Som första novel i novelläsningen har jag valt en modern svensk klassiker som majoriteten av oss har läst under skoltiden: Att döda ett barn av Stig Dagerman. Det är en novell som är fulländad i sin konstart och därför omöjlig att förbigå när man är ute efter att fördjupa sig i genren. "Skoltexter" går ofta ett tråkigt öde till mötes, ett öde som innebär att man sällan tänker på att de faktiskt är ett stycke litteratur som är värt att läsas även utanför svenskämnets läsantologier. Att döda ett barn är ett ypperligt exempel! Numera finns novellen tillgänglig på nätet, man behöver inte ens gå till biblioteket och leta i novellsamlingar för att läsa den. Och den är så kort så tidsbrist är inte heller någon ursäkt för att låta bli.
Kortnovellen Att döda ett barn är förmodligen den mest kända av Stig Dagermans texter. Den skrevs på beställning av NTF, vilket kanske inte alla vet. Kärnan i novellen är en trafikolycka som leder till att ett barn dör.
Berättelsen är enormt koncentrerad i sin korthet, nästan som ett destilat av känslor. Läsaren berörs på djupet. Den redogör för människors känslor före, under och efter den tragiska händelsen - från förhoppningar om en glädjefylld dag, över förskräckelsen, paniken och ångesten till en bottenlös förtvivlan. Man vet från början vad som är på väg att hända och att utvecklingen inte går att hejda men ändå är man fast i texten från första raden. Det är otroligt mäktigt hur Dagerman trappar upp skeendet och känslorna. Lugnet och sorglösheten i början ("den lyckliga morgonen till en ond dag"), ökandet av hastigheten i berättandet i mitten till kollisionen och chocken i slutet. Tiden som stannar.
"Ty så barmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker ut sin fasa kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet själv kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den sista minuten ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror. Efter är allting för sent."
Jag begriper inte hur man kan skriva så här enkelt och samtidigt så tätt. Det är ett mysterium och ett mirakel!
Att döda ett barn finns även som kortfilm (2003).
