
Många av Jan Stenmarks bilder i den här boken för tankarna till 50- och 60-talets kolorerade veckopress, något som jag har förstått är Jan Stenmarks signum. Bilderna är utklippta och ihopsatta till collage. Jag tycker att de ofta är fula. Andra bilder är i stället tecknade, vilket jag gillar bättre.
Och så är det textraderna: de är ganska speciella och jag kan inte påstå att jag förstår det roliga i samtliga. De som är roliga är riktigt kul, medan några är så pass konstiga att jag inte begriper ett skvatt. Kanske måste jag läsa raderna och betrakta bilderna många gånger, vända och vrida på dem och låta dem mogna ett tag innan jag kan uppskatta dem till fullo, det är mycket möjligt.
Det finns sammanlagt 120 bilder i boken och här kommer två exempel som jag tycker är klockrena och helt i min smak.