onsdag, april 07, 2010

Darling River

(Nedanstående recension med rubriken "Orden vidrör varje cell och skakar om" publicerades ursprungligen i Eskilstuna Kuriren 100323. Nu, med tidningens samtycke, publicerar jag min text i sin helhet här på bloggen.)


I Darling River spinner Sara Stridsberg vidare på Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955. Huvudpersonen i Lolita, Dolores Haze, förekommer nämligen även i Stridsbergs roman som för övrigt bär undertiteln Doloresvariationer - som ett musikstycke bestående av fyra parallella spår där vissa toner återkommer, utvecklas och varieras. I förordet till Lolita skriver Nabokov att Dolores Haze dör i barnsäng efter att ha nedkommit med en dödfödd flicka på juldagen 1952 i Gray Star i Alaska, en information som Stridsberg tar fasta på och utgår ifrån i Darling River.

Sara Stridsbergs språk är så hypnotiserande att läsningen blir en stark fysisk upplevelse redan från början. Texten är laddat och magnetisk, orden vidrör varje cell, invaderar tankarna, skakar om.

Hos Nabokov kallas Dolores för Lo, men Sara Stridsberg separerar Dolores och Lo och gör dem till två personer. Spåret som heter Den dödas bok handlar om Dolores sista veckor i livet när hon och hennes man åker mot Alaska för att skapa sig ett nytt liv där. Förlossningen som skulle vara alltings början blir i stället ett brutalt slut.

Spåret som handlar om flickan Lo har gett romanen dess titel och är bokens kärna. Lo lever på socker och cigaretter och åker bil med sin far genom ett brinnande landskap. Natt efter natt somnar hon berusad i baksätet medan brandröken svider i lungorna. Ibland parkerar pappan vid vägkanten för att söka tröst i armarna på någon prostituerad. Lo gillar de unga kvinnorna och deras skratt. Mamman är försvunnen, kvar i huset finns klänningarna och ilskan. Sorgen efter en mor som svikit gör Los längtan olidlig. När pappan roar sig med att skjuta sönder klänningarna fastspända mellan träden tycker även Lo att det är rätt åt henne. Han låter också Lo bli utnyttjad av andra män. Lo åker med männen till floden där hon älskar med dem i gyttjan på stranden. Männen har många namn, Lo kan inte minnas dem, kallar alla för darling. De liknar också varandra, ser ut som bröder. ”Mina bröder” säger Lo.

Berättelsen om Lo är den starkaste, smärtsammaste och känslomässigt mest påfrestande i boken eftersom Lo symboliserar det manliga begärets skuggsida. Lo är ett barn, hur sexuellt försigkommen hon än är och männens begär gör att Lo både bildligt och bokstavligt ruttnar inifrån. Orden som beskriver Los sönderfallande kvinnoflickkropp är inte vackra. De är feta, infekterade och luktar illa. Som Lo själv. Lo är ett barn utan barndom och vad värre är, hon kan inte heller bli vuxen.

Ett annat spår, ur moderkartan, handlar i stället om en mor utan sitt barn, fast det en gång fanns ett barn. Hon färdas kors och tvärs genom världen, till synes planlöst. Kanske är det hon som är Los mor?

Den fjärde berättelsen utspelar sig i botaniska trädgården i Paris och berättar om apan Ester som ska lära sig att teckna. Ester är också ett barn utan barndom, plågad av en sadistisk vetenskapsman som trots att han älskar henne utsätter henne för grymma övergrepp.

Alla fyra berättelserna rör sig i samma mentala landskap - ett landskap där barn inte får vara barn, där mödrar är barnlösa och där givande av liv orsakar död. Stridsberg gestaltar födande och moderskap som en säregen form av våld mot kvinnokroppen. Det förekommer en del våld i boken men inget går upp mot blodbadet som skildras i samband med Dolores förlossning. Det kapitlet är något av det ohyggligaste jag läst!

Det intressanta med romanen är att den väcker ett slags allmänna minnen till liv av vad kvinnokroppen har utstått genom historien och fortfarande måste utstå i stora delar av världen. Darling River är som en mental karta över en tusenårig kvinnoerfarenhet lagrad på cellnivå. Så fungerar storslagen litteratur.

Det finns ett till återkommande avsnitt: Encyklopedi. Här ger Stridsberg sina egna sprakande definitioner av begrepp som belyser romanens medvetandelandskap.

Darling River är överväldigande! Att ha läst Nabokov tidigare är inget krav men det ger boken en extra dimension och gör läsningen mer fulländad.

Sara Stridsberg har tidigare skrivit två romaner om kvinnor: debutromanen Happy Sally (2004) som är en fantasi om kanalsimmerskan Sally Bauer och Drömfakultetetn (2006) som handlar om Valerie Solanas, känd för att ha skjutit Andy Warhol. För den belönades Sara Stridsberg med Nordiska Rådets litteraturpris och dessutom utsågs den till 00-talets bästa svenska roman. Darling River är Sara Stridsbergs tredje prosaiska kvinnoskildring.


Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nä, den är verkligen inte prosaisk, men den är skriven på prosa.