lördag, januari 02, 2010

Bakåt och framåt

I det här inlägget tänker jag både blicka bakåt och summera läsåret 2009 och se framåt mot mitt läsande och bloggande år 2010 och även avge några försenade nyårslöften.

Förra året (2009) läste jag 78 skönlitterära böcker, vilket är 9 fler än 2008 så det går framåt kan man säga. Eftersom jag är en relativt långsam (läs: njutningslysten) läsare är siffran 78 mer än tillfredsställande för mig. Dessutom är ju bokläsning ingen idrott och så vitt jag vet är jag inte med i något bokläsning-OS så det rör mig inte i ryggen att det finns människor som klarar över 100 böcker på ett år. Det är knappt jag förstår hur det går till. Jag läser så mycket jag har lust, tid och ork till och det blir som det blir men det blir klart inget nyårslöfte i stil med att uppnå det magiska 100-talet lästa böcker (eller helst överskrida det) när 2010 nalkas sitt slut.

Fördelat över länder ser min 2009-års läslista så här:

svenskt 30
amerikanskt 8
franskt 7
tjeckiskt 7
engelskt/brittiskt 5
norskt 3
finskt 2
tyskt 2
indiskt 2
isländskt 1
italienskt 1
ryskt 1
japanskt 1
afghanskt 1
saudiarabiskt 1
libanesiskt 1
israeliskt 1
chilenskt 1
kroatiskt 1
sydafrikanskt 1
sudanesiskt 1

En ganska okej blandning. Inget kinesiskt dock, vilket borde föranleda ett försenat nyårslöfte. Där kan jag faktiskt slå två flugor med en smäll om jag väljer att läsa nobelpristagaren Gao Xingjian, för att läsa nobelspristagare är ett ständigt pågående projekt.

Mitt första nyårslöfte så här lite i efterhand är att utvidga den geografiska bredden i mitt läsande. Mer asiatiskt, mer östeuropeiskt, mer afrikanskt. Även mera nordiskt.

Annars vill jag helst fortsätta med att läsa böcker utan bäst-före-datum och inte haka upp mig så mycket på nyutkomna böcker, hur frestande det än är. Tanken på att böcker skulle vara färksvaror skrämmer vettet ur mig. Det kommer så mycket nya böcker hela tiden och jag kan ändå inte hinna läsa alla som lockar mig - plus att jag dessutom inte är så förtjust i flockbeteende. Med det menar jag att när det kommer ut en ny omtalad bok så är det väldigt många som läser den (och bloggar om den) samtidigt och det upplever jag ibland som ganska enformigt. Mitt nyårslöfte nummer två är alltså att tänka efter minst två gånger innan jag beställer ett recensionsexemplar av någon boknyhet. Lite restriktioner kan vara på sin plats, helt enkelt.

Nyårslöfte nummer tre hänger ihop med tvåan och det är att beta av böckerna som redan står i min bokhylla och väntar och väntar och väntar på att bli lästa. Jag lovar att fler får sin chans.

När många läser samma bok och sedan bloggar om den är på gott och ont. Fast mest på gott. Bara lite på ont. Det är trevligt och givande att kunna samlas kring en och samma bok, diskutera den och jämföra sina läsupplevelser. Absolut. Samtidigt, och det ser jag som en nackdel om det råkar bli för mycket av den varan, minskar variationen och bredden på bokbloggarna. Det är till exempel anledningen till att jag väljer att hoppa av Lyrans andra omgång av Jorden runt resan. Det var kul med första vändan, men under 2010 vill jag vara mera av en "ensam seglare" och låta min egen läslust styra kosan kors och tvärs över världen. Men jag låter mig gärna inspireras, i allra högsta grad. Och självklart vill även jag inspirera andra till läsning.

En annan sak som jag på sistone funderat mycket över är mitt deltagande i olika enkäter och frågeutmaningar här på bloggen. Det är roligt att vara med, men det stjäl värdefull lästid. Blogga en timme eller läsa en timme? Det är ett vanligt dilemma för mig. Tiden är kort. Mitt fjärde (och sista) nyårslöfte är att prioritera lästid framför bloggtid. I alla lägen!

Som bokbloggare lider jag av en ständig och panikartad rädsla att om jag inte bloggar på ett par dagar så försvinner alla mina bloggläsare ut i tomma intet. Konsekvensen blir att jag ibland tramsbloggar och deltar i saker och ting för själva deltagandets skull och mest bara för att det inte skulle vara tyst här på bloggen. Tänk om besökssiffrorna djupdyker? Himlen förbjude! Vilken mardröm för lilla bloggnarkomanen! Dumt, säger förnuftet. Så klart att det är dumt. Att tala är silver, att tiga är guld. Man ska tala endast när man har något vettigt att säga och detsamma borde gälla även bokbloggande. Fan ta allt vad besöksstatistik och blogginflytande heter! Jag ska våga vara tyst ibland. Läsa en bra bok i stället. Och sedan... sedan blogga om den.

6 kommentarer:

Carina (Bokbiten) sa...

Klart vi inte överger dig för att du är tyst några dagar! Tänk på att vi är många som håller koll på våra favotibloggar via Google Reader eller liknande och då klickar man inte runt och letar efter nya inlägg utan man läser dem när de kommer. Det är alltså sannolikt att vi är många som inte ens märker att du är tyst ett par dagar.

Keep upp the good work!

Vixxtoria sa...

Jag tror jag kan skriva under på nästan allt du lovar (fast jag vill inte lova, då; om jag lovar något så gör jag på pin kiv med en gång tvärtom).

Men kanske inte det där med "tramsandet". Eller jag håller kanske med om att "tramsbloggande" (vad nu det skulle vara i din fina blogg?) är lite dumt, men att boktramsa med andra bokälskare tycker jag är finessen med en blogg. Det passar liksom bloggformen så bra. Analyser och recensioner har andra forum, men gemensamt trams fungerar väl bara om man är flera.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Carina: Bra, nu är jag lugn ;-P

Vixxtoria: Det finns så klart roligt bloggtrams med vettigt innehåll även för mig som skriver inlägget och så finns det bloggtrams mest i syfte att fylla ut bloggutrymme, visserligen med vettigt innehåll det med, fast det känns inte lika "vettigt" för mig som skriver. Herregud vad jag svamlar nu, hemskt! Men du kanske ändå fattar vad jag menar. Skillnaden är hårfin och sitter förmodligen endast i min skalle och mäts av graden av den egentliga och befintliga blogglusten och alltså inte märks utåt. Vilket kanske är tur när allt kommer omkring. Ghrr, vad svårt det är att förklara.

Vixxtoria sa...

Bokmania: Jag tror jag förstår vad du menar med bloggtrams. Min kommentar var nog ett försök att försvara denna sysselsättning, som jag själv ägnar mig en hel del åt med jämna mellanrum :-D

Men helt allvarligt känner man nog skillnadet bäst själv. Jag kan absolut "tramsa" en del, men en del av mina (oftast kortare) tramsigare inlägg har filats på väldigt länge, längre än de bokrapporteringar jag skriver. Jag tycker dessutom att det är ganska roligt att få till dem. Ibland är det nog dessvärre bara jag som roas, men då och då får jag uppmuntrande skratt. (Om du gissar på att jag var den som gick fram och berättade roliga historier på roliga timmen i skolan så gissar du nästan rätt...)

Till syvende och sidst måste man väl bestämma vilken nivå man vill ha på sin bloggning. Vilken inriktning, tid osv... Dåligt tramsande är nog sällan det som får folk att återvända till bloggen.

Men jag lovar att det finns olika slags lägstanivå, och att du håller en tämligen hög sådan!

bokstavlarna sa...

Ditt sista löfte förstår jag verkligenm - och känner jag igen mig i. Just det där att man ibland skriver något kortare inlägg för att det ska hända något i bloggen och inte vara tyst för länge, det känner jag verkligen igen.

Men jag ska försöka tänka på det som Carina skrev, att många håller reda på ens blogg via någon rss-läsare och därför inte alls försvinner om man tar en paus då och då för att hinna läsa lite mer. :)

Kersti sa...

Kloka ord inför det nya året. Jag kommer att fortsätta titta in här även om det blir långt mellan inläggen.