söndag, januari 10, 2010

Det ibland svåra valet av ny lektyr

När jag nu har läst ut den mastodonta och skrattfyllda serieboken Gud va hemskt! av Lena Ackebo och även läst ut och recenserat Den sista läsaren av mexikanen David Toscana så aktualiseras en ständigt återkommande fråga: Vad ska jag läsa nu?

Ursprungsplanen var att ta och läsa För Lydia eftersom jag i julas läste Den allvarsamma leken och det vore roligt att ta del av båda böckerna utan att en lång tid förflyter mellan de båda lästillfällena. Men nu känner jag inte alls för För Lydia utan har lust att stanna kvar i Latinamerika. Bara byta Mexiko mot Chile.

Det är nämligen så att jag häromkvällen såg den svenska filmen Svarta nejlikan (2007) som handlar om hur den svenske ambassadören Harald Edelstam (spelad av Michael Nyqvist) agerade under millitärkuppen i Chile 1973 då han genom att erbjuda fri lejd och politisk asyl i Sverige lyckades rädda livet på över 1 300 förföljda chilenare och andra latinamerikaner. Det var en stark film som inte lämnade mig oberörd. Därför är det kanske inte så konstigt att jag kom ihåg (som om jag hade glömt) att jag har Isabel Allendes roman Andarnas hus stå oläst i bokhyllan. Jag vill läsa den nu.

För Lydia, Gun-Britt Sundströms omarbetning av Söderbergs Den allvarsamma leken, får ha lite mera tålamod. Varje bok har sin tid och dennes är inte kommen ännu.

Eftersom jag ändå har två böcker som väntar i recensionskön kan jag lugnt försjunka in i en roman av den något omfångsrikare sorten. Mitt exemplar av Andarnas hus som jag fyndade på loppis i höstas är på 400 sidor. Jag har inte läst något av Allende förut, men filmen Andarnas hus har jag sett flera gången. Det ska bli spännande att läsa boken.

3 kommentarer:

Marie sa...

Jag såg också Svarta nejlikan häromkvällen. Den lämnar en inte oberörd. Och det gör inte verklighetens Harald Edelstam heller. http://junofilm.blogspot.com/2010/01/svarta-nejlikan.html

Metronyx sa...

Hittade just din blogg vad glad jag blev : D Så kul med bokbloggning

Evas värld sa...

Andarnas hus tyckte jag om. Jag läste Allendes senaste självbiografi före jul, den började så bra men blev till slut tyvärr bara pladdrig.