måndag, januari 04, 2010

En berättelse om kärlek och mörker

En berättelse om kärlek och mörker av den ständigt nobelpristippade israelen Amos Oz är en självbiografisk roman om just kärlek och mörker, precis som titeln antyder. Han berättar om kärleken och mörkret inom familjen och han berättar om människornas kärlek till sina rötter. Han berättar också om det historiska mörker som har lagt skugga över judarnas verklighet sedan lång tid tillbaka, över andra världskriget, stalinismen och fram till dagens Palestina-konflikt. Men Amos Oz är varken politisk agitator eller troende jude.

I sin bok berättar han uppriktigt och fängslande om sin barndom och om sina föräldrars ursprung, vi följer Amos Oz från barnsben upp till vuxen ålder. Han ger även en fingervisning om vilka faktorer som formade hans belästa och högutbildade föräldrar, deras väg från Ukraina till studierna i Polen respektive Tjeckoslovakien och vidare till Israel som till en början ännu inte fanns på världskartan. Amos Oz själv föddes i Jerusalem, hans modersmål var hebreiska.

Amos Oz delar med sig av sina allra första minnen, av goda och sorgliga minnen av föräldrarna, av pojkstreck som han minns, av sina skolår, av sin första platoniska kärlek, av sitt sexuella uppvaknande och sina första stapplande steg som en ung vuxen man. Amos Oz öppnar sitt hjärta på vid gavel och bjuder oss in. Samtidigt kan han inte bortse från historien: bildandet av staten Israel, sexdagarskriget och den ständigt pågående konflikten mellan araber och judar i Israel. Jag tycker om att Oz försöker förklara konflikten genom att använda sig av en paralell: När han var en pojke råkade han medverka vid en olycka som ledde till att en liten arabisk pojke skadades svårt i foten, kanske med amputation som följd, det fick Oz aldrig veta. Kan bara den judiske pojken skuldbeläggas eller bär även de arabiska barnen sin del av skulden för det tragiska som hände?

Händelserna återges inte helt kronologiskt i boken utan Oz berättar snarare i spiral eller i cirkel. Mittpunkten som allt i författarens uppväxt kretsar kring och som alla tankar och alla händelser hela tiden dras mot är moderns sjukdom och självmord när Oz var tolv år gammal. En djup tragisk händelse som satte djupa spår. Frågor som förblev obesvarade. Ilskan. Tystnad och tigande. Kärlek mellan far och son. Mörker. Splittring. Viljan att gå vidare. Lust att visa fingret åt världen. Envishet att klara sig själv. Författarblivande.

En stor del av romanen handlar också om läsning och om förhållande till böcker och språket. Det är en vacker kärleksförklaring till boken och dess trollska makt. När Oz var liten drömde han om att bli en bok när han blir stor. Inte en författare. En bok! Ändå är det författare han har blivit och det är tur för då kan vi läsa hans hjärtvarma berättesle full av kärlek och mörker. Så som livet brukar vara.

En berättelse om kärlek och mörker är gripande, fängslande, lärorik, intressant, språkligt njutningsfull och på alla sätt och vis mycket läsvärd. Det är en prosa skriven på poesins språk där personliga känslor blandas och slipas med ett helt folks historiska erfarenhet. Boken kom ut på svenska första gången 2005, i sekundär översättning från engelska av Rose-Marie Nielsen. Amos Oz skrev den på hebreiska.

Eftersom jag valde boken som "jultjockis" och som julläsning blev det ett par läskoma-inlägg under läsningens gång, här och här. Lite citat, lite tankar.

Inga kommentarer: