Kan romanen fylla vårt existentiella vakuum?

I senaste numret av tidningen ViLäser ställdes frågan till den isländske författaren Jón Kalman Stefánsson som med sin roman Sommarljus, och sen kommer natten lyckades erövra många bokhjärtan, bland andra mitt eget (läs min recension av den här).

Och vad svarade han?

"Nej, inte bara den. Men jag hoppas att romanen påverkar läsaren, berör henne, får henne att tänka, tvivla och uppleva världen på ett nytt sätt. Och nu talar jag inte om kriminalromaner utan om litteraturen och den kraft och känsla som ligger djupt nedlagd i den."

Jag gillar särskilt det där med att "uppleva världen på ett nytt sätt" för det är en av de sakerna som jag med min egen läsning är ute efter. Jón Kalman Stefánsson kommer snart med en ny roman som enligt ViLäser lär vara tidlös och fylld av människoöden, hus, natur och filosofiska bisatser. Det förefaller vara helt i min smak! Romanen heter Himmel och helvete och jag kommer absolut att läsa den. Så fort som möjligt. Hoppas jag.