onsdag, maj 26, 2010

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - det roligaste jag öronläst på år och dag

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (hädanefter endast kallad Hundraåringen) av Jonas Jonasson är en fullkomligt lysande och vansinnigt rolig roman. En debutroman, för att vara exakt. Hundraåringen är en så sanslös historia att man baxnar men jag har köpt hela storyn med hull och hår. Fast den är tillskruvad, absurd och galen. En härlig ljugarbänk i bokform.

Jag lyssnade på boken (som mp3) och kunde på det viset avnjuta drygt 14 timmar aktiv berättartid. Uppläsaren är Björn Granath och han läser mycket bra. Hans röst och sättet att läsa matchar perfekt bokens galna dräkt. Under tiden lyssnandet pågick var jag ibland tvungen att sitta kvar i bilen några minuter extra för att lyssna klart på ett kapitel och på kvällen blev promenaden med hunden gärna lite längre än vanligt. Människor som kom i kontakt med mig efteråt undrade ibland varför jag fnissade sådant för mig själv... Det var till och med roligt att ta itu med stryktvätten! Med andra ord hade jag mycket svårt att slita bort öronen ifrån min mp3-bok. Och redan innan jag var klar med ljudboken var jag tvungen att köpa en pocketversion till min man för han blev så himla nyfiken på vad det var för skojigt jag hade i öronen (här kan du själv provlyssna).

Så, vad handlar Hundraåringen om?
Huvudpersonen är Allan Karlsson som i början av boken just ska till och fira sin 100-årsdag, med pompa och ståt och närvarande kommunalråd och lokalpress och alla andra gamlingar på ålderdomshemmet. Han bestämmer sig för att sticka för han skulle ändå inte få ta sig en sup, födelsedag eller inte. Han öppnar fönstret, kliver ut, trampar sönder några penséer och tar raka vägen till busstatinonen. Mer bestämda planer än så har han inte, det enda han vet är att destinationen och biljettpriset är underordnade avgångstiden. Medan han väntar på bussen som snart ska avgå blir han ombedd av en yngling i skinnjacka att vakta hans resväska medan denne är tvungen att gå på toa. Allan stjäl resväskan. Har man levt på övertid, kan man ta sig friheter, tänker Allan. Men det vill sig inte annan än att resväskan innehåller femtio millioner kronor. Därför får Allan först ynglingen och sedan andra busar efter sig eftersom väskans rättmätige ägare inte gillar att Allan har tagit den... Så ser upptackten ut. Förutom ett gäng kriminella letar även polisen efter Allan. Och Allan är på rymmen.

Handlingen utspelar sig på två plan. Dels i realtid som är majmånad 2005, dels återberättas Allans levnadshistoria sedan han föddes 1905. På det viset får vi en säregen genomgång av världshistorien mellan åren 1905 och 2005.
I realtid följer vi Allan medan han är på rymmen och gör sig skyldig till en mängd stora och små brott men även skaffar sig ett gäng udda vänner inklusive en elefant vid namn Sonja. Den här delen är som en humoristisk deckare, fast ändå inte.

Det som sker i backspegeln är uppbyggd på ett likande sätt som vissa avsnitt i filmen Forest Gump, du vet de här scenerna när Forest Gump besöker Vita huset och Tom Hanks figur är inklippt i en gammal journalfilm. Så fungerar Hundraåringen också. Under sin livstid har Allan nämligen räddat livet på general Franco, hjälpt Oppenheimer med atombomben, supit nästan skallen av sig i sällskap med president Truman, dinerat med Stalin - tja, bara för att nämna några av världens alla potentater under den tiden. Allan, fast helt ointresserad av politik, råkade vara överallt där det avgjordes historia. Och eftersom Allan är en sorglös typ som alltid är uppriktig och aldrig ljuger kan man tänka sig hur galet det kan bli. Dessutom korsade han Himalaya, satt i gulag och jobbade som rådgivare på indonesiska ambassaden i Paris. Också bara för att nämna några av sakerna han varit med om. När historien om Allans liv berättas tror man knappt sina sinnen ... men ack så roligt man har medan berättandet pågår.

Det är inte bara de absurda och skruvade berättelserna som är roliga, utan det är språket också. Det är ibland åldersomligt och högtravande, ibland ironiskt, ibland sarkastiskt, ibland bara vardagligt men alltid mitt i prick. Jag gillade stilen mycket! Jag njöt av vartenda ord och vartenda stycke. Jonas Jonasson måste ha en otrolig fantasi och jag väntar redan på att han ska komma med en ny bok.

Något som gjorde att jag uppskattade boken extra mycket var att den inledningsvis utspelar sig i Sörmland, närmare bestämd i Malmköping utanför Flen. Även Strängnäs är med. Och Eskilstuna, där jag bor. Sånt är extra skojigt, tycker jag, eftersom jag vet hur platserna ser ut i verkligheten.

Avslutningsvis vill jag säga att om du ännu inte har läst eller lyssnat på den här boken så ska du göra det. Dessutom ska du ge bort den till alla du önskar en hel drös glada stunder framöver. Hundraåringen är så lättsam, underhållande och skön att läsa att jag knappast kan tänka bättre läsning i hängmattan eller på stranden. Och som ljudbok (finns självklart även på cd) är den fantastisk bra att ha i bilen under sommarens stundande semesterresor.


Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

15 kommentarer:

Evas värld sa...

Du får mig verkligen att vilja läsa den - eller kanske ännu hellre lyssna på den!

*malin* sa...

Åh, så då är den faktiskt så bra som alla säger?! Jag hörde talas om den för ett tag sen, men titeln lät så konstig och jag blev inte helt övertalad när jag läste vad den handlade om. Men nu blev jag sugen efter att ha läst din recension!

Ylva sa...

Javisst, roligaste boken på länge! Om jag inte hade läst den skulle jag vara orolig att bli besviken eftersom alla säger att den är så bra, men den är verkligen sååå bra!

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Eva: "Hundraåringen" är den typ av berättelse som passar jättebra att lysna på. Som att sitta på ljugarbänken och lyssna... Och uppläsningen är kanon!

Malin: Ja, den är just så bra som alla säger. Jag var också lite skeptisk först, tyckte också att titeln var konstig. Men nu rekommenderar jag boken till alla i min omgivning och de som redan har läst är lika förtjusta som jag. Så läs den gärna du också.

Ylva: Visst!

Amandla sa...

Såg att Bokia hade den som månadens pocket, vad jag ångrar att jag inte köpte den nu! Enligt dig verkar den ju vara en helt underbar liten pärla :)

evalinn sa...

Jag gav den till mig 90-åriga farmor i julklapp och hon blev galet förtjust i den. Lite mer positivt inställd till livet tror jag också att hon blev faktiskt! Den har varit på utlåning hitan och ditan, så den har inte kommit till mig än...men i sommar kanske.

magnusax sa...

Jag håller med om att "Hundraåringen" är grymt bra. Det roligaste är nästan när Allan föreslår för den rasande Stalin att han ska raka av sig mustaschen :)

Bokmania / Ivana Eklund sa...

magnusax: Ja visst, det är en suverän scen. Eller när han super sig full med Franco, den går inte heller av för hackor. Man hittar mycket sånt i boken, tycker jag. Jösses!

Linda Brodd sa...

Jag tycker det roligaste i hela boken är när 'Caracas' blir förbannad på 'Chefen' och hoppar av sina åtaganden för att lämna Sverige för gott och åka hem till.....Caracas. Den meningen är så sjuuukt rolig, kan inte sätta fingret på vad som fick mig att skratta så, men det är på nåt sätt nivån på intelligensen hos de kriminella i boken som författaren så komiskt plockar fram mellan raderna.

Martin M sa...

Jag och min mor lyssnade på denna boken när vi skulle åka till Göteborg.

Ingen av oss kunde sluta skratta när det beskrevs hur medhjälparen till en gangsterledare går iväg för att köpa en sak, samt vad som sedan sas och gjordes! xDDDD

Martin M sa...

Jag och min mor lyssnade på denna boken när vi skulle åka till Göteborg.

Ingen av oss kunde sluta skratta när det beskrevs hur medhjälparen till en gangsterledare går iväg för att köpa en sak, samt vad som sedan sas och gjordes! xDDDD

Lance sa...

Denna bokidén är en kopia/plagiat av filmen "Forrest Gump", fast mycket sämre. Jag kan absolut inte fatta hur man kan tycka att denna boken är bra eller rolig. Efter 15% vet man hur den går, och allt blir bara ett enda "jaha!"

Anonym sa...

Tristare bok far man leta efter. Av nagon oforklarlig anledning (pliktkansla, tror jag) laste jag den till slut, men det var en plaga. Jonassons putslustiga prosa star en upp i halsen redan efter nagra sidor, och fortsatter sedan utan misskund. Historien ar langsokt och inte alls sarskilt rolig, vilket gor att personernas kallsinniga installning till de mord de begar kanns obehaglig. Personerna kanns ytliga och inte ett dugg trovardiga, och vad som ar varst ar nog kanslan av att man hoppas att nan kunde fa tyst pa Allan Karlsson.

Lovykar sa...

Jag fick den i tidig julklapp igår vid niotiden på kvällen, och började läsa lite smått vid tio på tåget mellan Stockholm och Uppsala. Åtta timmar senare är klockan sex på morgonen och jag har sträckläst hela boken, trots att jag borde sova och bli mindre förkyld. Men... det är nåt med prosan, cliffhangersluten nästan hela tiden och Allans vansinniga tur parat med de ännu vansinnigare saker som händer runt honom hela tiden och sättet språket behandlar allt detta på som får det att kännas helt supermysigt! Och jag håller varken med om att upplösningen var given på förhand (han introducerar ju nya karaktärer på de sista 20 sidorna, ffs!) eller att språket skulle vara olämpligt för bokens innehåll. Jag tyckte iaf det var fantastiskt kul att läsa, och att karaktärerna är precis som man kan vänta sig av en så absurd och fartfylld skrönehistoria som det här faktiskt är - överdrivna, varma, roliga och i harmoni och samklang med den berättelse de är satta att visa upp för oss. Nu väntar jag med spänning på att se filmen, även om jag tror att boken ändå kommer vara roligare. :) Hurra för Jonasson!

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Lovykar: Vad kul att höra att du fastnade så i boken. jag väntar också på filmen. Robert Gustafsson som Allan kan inte bli fel.