Truman Capote (1924-1984) skrev Frukost på Tiffany´s år 1958 och det är en långnovell som både med ålderns och popularitetens rätt räknas till moderna klassiker. Många har säkert sett filmen med Audrey Hepburn i huvudrollen, öförglömlig även den - liksom ledsången Moon river (se, hör och njut).Novellen Frukost på Tiffany´s är en riktig pärla, utsökt i sitt sätt att vara skriven på. På bara 116 sidor ger Capote exempel på hur förstklassig stilistisk konst kan te sig. Capote är mästare på personskildringar, han förmår nämligen att genom några träffsäkra detaljer komma in under skalet "hans" människor gömmer sig under. Det är ganska stramt, ingen poesi här inte, men det är så fantastiskt mitt i prick. Varje ord, varje återgiven tanke, varje replik sitter perfekt. Metaforerna fräscha och oslitna.
Novellen utspelar sig på Övre Manhattan i New York under andra halvan av fyrtiotalet men berättas i efterhand, först när många år har passerat och man anar ett understråk av sorg.
Berättarrösten tillhör en vid tiden för handlingen ung författare vars riktiga namn aldrig sägs, men som för enkelhetens skull kallas Fred av den unga Holly. Holly Golighly är huvudpersonen. Eftersom de bor i samma nedslitna tegelhus, stiftar de en vacker dag bekanntskap som allteftersom tiden går utmynnar i vänskap. Deras vänskap blir djup, men långt ifrån oproblematisk.
Holly är en komplicerad person. Hon är 19 år gammal och mycket vacker, har stått på egna ben sedan fjortonårsåldern. Hon är gåtfull, sluten och livsglad på en och samma gång. Ingen som träffar henne kan glömma henne, hon sätter spår i alla hon möter för hon är så speciell. Lång, smal, alltid rakryggad. Holly är en överlevare och kameleont, hon anpassar sig blixtsnabbt till rådande omständigheter och byter män som underkläder eller som det lämpar sig bäst. På sitt visitkort har hon låtit trycka ordet Resande. Hon tycker att det passar bra, hon vet ju ändå aldrig var hon kommer att vara nästa dag.
"Jag vill inte äga nånting, förrän jag har hittat ett ställe där jag och mina ägodelar hör ihop. Och jag har inte hittat det ännu. Fast jag vet hur det ser ut."
Hon är rastlös och rotlös men varken mållös, viljelös eller själlös:
"Mina komplex är inte tillräckligt mindervärdiga: alla tror att en filmstjärna måste ha en stor och skön själ, men det är fel. Knepet är att inte ha nån själ alls. Inte för att jag har nånting emot att bli rik och berömd. Tvärtom, och en vacker dag ska jag försöka bli det, men när den dan kommer, så vill jag ha min gamla själ med mig. Jag vill att den ska vara med när jag intar min frukost på Tiffany´s."
Vänskapen mellan Holly och Fred är skör, de är nämligen alldeles för olika. Han är lugn och trygghetsökande, hon är ett yrväder ständigt på flykt från människor och platser. Hon är också rädd för kärleken, så mycket att hon inte ens vågar älska sin katt. Fred å sin sida vill mer än gärna älska Holly. Tyvärr vill Holly och Fred motsägelsefulla saker som de inte är kapabla att ge varandra och vänskapen blir allt mer stormig. När hon sedan anklagas för samröre med undre världen gör det inte saken bättre.
Vid något tillfälle uttalar Holly ord som ganska väl beskriver hennes inställning till livet:
"Det är bättre att stirra opp mot himlen än att vara där. Så tomt, så dimmigt där oppe. Bara ett ställe där åskan går och saker försvinner."
Frukost på Tiffany´s är trots det lilla formatet ett otroligt vältecknat porträtt av en naiv och omogen kvinna och av vilka spår hon lämnade i en mans hjärta och tankar. Den blänker som en diamant i Tiffanys´s lyxiga skyltfönster. En klenod att läsa!
Novellen ingår i en samlingsvolym från En bok för alla med tre andra noveller av Capote: Ett hus av blommor, En diamantgitarr och Ett julminne. Även de utsökta små mästerverk. Jag tänker skriva om dem vid ett annat tillfälle. Om du vill läsa boken är du hänvisad till ditt närmaste bibliotek, ett antikvariat eller loppis. Om du anstränger dig att få tag på novellerna kommer du garanterat att bli belönad.
