I onsdags, dagen innan årets bokrea gick av stapeln, tipsade jag mina arbetskamrater om bra skönlitterarära böcker att köpa på bokrean.Redan i början av veckan hade jag hängt upp en hemmagjord "affisch" med inbjudan till alla boktipsintresserade lässjälar och mina tre närmaste kollegor som jag delar arbetsrum med blev genast eld och lågor inför idén och bestämde till och med att baka kakor samt inhandla frukt och choklad för att ha något gott att mumsa på till kaffet när den underbara bokstunden väl var kommen. Snacka om support!
Tiden blev fasttälld till klockan två. Tio minuter innan började jag bli nervös. Misströstade. Tänk om ingen annan än vi fyra skulle dyka upp? Jag hade fel. Det kom arton personer, utrustade med antingen egna bokreakatoleger eller anteckningsblock. Alla nyfikna och lässugna. Bordet med alla godsakerna var framdukat, böckerna jag ville tipsa om låg framlagda.
Jag berättade i tur och ordning om böckerna som jag hade tagit med mig, om min personliga läsupplevelse av dem och varför jag själv är intresserad av att läsa dem som jag ännu inte har läst (*). Stundtals utvecklades min monolog till en trevlig och flerstämmig dialog. Vi höll på i en timme och det var mycket trevligt. Supermysigt! Den sponatana och direkta reaktionen på mina boktips var att om inte jag hade tipsat om böckerna så skulle ingen komma på tanken att vilja köpa just dem för det är svårt att veta vilka böcker som är bra när man aldrig har hört talas om dem, eller bara hört mycket lite om en eller två av titlarna. Man vill inte chansa.
Jag tipsade om följande titlar:
1) Llyod Jones: Att tro på mister Pip
2) Anne B Ragde: Berlinerpopplarna-trillogin
3) Cormac McCarthy: Vägen
4) Anders Paulrud: Fjärilen i min hjärna
5) * Carsten Jensen: Vi, de drunknade
6) * Fausta Marianovic: Sista kulan sparar jag åt grannen
Jag är mycket glad att jag vågade ta initiativet för det var jättetrevligt och givande för mig och (antar jag) även för mina jobbarkompisar. De såg i alla fall riktig belåtna ut. Och jag såg läslusten väckas i deras ögon, sådant kan man inte missta sig på. Att några sedan faktiskt skyndade sig till bokhandeln för att få tag på böckerna upplever jag som helt fantastiskt.
Innan vi skiljdes åt i onsdags väcktes också tanken på att införa fikastunder med bokprat mer regelbundet, kanske en gång i månaden, vilket de flesta tyckte vore toppen. Vi får se vad det blir av det. De har ju tur som har en boknörd och ett bokorakel i sina led...
