måndag, mars 08, 2010

Revolutionary Road - elva månader senare och med facit i hand

Kan en samtida bok skriven av en ung svensk författarinna utgöra facit för förståelsen av en amerikansk bok skriven av en man på 50-talet? Ja, för det är precis vad som hände mig i dagarna. De aktuella böckerna är Bitterfittan av Maria Sveland och Revolutionary Road av Richard Yates. Bitterfittan blev facit - eller åtminstone en ny ingång - till Yates roman.

I april förra året läste jag och skrev om boken Revolutionary Road av Richard Yates men det känns verkligen som att det är först nu som poletten trillat ner på riktigt. Det är Aprils förslag till Frank att flytta till Paris som jag tänker på. Jag har, ärligt talat, grubblat rätt mycket över April och hennes agerande. I min recension från förra våren står följande:

"Stadens amatörteatersällskap har satt upp en pjäs som April spelar huvudrollen i men premiärkvällen blir ett praktfiasko för henne. Misslyckandet förvärrar Aprils depression och känslan av uppgivenhet. I ren desperation kommer hon efter ett tag på idén att de skulle sälja rubb och stubb, ta barnen och flytta till Paris. Väl där skulle hon ta en välbetald utlandstjänst medan Frank skulle ägna tid åt att finna sig själv och i lugn och ro komma på vad han vill göra med sitt liv. Det låter inte klokt. Det låter tvärtom dumt, banalt och orealistiskt."

Inte klokt, banalt, dumt och orealistiskt är ord som jag använde om Aprils förslag att flytta till Paris. Nu, tack vare Bitterfittan, gör jag en helomvändning. Jag tror att April försökte överlista Frank för allt hon var värd. Hon tog till den kvinliga listen för att lura systemet. April var så desperat av bristande input och av att ständigt behöva ge upp sig själv för familjens skull och så uttråkad av att bara gå hemma med barnen hela dagarna att hon bestämde sig för att spela högt. Allt eller inget. Hon ville börja jobba men kunde inte säga det till Frank rakt ut, samhället omkring henne tillät inte riktigt dylika utsvävningar och Frank skulle antagligen inte förstå hur hon än försökte. Så hon lindade sin djärva plan i omtanken om Frank - att han, den duktiga mannen, skulle kunna ta ledigt för att hitta sig själv medan hon, omtänksamma kvinnan, skulle försörja familjen i hans ställe. Helst i Paris, långt bort från småborgerligheten i förorten. Det är smart och vågat, inte dumt och banalt. Hennes plan gick ut på att själv dra vinstlotten. När en ny graviditet satte stopp för planen, gick hela Aprils tillvaro i kras. Det fanns inget mer hopp om föränding, tvärtom skulle ett nytt barn för alltid krossa varje dröm om frihet, både mentalt och fysiskt. Det är därför som katastrofen blev ett faktum, därför blev April så brutal mot sig själv. I sin akuta depression hittade hon ingen annan utväg än den tragiska hon fann...

Jag tror, med Bitterfittan som facit, att Yates står med sin roman på kvinnans sida, fast han döljer sitt ärende väl. Hädanefter tänker jag se Revolutionary Road som en bild av vilka ohyggliga konsekvenser kvinnans instängdhet och ofrihet på grund av äkteskap, moderskap och kön kan leda till.

Genom att Maria Sveland väckte mina tankar kunde jag tänka andra (nya) tankar även om Revolutionary Road. Så kan litteraturen fungera.

7 kommentarer:

Lilla O sa...

Spännande inlägg! Jag tänkte nog mest att Aprils förslag var äventyrligt, men du har rätt i att det är riktigt smart också. När det gäller Bitterfittan så gillade jag den skarpt!

kasiopeiiasbok sa...

Spennende! Jeg har sett filmatiseringen av Revolutionary Road - og likte den veldig godt. Kanskje jeg må lese boken óg? Bitterfitte har jeg nettopp kjøpt på salg, så den står allerede for tur. Gleder meg!

ab sa...

Intressant med en recension part 2, när du fått mera input och tänkt en sväng till. Bra gjort!

Mats H sa...

Jo, precis så tror jag också att April funderade och tänkte. I det stela och stereotypa klimat hon och Frank levde var det förmodligen enda sättet för henne att bryta mönstret. Det var väl ungefär det som fastighetsmäklarens son (som satt inspärrad på mentalsjukhus) också sade de gånger han kom på besök hos familjen Wheeler. Jag gillade verkligen boken och har tänkt mycket på den, så här ett år efter att jag läste den. Jag tänker att den måste ha varit ett ganska kontroversiellt inlägg i beskrivningen av det samtida amerikanska samhället när den kom?!
"Bitterfittan" är nog bra läsning för att förstå både "Revolutionary Road", "Giftas" och många andra böcker genom litteraturhistorien. Dock tyckte jag inte att den hade några vidare litterära kvaliteter, vare sig språkligt eller på annat sätt. Som debattinlägg fungerade "Bitterfittan" dock bättre och kan säkert fungera som ögonöppnare för många som ännu inte tänkt till så mycket om de patriarkala strukturer som finns i det samhälle vi lever i.

kristallina sa...

Jag har precis läst ut Revolutionary Road och letade efter recensioner.
Hamnade här hos dig och blev alldeles tyst. Satt här och stirrade ett tag på tangentbordet ;)

Visst har du rätt!
Och för att jag har Bitterfittan stående bland böckerna som väntar på att bli lästa ska jag läsa den nu, på direkten.

Tack för spännande tankar.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

kristallina: Det är verkligen häftigt när det händer att en bok korsbefruktar läsupplevelsen av en annan.

Dr Rex sa...

Hallå,

Vi är här igen för att köpa njure för våra patienter och de har kommit överens om att betala bra summa pengar till alla som vill donera en njure för att rädda dem och så om du är intresserad av att vara en givare eller om du vill spara ett liv, du ska skriv oss på e-post nedan.

Detta är en möjlighet för dig att bli rik okej, vi försäkra och Garantera dig 100% säker transaktion med oss, kommer allt att ske i enlighet med lagen guilding njurdonatorer.
Så slösa inte mer tid, vänligen skriva oss på irruaspecialisthospital20@gmail.com

Irrua Specialist universitetssjukhus.