Syndafall i Wilmslow (2009) av David Lagercrantz är en fängslande roman. Mycket fängslande till och med. Och mångfaceterad - en biografi, en bildningsroman, en historisk roman och en thriller i ett. En bladvändare från början till slut.Syndafall i Wilmslow handlar om den brittiske matematikern och logikern Alan Turing som är hjärnan bakom den allra första datamaskinen. Det var han som först av alla tänkte tanken att det var möjligt att konstruera "inteligenta" datamaskiner, en slags mekanisk hjärna som skulle gå att programera. Tänk att han nästan blev utskrattad! Alan Turing var också geniet som knäckte tyskarnas enigma-koder under andra världskriget, vilket hade stor betrydelse för krigets utgång. Men han var inte bara ett udda geni och en hjälte i statens tjänst, han var också en särling och homofil som 1952/53 dömdes för brott mot osedligheten, sodomi. På den tiden var homosexualiteten straffbar i England. Turings straff var hormonbehandling med östrogen, med många obehagliga biverkningar som följd. Tur att vi idag vet bättre...
Romanen börjar med att Alan Turing hittas död i sin bostad, förgiftat av ett äpple doppat i cyanid. Året är 1954. Mycket tyder på självmord och den allmäna uppfattningen är att Turing helt enkelt inte stod ut med förnedringen, fast allt är kanske mera komplicerat än så, med tanke på hans homosexualitet som ansågs kunna skada staten och hans förflutna i underrättelsetjänsten.
Fallet handhavs av en ung och vetgirig kriminalassistent vid namn Leonard Corell, som alltid drömt om ett liv i den högre matematiken och som börjar ställa sig en del frågor. Ett intressant människoöde rullas upp och eftersom Turings liv knappast går att separera från hans vetenskapliga teorier, blir romanen samtidigt en spännande berättelse om siffror, logiska strukturer och matematiska paradoxer. Men lugn, det är inte det minsta tungt. Tvärtom är det superintressant. Personligen tillhör jag den skara människor som är helt dumma i matte, för mig är redan vanlig vardagsmatematik tillräckligt komplicerad, men här, i den här boken, blev jag helt fascinerad av den matematiska vetenskapen. Fångad av matematikens rikedomar, mysterier och möjligheter - en för mig okänd värld. En lockelse. Det är spännande att få veta vilka tankar som ledde till att jag idag kan sitta framför min egen dator och blogga om en människa vars originella tankar faktiskt bidrog till att att den allra första dator kunde konstrueras...
Metoden som författaren använder för att redogöra för Turings matematiska resonemang och teorier är dilalogen. Oftast är det polismannen Corell som pratar med någon som var bekant med Turing och följdaktligen förstår sig på hans vetenskapliga idéer och kan förklara för Corell. Corell, som i sin tur är matematikintresserad, ställer de rätta frågorna för att få veta mera. Så håller det på när det gäller matematikdelen i romanen. Visst, det kan bli bitvis lite för träigt med långa "bildningsdialoger"men jag köper tricket utan förbehåll för jag vill veta mera jag också. Dessutom bakas detta skickligt in i polisutredningen; vi får inte glömma att ett onaturligt dödsfall håller på att utredas i boken!
Förutom om matematiken har jag lärt mig en hel del om lögnarparadoxen och om hur det gick till när britterna lyckades knäcka enigmakoderna. Oerhört intressenat! Förresten, lögnarparadoxen, som är en av matematikens viktigaste paradoxer, fungerar som ett ledmotiv i romanen och kanske även som metafor för Turings liv. Lögnarparadoxen går ut på att satsen "jag ljuger" kan vara både sann och falsk på en och samma gång och alltså omöjlig att bevisa. David Lagercrantz har gjort ett konstnärligt grepp av den, vilket är något jag gillar.
Lika intresant finner jag historiska fakta kring hur man såg på homosexualiteten och de homosexuella i England för ungefär sextio år sedan och hur den då negativa synen kunde förgöra en människa till och med av sådan kaliber som Alan Turing. Man förstår varför det dröjde så länge tills Alan Turing fick den uppskattning och upprätelse han förtjänade av den engelska staten. Det är sorgligt när man tänker på det.
Fast nu måste jag klargöra en sak. Syndafall i Wilmslow är mer en biografi än en bildningsroman om logik och matematik. Det är framför allt människan Alan Turing vi lär känna i boken och det framgår med all tydlighet att författaren har gjort ett imponerande researcharbete. Egentligen finns det bara en enda figur som är litterärt tillrättalagd i boken och det är polismannen. Allt annat är verklighet. Eller var.
Tack vare ett språk som klarar att bära bokens ämne med litterär värdighet, gestalta människors känslor och skildra en svår verklighet blir Syndafall i Wilmslow mycket läsvärd. Det är en bok som väcker nya tankar och som dröjer sig kvar i minnet lång efter att man läst ut sista sidan.
Efter att jag hade läst ut boken ville jag veta mer om Alan Turing och verkligheten bakom boken och sökandet efter mer information förde mig till David Lagercrantz mycket intressanta hemsida om Turing och romanen Syndafall i Wilmslow. Rekomenderas!
Slutligen en liten kuriositet: Kan symbolen till höger vara Alan Turings äpple?
Köp boken på Bokus
