söndag, april 18, 2010

Hallå därinne! eller vad en oföding bör veta

Hallå därinne! eller vad en oföding bör veta är produkt av ett nytt samarbete mellan författaren Ulf Stark och illustratören Stina Wirsén. En fullträff!

Hallå därinne! eller vad en oföding bör veta handlar om en pojke som ska få ett syskon och först kanske man tänker att jaha, ytterligare en att-få-ett-syskon-bok, varför skulle just den här vara så märkvärdig ... Fast jag tycker att visst, det finns säkert en uppsjö av syskonböcker på marknaden, men den här känns lite annorlunda. Så här börjar den:

"Hallå där inne! Hör du mej? Det är jag som pratar! Storebror anropar Mikro Magsimmarn! Hur är det? Vill du inte komma ut och se hur jag ser ut? Jag har brunt hår och är asstark. Du får kalla mig Micke. Jag heter Hansson i efternamn. Det kommer du också att heta."

Pojken Micke är i lågstadieåldern och ägnar mycket tid åt att prata med sitt ofödda syskon. Det är mycket som en liten oföding behöver få veta om världen innan han eller hon kommer ut och Micke tar på sig uppgiften att informera lillsyskonet. Världen är ju bra märkvärdig ibland, inte sant. Så han berättar om mamma och pappa - vad de gillar och inte gillar, om sin farfar som är död, om hur kul det är att skrämmas ibland och om saker som man måste akta sig för så som heta spisplattor, svaga trädgrenar, brännässlor och obs! obs! obs! Tobbe Lindgren. Åska däremot är inte farlig alls.

Vidare berättar Micke om allt vackert som finns att se på jorden, särskilt röda traktorer på gröna ängar och cementbilar. Men också lindansöser, snöflingor och porslinsfåglar. Han berättar om allt roligt de ska göra om vintern och om sommaren. Ett sympatiskt avsnitt är när barnen i Mickes klass ska ta med sig det finaste de vet till skolan och berätta om det för sina kamrater. Micke tar med sig en bebismössa - en ofödingsluva. Och så berättar han om sitt ännu ofödda syskon.

Micke tänker mycket på bebisen som ska komma, hur den kommer att se ut och vad den kommer att heta. Så äntligen en dag! Han är hos farmor och de väntar på att telefonen ska ringa. Men innan det sker, hör Micke ett litet skrik i sin skalle och vet att bebisen har kommit. Han har blivit Mäster Storebrorsan som ser fram emot att få sjunga godnattsången som han själv har skrivit för bebisen.

Enligt förlaget är boken avsedd för barn mellan 3 och 6 år men för mig känns det som att en treåring kanske är ganska liten för att till fullo uppskatta texten som är relativt innehållsrik. Bilderna däremot är genialiska i sin enkelhet. De är mycket trevliga och fulla av känslor och berättarglädje. Jag gillar också att bilderna innehåller information som inte berättas någonstans i texten, till exempel att Mickes pappa måste som barn blivit adopterad och att det är därför som även Micke är så mörk och har krulligt hår. På det viset kan boken/illustrationerna stimulera till bredare samtal mellan barnet som lyssnar och den vuxne som läser. Eller - och det är mera troligt - reagerar barnet inte alls på skillnaden i utseende, det kanske bara är något vi vuxna noterar. En annan sak som tilltalar mig är att Micke ibland har en rosa tröja på sig. Det är bra att pojken inte endast har blåa, svarta eller andra "pojkriktiga" färger på sig.

Jag tycker mycket om den här boken och uppskattar både Ulf Starks text och Stina Wirséns underbara teckningar. Det är en bok som andas kärlek, harmoni och förväntan - utan att bli gullepluttig.


Vill du provläsa boken och se några av bilderna? Klicka här.

1 kommentar:

Lotta - hyllan sa...

Ulf Stark och Stina Wirsén är en vinnande kombination, jag älskade deras En stjärna vid namn Ajax. Jag och dottern bläddrade i denna på biblioteket, och den verkar också jättefin.