isadora som är berättarjaget i romanen, hon skriver och berättar om sitt liv för att veta vad hon tänker och tycker och för att reda ut härvan som kallas Livet.

Isadora och hennes man Benett är på väg till Europa, till en psykoanalytikerkongress i Wien. Det strular till sig och Isadora drar iväg på en två veckor lång erotisk biltripp genom Europa tillsammans med sin nye älskare Adrian. Naturligtvis är Adrian gift och har dessutom barn. Det blir en helt galen resa. De äter knappt men super och knullar desto mer. Fantiserar. Isadoras ångest uppnår farliga höjder, Adrian visar sig vara starkt neurotisk. Plötsligt slutar resan i Paris när Adrian förkunnar att han dagen därpå ska möta upp sin fru och barn. För Isadora är det dags att bestämma sig för vad hon vill göra med sitt liv. Återvända till Bennet eller skilja sig? Eller kan man förena självständighet och integritet med äktenskap?

Den här grundhandlingen varvas med episoder ur Isadoras förflutna, med barndomsminnen och familjeskildringar. Hon berättar om sina tre systrar och sina föräldrar och om sin realtion till dem. Ett mycket starkt kapitel är det som skildrar Isadoras första äktenskap och Brians slutliga fall in i galenskapen, hans hospitalisering och efterföljande skillsmässa.

Boken innehåller även politiska tankar, till exempel när Isadora reflekterar kring sin judendom i samband med att hon vistas några år i Tyskland i slutet på 50-talet. Bland annat.

Naturligtvis funderar Isadora också en hel del kring ekvationen skaffa barn/göra egen karriär. Isadora är nämligen författare och vill skriva och vill inte alls bli en födslomaskin som hennes ena syster. Rätten till sin egen kropp och friheten att använda den till vad hon vill och hur hon vill är mottot!

Det här med att Isadora är författare för självklart med sig tankar kring litteratur och skrivande - överhuvudtaget är Rädd att flyga späckad med litterära anspelningar, kommentarer och resonemang. Sånt tycker jag alltid är en trevlig krydda i en roman. Lolita nämns några gånger och jag undrar om allt bilresande och allt sex längs vägarna inte kommer därifrån.... Även Prousts Madeleine-kaka finns med som berättarknep. Simone de Beauvoir, J P Sartre och Sylvia Plath nämns upprepade gånger, liksom Doris Lessing, systrarna Brontë eller Virginia Woolf.

Jag hade ganska stora förväntningar på Rädd att flyga (det här med "feministbibel" osv) och nu efteråt måste jag säga att det verkligen är en bra och läsvärd roman då Erica Jong lyckas med skildringen av Isadoras själsliga och mänskliga mognad. Det är spännande att läsa om hennes väg från fall till lyft. Och jag förstår mycket väl vilket sprängstoff romanen måste ha varit då det begav sig på 70-talet.

Här kommer ett exempel på Isadoras tankegångar kring kvinnligt och manligt efter att hennes första äktenskap var slut, vilka leder till idén om "det knapplösa knullet":

"I Amerika är det rena hädelsen att vilja leva på ett annat sätt än som ena hälften av ett par. Ensamhet är oamerikanskt. Den kan tolereras hos en man - särskilt om han är en "tjusig ungkarl" som passar på att "leva livet" och gå ut med unga stjärnämnen under en kort period mellan äktenskapen. Men en kvinna förutsätts alltid vara ensam därför att hon blivit övergiven , inte därför att hon valt att leva så. Och hon behandlas därefter - som en paria. Det finns helt enkelt inget värdigt sätt för en kvinna att leva ensam. Nå, det kan väl hända att hon kan klara sig ekonomiskt (fast inte på långa vägar så bra som en man), men känslomässigt får hon aldrig vara i fred. Hennes vänner, hennes släkt och hennes arbetskamrater låter henne aldrig glömma att hennes manlösa, barnlösa, helt enkelt själviskt ansvarslösa liv - är en förebråelse mot den amerikanska livsstilen.

Och ännu viktigare: kvinnan (hur olyckliga hon än vet att hennes gifta vänninor är) kan aldrig låta sig själv vara i fred. Hon lever som om hon väntade på drömprinsen som skulle "rädda" henne. Från vad då? Från ensamheten inom henne själv? Från vetskapen om att vara sig själv istället för hälften av någonting annat?

Min reaktion på allt det här var inte (inte än) att skaffa mig en älskare och inte (inte än) att ge mig ut och luffa, utan att utveckla mina drömmar om Det Knapplösa Knullet. Det knapplösa knullet var mer än ett knull. Det var ett platonskt ideal. När man närmade sig varandra för ett knapplöst knull föll knappar undan som rosenknoppar och underkläder svävade bort som maskrosfjun i ett enda andetag. Tungor möttes och smälte samman till en enhet. Hela ens själ flöt ut genom tungan och in älskarens mun.

Det verkliga, absoluta knapplösa förstaklassknullet förutsatte att man aldrig lärde känna mannen i fråga särskilt väl."

När jag läser dessa rader så minns jag också hur min vännina i Tjeckien var eld och lågor efter läsningen av Rädd att flyga för ungefär tio år sedan. Det var då romanen tog mitt forna hemland med storm (i alla fall den kvinnliga delen av befolkningen) efter att den för första gången gavs ut på tjeckiska. (Bättre sent än aldrig.) Det visar att det ständigt kommer nya medsystrar till Isadora någonstans i världen, allt eftersom frågan om kvinnas frigörelse från äkteskapets tunga ok aktualiserats i samhället. Forna Östeuropa råkar kanske bara vara det senaste exemplet...

Alltså? Som det antagligen framgår av min text så rekommenderar jag att läsa Rädd att flyga. Det är en roman som fortfarande håller samtidigt som den har sin givna plats i vårt litterära medvetande och har onekligen blivit en del av det moderna västerländska kulturarvet. Underhållande är den också. Jag gillade Erica Jongs roman och tycker det är bra att en nyutgåva är på väg.