Julläskoma 3 & Gott Nytt År!

Jag är kvar i julläskomat och halvvägs i Amos Oz fängslande självbiografiska roman En berättelse om kärlek och mörker. Vilken resa genom tid, länder, europeisk historia och språk! Från Ukraina och Polen över Tjeckoslovakien till Israel. Jag är fascinerad över den kunskap som Amos Oz har om sin familj och dess rika historia, undrar hur mycket jag själv vet om min egen familj och förstår att jag inte kan stå mig i jämförelse... Som så ofta när jag läser en högklassig (själv)biografisk roman fastnar jag för författarens förmåga att väva samman det privata och det allmänna samt för konsten att berätta en familjs historia mot den aktuella världspolitiska bakgrunden. Varje familj är ju i grunden en liten pusselbit i ett större sammanhang och att göra detta sammanhang synligt och sedan otvunget reflektera kring det är en stor konst.

Annars hoppar mitt slaviska hjärta ett litet skutt varje gång jag läser ett ryskt ord som Oz använder i texten och som jag känner igen, antingen för att ryska och tjeckiska är så lika eller för att ordet förekommer i samma form även i mitt eget modersmål. Jag upplever det som att jag förstår den textuella - och följaltligen även känslomässiga - innebörden bättre tack vare denna språkliga förståelse, för den vanligtvis efterföljande översättningen/förklaringen av ordet är alldeles för kortfattad och färglös för att kunna bära någon känsla eller smak. Det är en häftig tanke att jag och Amos Oz har gemensamma beröringspunkter i fråga om vårt kulturarv. Jag tänker på att även han hörde sagor om häxan Baba Jaga, åt povidla (ett slags plommonmarmelad) och med stor aptit slukade mormors vallmokakor. När det var fest åt familjen karp som fick simma i badkaret någon dag innan det var dags att döda och tillaga den. Att äta karp är faktiskt en jultradition i Tjeckien, och det är inte ovanligt att man köper den levande för att ha den i badkaret först... Just att läsa om något så udda är ganska häftigt, tycker jag, och ni kan gärna tycka att jag är barnslig, för det bjuder jag på.

Bild: Julkarpen (1955) av den tjeckiske illustratören Josef Lada (1887-1957)

Annars innebar julläskomat idag även en hel del läsning i diverse kockböcker i syfte att planera en meny för imorgon som är Nyårsafton...

Och med det sätter jag punkt för det här årets bloggande, nu blir det tyst här några dagar. Gott Nytt År på er, vi ses igen nästa år. Och tack för året som gått.

00-talets litterära pristagare vi minns - eller har glömt (del 5)

00-talet går mot sitt slut och jag tänkte att det vore intressant att se tillbaka på 2000-talets första årtionde genom att påminna om litterära pristagare vi minns. Eller har glömt. Några av 00-talets prisbelönta skönlitterära författare och deras böcker har vi gjort till våra favoriter, några har vi kanske bara ignorerat och inte alls läst. Några vill vi fortfarande bekannta oss med.

Del 5: 00-talets litterära Nobelpristagare

2000: Gao Xingjian (China)
2001: VS Naipaul (Storbritannien)
2002: Imre Kertész (Ungern)
2003: JM Coetzee (Sydafrika)
2004: Elfride Jelinek (Österrike)
2005: Harold Pinter (Storbritannien)
2006: Orhan Pamuk (Turkiet)
2007: Doris Lessing (Storbritannien)
2008: Jean-Marie Gustave Le Clézio (Frankrike)
2009: Herta Müller (Tyskland)

På den här listan är det grönt (grönt = har läst) och fint. Att läsa även Gao Xingjian är bara en tidsfråga (lila = vill läsa) medan Pinter känns mera avlägsen och därför förblir hans namn på listan svart (svart = inte läst).

Men det är inte alla 00-talets Nobelpristagare som har gjort sig ett bo i mitt bokhjärta, egentligen är de bara fyra fem stycken: Kertész, Coetzee, Lessing, Le Clézio och Müller. De kommer jag alltid att återkomma till.

Vilka har du läst?

00-talets litterära pristagare vi minns - eller har glömt (del 4)

00-talet går mot sitt slut och jag tänkte att det vore intressant att se tillbaka på 2000-talets första årtionde genom att påminna om litterära pristagare vi minns. Eller har glömt. Några av 00-talets prisbelönta skönlitterära författare och deras böcker har vi gjort till våra favoriter, några har vi kanske bara ignorerat och inte alls läst. Några vill vi fortfarande bekannta oss med.

Del 4: 00-talets vinnare av priset för bästa svenska kriminalroman

2000: Om hjärtat ännu slår (Aino Trosell)
2001: Himlen är en plats på jorden (Åke Edwardson)
2002: Prinsessan av Burundi (Kjell Eriksson)
2003: En annan tid, ett annat liv (Leif GW Persson)
2004: Det blod som spillts (Åsa Larsson)
2005: Skuggan i vattnet (Inger Frimansson)
2006: Flickan som lekte med elden (Stieg Larsson)
2007: En helt annan historia (Håkan Nesser)
2008: Nattfåk (Johan Theorin)
2009: Tre sekunder (Roslund & Hellström)

Jaha, här är det blankt, så att säga. Noll poäng för min del.

Vilka av böckerna har du läst?

(Färgkod: grönt = har läst, svart = inte läst, lila = vill läsa)

00-talets litterära pristagare vi minns - eller har glömt (del 3)

00-talet går mot sitt slut och jag tänkte att det vore intressant att se tillbaka på 2000-talets första årtionde genom att påminna om litterära pristagare vi minns. Eller har glömt. Några av 00-talets prisbelönta skönlitterära författare och deras böcker har vi gjort till våra favoriter, några har vi kanske bara ignorerat och inte alls läst. Några vill vi fortfarande bekannta oss med.

Del 3: 00-talets vinnare av Sveriges Radios romanpris

2000: Jag smyger förbi en yxa (Beate Grimsrud)
2001: Lord Nevermore (Agneta Pleijel)
2002: Min faders hus (Kerstin Norborg)
2003: Pölsan (Torgny Lindgren)
2004: Öde (Christine Falkenland)
2005: Tredje flykthastigheten (Lotta Lottas)
2006: Förvandling (Eva Adolfsson)
2007: Montecore (Jonas Hassen Khemiri)
2008: Dag (Björn Runeborg)
2009: Sin ensamma kropp (Elsie Johansson)

När jag tittar på den här listan så ser jag att Sveriges Radios romanpris inte nämnvärt inverkar på min läsning då det bara är två av böckerna som jag har läst och bara en som jag eventuellt är intresserad av att läsa så småningom. Plus något av Lotta Lottas med tanke på att hon är den färskaste medlemmen i Akademien. Men vem är Björn Runeborg som fick priset 2008? Och vad är hans roman Dag för bok? Någon som har läst den? För mig är både författaren och boken helt okända så det vore roligt att få höra lite mera.

Vilka av böckerna har du läst?

(Färgkod: grönt = har läst, svart = inte läst, lila = vill läsa.)

Julläskoma 2

Är en bit in i romanen En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz och har börjat notera fina citat. Här finns ett par om böcker och språk:

"Det vi verkligen hade var mängder av böcker. Det stod böcker överallt: väggarna var fulla, och det fanns böcker i korridoren, i köket, i hallen och på alla fönsterbrädor. Tusentals böcker, i varje vrå av lägenheten. Jag hade en känsla av att människor kom och gick, att de föddes och dog men att böcker varade i evighet. När jag var liten hade jag ambitionen att växa upp och bli en bok. Inte författare. Människor kan dö som flugor. Inte heller författare är odödliga. Men hur systematiskt man än försöker förstöra böcker, finns det alltid chans att något exemplar överlever och fortsätter att existera på en hylla någonstans i ett hörn av ett avlägset bibliotek i Reykjavik, Valladolid eller Vancouver."

***

"En människa som har förmågan att generera ett nytt ord och injicera det i språkets blodomlopp tycks mig nästan jämbördig med ljusets och mörkrets skapare. Om man skriver en bok har man kanske turen att bli läst ett tag tills att det kommer bättre böcker som ersätter den, men att producera ett nytt ord är att närma sig odödligheten."

Kalendrar för 2010 - vilken kalendertyp är du?

Föredrar du att ha en gratis kalender på väggen i köket/arbetsrummet eller brukar du köpa de där stora fotosakerna med blommmor, gulliga katter, hundar eller hästar på eller är du en seriekalendertyp? Eller kvittar det överhuvudtaget på vilket sätt du förväntas hålla ordning på dagarna eftersom du ändå har noll koll för det mesta?

Om du, liksom jag är en (relativt nykläckt) seriekalender-typ (jag är på väg att lämna gratis-kalender-stadiet) så har du nog upptäckt Kartagos utbud för där finns det en almanacka för alla smaker och åldrar. Min favoritserietecknare är Berglin och det är med hans hjälp jag ska hålla reda på alla födelsedagar, möten och tandläkartider under nästa år. På Bokmässan fick jag kalendern signerad av honom, så det känns extra roligt. Galagos Månadens manshora (recenseras här) gav jag bort i present, vilket var mycket uppskattat. Det är kul att ge bort seriekalendrar så här års. En skrattgaranti åtminstone tolv gånger under det nästkommande året är enligt mig mycket bättre än en blomma som snart vissnar.

00-talets litterära pristagare vi minns - eller har glömt (del 2)

00-talet går mot sitt slut och jag tänkte att det vore intressant att se tillbaka på 2000-talets första årtionde genom att påminna om litterära pristagare vi minns. Eller har glömt. Några av 00-talets prisbelönta skönlitterära författare och deras böcker har vi gjort till våra favoriter, några har vi kanske bara ignorerat och inte alls läst. Några vill vi fortfarande bekannta oss med.

Del 2: 00-talets vinnare av Nordiska rådets litteraturpris

2000: Drömbruar (Henrik Nordbrandt, Danmark, roman)
2001: Upptäckaren (Jan Kjærstad, Norge, roman)
2002: Halvbrodern (Lars Saabye Christensen, Norge, roman)
2003: Revbensstäderna (Eva Ström, Sverige, diktsamling)
2004: Löpgravsvägen (Kari Hotakainen, Finland, roman)
2005: Skugga Baldur (Sjón, Island, roman)
2006: Oceanen (Göran Sonnevi, Sverige, diktsamling)
2007: Drömfakulteten (Sara Stridsberg, Sverige, roman)
2008: Babian (Naja Marie Aidt, Danmark, novellsamling)
2009: Jag förbannar tidens flod (Per Petterson, Norge, roman)

Det här är mycket pinsamt för mig för jag måste erkänna att jag inte har läst en enda av de här böckerna. Jag har läst andra böcker av Kjærstad, Sonnevi och Petterson men det är en klen ursäkt. Det börjar tydligt lukta nyårslöfte och/eller en läsutmaning av något slag. Speciellt är det en gåta för mig varför jag fortfarande (!!) inte har läst Sara Stridsbergs böcker. Men jag har länge (!!) tänkt göra det.

Vilka av böckerna har du läst?

(Färgkod: grönt = har läst, svart = inte läst, lila = vill läsa)

00-talets litterära pristagare vi minns - eller har glömt (del 1)

00-talet går mot sitt slut och jag tänkte att det vore intressant att se tillbaka på 2000-talets första årtionde genom att påminna om litterära pristagare vi minns. Eller har glömt. Några av 00-talets prisbelönta skönlitterära författare och deras böcker har vi gjort till våra favoriter, några har vi kanske bara ignorerat och inte alls läst. Några vill vi fortfarande bekannta oss med.

Del 1: 00-talets Augustprisvinnare för skönlitteratur

2000: Populär musik från Vittula (Mikael Niemi)
2001: Underdog (Torbjörn Flygt)
2002: Den vidunderliga kärlekens historia (Carl-Johan Vallgren)
2003: Skraplotter (Kerstin Ekman)
2004: Gregorius (Bengt Ohlsson)
2005: Den amerikanska flickan (Monika Fagerholm)
2006: Svinalängorna (Susanna Alakoski)
2007: Stundande natten (Carl-Henning Wijkmark)
2008: Ett annat liv (Per Olov Enquist)
2009: De fattiga i Łódź (Steve Sam-Sandberg)

(Färgkod: grönt = läst, svart = inte läst, lila = vill läsa)

Jag tyckte mycket om de flesta av böckerna på listan, förutom två som blev en besvikelse för mig (Underdog och Svinalängorna) och en som lämnade mig tämligen oberörd (Ett annat liv). Årets Augustprisvinnare kommer jag med största sannolikhet att läsa ganska så snart, har redan köpt den.

Vilka av böckerna har du läst?

Bokfrågornas ABC - del 5

Det är lika bra att snabbt gå över till Bokfrågornas ABC del 5, nu när jag är igång (publicerade just inlägget med del 4). Den femte bokstaven är bokstaven E.

1. En EVERGREEN är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens? Senast igår läste jag en sådan: Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. När det gäller böcker så kallar vi evergreens för klassiker och då menar vi böcker som inte bara är tidlösa och ständigt aktuella, utan även (fortfarande) läses av generation efter generation.

2. Vilka länder i EUROPA läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från? Jag för ingen statistik men antagligen är det mest svenska böcker jag läser, fast jag tvivlar på att det är med flera hästlängder Sverige vinner. Sedan har jag förmodligen aldrig läst en bok från Ungern eller från Albanien och jag har även stora luckor när det gäller de "nya" baltiska länderna.

3. Vilka är dina EUROPEISKA favoritförfattare? De är många. Men för att nämna en - Milan Kundera som numera täcker två länder: Tjeckien och Frankrike.

4. EGYPTEN. Berätta om en bok som har anknytning dit. Yacoubians hus av Alaa al-Aswany. Jag har inte läst den men vet att den utspelar sig i Kairo. Jag har också hört att den är mycket bra. Den står i min bokhylla och bidar sin tid. Oh, nu kom jag på en annan bestsäljare, nämligen Alkemisten av Paolo Coelho. Den utspelar sig väl i öknen i Egypten om jag minns rätt.

Bokfrågornas ABC - del 4

Jag kom på att jag ligger efter med mina svar på Bokfrågornas ABC från Lilla O. Jag hoppade över bokstaven C men ska nu försöka hinna ifatt med D och E innan bokstav nummer sex blir aktuell.

I Bokfrågornas ABC del 4 är det bokstaven D som gäller och frågorna hör mer eller mindre ihop med just den bokstaven.

1. DECKARE: Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden? Jag är ingen deckarfantast men trots det har jag faktiskt en favoritförfattare i genren och det är Karin Fossum. Jag har inte läst alla hennes böcker, men ett anständigt antal. Det som framför allt tilltalar mig med hennes deckare är psykologin och intrigerna. Följaktligen gillar jag kommisarien Konrad Sejer.

2. DRAMA: Vilket är din favoritpjäs? Har du läst eller sett pjäsen, eller kanske både och? Att läsa drama då och då tycker jag är trevligt som omväxling. Jag har en absolut favorit i alla kategorier som jag både har läst (otaliga gånger) och sett i olika produktioner och som jag bitvis (bara korta stycken) kan utantill och det är Fröken Julie av Strindberg. Sen är jag omåttligt fascinerad av och förtjust i En lång dags färd mot natt av Eugene O´Neill, men den har jag endast tagit del av i bokform. Eller i Väntan på Godot av Samuel Beckett, också en höjdare som jag tyvärr aldrig har sett live på teater (men på tv).

3. D som i DUMBURK. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga? Jag tror inte att jag har någon direkt favorit bland tv-serierna, varken med eller utan litterära förlagor. Kommer inte på någon just nu i alla fall. Senast gillade jag Berlinerpopplarna (Anne B Ragde). Och i kväll ser jag fram emot att börja titta på Damernas detektivbyrå (Alexander McCall Smith) som ska sändas i svt.

4. Det är DECEMBER. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern. Efter en titt i bokhyllan kan jag nämna Kinesen av Henning Mankell. När det makabra massmordet begås på bokens första sidor råder det sträng midvinterkyla. En spännande och välskriven deckare!

Julläskoma 1

Efter att ha umgåtts och kramats med mina nära och kära, lagat mängder av mat och även ätit en massa, gett och fått julklappar kunde jag ägna den här dagen åt läsning. I stort sett enbart. Med undantag för hundpromenad, snöskottning, mat och fika. Julfirandet är över och läslugnet har åter sänkt sig över vardagsrumssoffan. Allt har sin tid...

Först var jag "tvungen" att läsa ut Orkanpartyt av Klas Östergren, jag hade ett sextiotal sidor kvar i den. En jättebra bok som jag är glad att jag snubblade över när jag sökte fakta om Mytserien-projektet härom veckan. Det var före lunch. Innan halv-tre-kaffet läste jag en bit i Lena Ackelbos seriebok Gud va hemskt!. Den är på tre hundra sidor och ganska mustig i bild och text, så jag läser inte så mycket åt gången - bara ett trettiotal sidor här och där. Men rolig är den! Och det var en bra och lättsam övergång mellan två romaner, kände jag, för efter eftermiddagsfikat sjönk jag ner i Hjalmar Söderbergs berömda kärlekshistoria om Arvid och Lydia, Den allvarsamma leken. En perfekt läsning en dag som denna, inte minst med tanke på det trista blötsnö- och blåsväder som rådde ute. Det var härligt att kunna läsa ut den på en enda sittning (eller "liggning" borde jag kanske skriva) och ostört njuta av både berättelsen och språket. Visserligen känner jag av viss träsmak i baken, men lite obehag får man ju tåla. Vilken fantastiskl roman Den allvarsamma leken är! I bokhyllan står sedan och väntar För Lydia, Gun-Britt Sundströms omarbetning av Söderbergs bok. Den ser jag verkligen fram emot. Men först ska jag ta och läsa årets efterlängtade jultjockis - valet föll till slut på En berättesle om kärlek och mörker av Amos Oz. Fast jag väntar nog till imorgon. Ska bara lägga fram den, och kanske titta i den lite grann...

Bokmanias Julkalender 24/12

Julafton, snön, stämningen. Det är länge sedan det var så här snöigt vackert på självaste julafton som i år och jag tror att alla tomtarna hoppar av glädje idag. Därför kan ingenting passa bättre än att lyssna på Viktor Rydbergs dikt Tomten, här i uppläsning av Torgny Lindgren och med illustrationer av Harald Wiberg. Jag tycker mycket om Torgny Lindgrens röst och framförande. Jag tycker också om Harald Wibergs bilder. Och jag tycker om Rydbergs dikt. Jag tycker så mycket om allting att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Den bästa julklappen en bokbloggare kan få

Den bästa julklappen en bokbloggare kan få har jag idag fått av min trogna läsare och bloggkompis Vixxtoria. På paketet stod det skrivet "till en tät bloggerska" och det visade sig att julklappen var till Bokmania, alltså till lilla mig. Inuti fann jag förutom en personlig bokklapp så mycket fin uppskattning och uppmuntran att det kommer att räcka som drivmedel för mitt bloggande under mycket lång tid framöver. Tack Vixxtoria, jag kommer att läsa ditt inlägg om och om igen varje gång jag drabbas av tvivel över bloggandets meningsfullhet, för det ska gudarna veta att man ibland har sådana stunder också, hur roligt man än tycker det är för det mesta.

När det gäller boktipset, så har du helt rätt i att jag inte har läst någonting av Inger Edelfeldt och jag är glad för att du tar initiativet och vill råda bot på detta. Jag läser gärna Den täta elden, den finns säkert på biblioteket. Jag vet ingenting om den här romanen och väldigt lite om Edelfeldt överhuvudtaget, så det ska bli spännande.

Du har faktiskt lyckats pricka in en "öm" punkt i mitt läsande och det är just svenska böcker/författare utgivna på 80-talet eller i början av 90-talet och anledningen till det är att jag erövrade svenskan som mitt nya språk först någon gång 1993/1994 (jag flyttade till Sverige 1992) och då blir den här kunskapsluckan naturlig. Förresten, vill du veta vilka var de tre allra första böckerna jag läste på svenska? Händelser vid vatten (Kerstin Ekman), Den hemliga historien (Donna Tartt) och Evas bok (Marianne Fredriksson). Så här i backspegeln tycker jag att jag kunde ha valt något mera nybörjarvänligt, men jag har alltid varit envis... Och läsupplevelsen var det inget fel på!

Så, Vixxtoria, tack ännu en gång. Sen kan jag bara hoppas - och drömma om - att det finns fler där ute som delar din åsikt om Bokmania-bloggen. God jul och gott nytt år!

Bokmanias Julkalender 23/12

Imorgon är det julafton och jag skulle helst vilja publicera morgondagens inlägg i julkalendern redan idag, men det går inte; jag får ge mig till tåls. Men fint blir det, det kan jag lova. Det svenskaste juligaste som finns kommer att visas här. Och det är inte Kalle Anka jag tänker på.

Har du någonsin funderat på varifrån bilden av den svenska jultomten kommer? Att tomten faktiskt har en "mamma"? Och att hon heter Jenny Nyström (1854-1946) och är en av Sveriges mest kända och folkkära illustratörer genom tiderna?

Jenny Nyström

När Viktor Rydberg (1828-1895) gav ut berättelsen Lille Viggs äventyr på julafton (1871) bestämde sig Jenny Nyström att illustrera den. Hon ville det bara, helt enkelt. Det var inget uppdrag. Men Nyström och Rydberg kom att bli bekanta och när Rydberg sedan skrev sin berömda dikt Tomten (1881), var det Jenny som illustrerade bilderna. Hon lade då grunden för vad som skulle bli svenskarnas livslånga förhållande till tomten och idag är det hon och Rydberg som för det mesta förknippas med bilden av tomten, även om hon med tiden fått konkurrens av Harald Wiberg (1908-1986) som också illustrerade Rydbergs dikt. Han är då på sätt och vis tomtens "pappa".

Harald Wiberg

Bokmanias Julkalender 22/12

Det är två dagar kvar till julafton och snart dags att ta in och pynta granen, åtminstone hemma hos oss. Inför denna viktiga familjeangelägenhet brukar jag traditionsenligt stärka mig med lite Gardell-droppar. Jag är nämligen omåttlig förtjust i hans lilla pjäs Mormor gråter som handlar just en hel del om att pynta granen.

Bokmanias Julkalender 21/12

Idag blir det konst i julkalendern. I början på oktober besökte jag en konstutställning där konstnären Larissa Stenlander medverkade. Larissa Stenlander är född 1960 i Moskva men numera bosatt i Stockholm. Hon arbetar i akvarell och mixed media och målar bland annat mulliga kvinnor i färgglada klänningar bland höga bokhyllor. Jag var väldigt förtjust i hennes tavlor och om jag hade råd (och plats på väggarna) så skulle jag gladeligen skaffa mig en av hennes boktavlor till mitt lilla bibliotekt. Jag tycker att de är vrålhärliga!

Julförberedelser av det boknördiga slaget

Julförberedelserna är i full gång här hemma, i alla fall på det mentala planet. Planering kallas det visst. Utåt märks inte julen så mycket, är ingen tomte- och julstjärnetyp. I morgon ska jag bepansra mig med kraft och (tåla)mod och ge mig ut i julhandeln för att fixa "några grejer" och på tisdag ska maten och diverse julatiraljer inhandlas. Så långt är allt väl, det borde funka. Men det finns ett stort problem som jag ännu inte har löst och det är min egen JULLÄSNING. Jag kommer att vara ledig i tolv dagar och att jag ska sätta läständerna i en jultjockis i år också (det har blivit en tradition) är bestämt. Men vilken? Det finns fyra riktigt omfångsrika kandidater:

1. De välvilliga (Jonathan Littell), 902 sidor
2. De fattiga i Lodz (Steve Se-Sandberg), 642 sidor
3. En berättelse om kärlek (Amos Oz), 573 sidor
4. De vilda detektiverna (Roberto Bolaño), 728 sidor

Vilken ska jag välja? Alla är ju jättebra har jag hört. Vad tycker ni att jag ska läsa?

Det fins en aspekt till. Om jag väljer De välvilliga så hinner jag knappast att läsa några fler böcker nu i jul (man vill ju vara lite social också) medan om jag väljer En berättelse om kärlek så kanske jag även kan läsa Till Mervas (Elisabeth Rynell) eller När man skjuter arbetare (Kerstin Thorvall) som jag också är mycket sugen på.

Vad ska du läsa i jul?

Tålamodets sten

"I tio år har vi varit gifta. Tio år! Och först för tre veckor sedan började jag tala med dig." Hon stryker honom över håret. "Jag kan röra vid dig... du har aldrig låtit mig röra vid dig, aldrig!" Hon närmar sig hans mun. "Jag har aldrig kysst dig." Hon kysser honom.

En kvinna sitter på golvet bredvid sin skottskadade man som ligger totalt förlamad på en madrass bredvid henne, utanför huset pågår ett krig. Vi är i Afghanistan. Hon har lämnats ensam av sina släktingar och måste försörja sig själv, sina två små döttrar och ta hand om mannen. Hon sitter ner, räknar böner på radbandet, lyssnar på krigets explosioner och tänker, tänker, tänker. Blir alltmer desperat. Tiden mäts endast av mannens andetag. Hennes böner förvandlas gradvis till bekännelser, hon börjar berätta för maken om sina hemligheter. Han, som nu är oförmögen att svara henne, är tvungen att lyssna. Kvinnan blottar känslor och tankar som i åratal varit djupt förkappslade inom henne men som nu flyter upp till ytan. Så mycket frustration, ensamhet och smärta hon har burit på! Men även kärlek, hur konstigt det än kan te sig för oss.

... nu är det jag som besitter din kropp och du mina hemligheter. Du finns till för mig. Jag vet inte om du kan se eller inte, men jag är i alla fall säker på att du kan höra mig, att du kan förstå mig. Det är därför du fortfarande är vid liv. Just det, du lever för mig, för mina hemligheter.

Tålamodets sten av den afghanska författaren Atiq Rahimi är en väldigt tät bok, som ett kammarspel. Nästan klaustrofobisk. När jag läser texten får jag känslan av att jag sitter i en teatersalong och betraktar en föreställning längst fram på scenen. Är det för att författaren annars även är regissör? Det är i alla så att en del meningar påminner starkt om scenanvisningar i ett drama, fast detta är en roman.

Rahimi är mästare på små detaljer - en rörelse, en blick, ett skarpt eller knappt hörbart ljud. Det finns mycket stämning och närvaro i berättelsen som fascinerar i nästan varje ord, varje korthuggen mening.

Hon blir stående vid dörren. Hon stryker sig över läpparna med fingrarna, sedan stoppar hon ängstligt in dem mellan tänderna, som för att dra ut orden som inte vågar komma. Hon går ut ur rummet. Hon skramlar med middagsförberedelserna, pratar och leker med barnen.

Det är middagsvila.

Skuggor.

Tystnad.

Tystnaden är viktig i boken. Den tystnad som dånar när vapnen inte hörs. Bara "då och då vispar flugornas vingar runt i tystnaden." Visst är det vackert?

Oväntade saker sker, både i real tid och i kvinnans förflutna. Ändå är det stilen som fängslar mig mer än själva historien. Den här språkliga tätheten som slår andan ur läsaren, den är så häftig. Sånt händer inte så ofta. Att läsa Tålamodets sten innebär en stark läsupplevelse som stannar kvar länge. Kanske för alltid. Jag hoppas det.

Ett litet minus får boken för sexskildringar som inte alla gånger känns relevanta, utan mera som ett försök att plocka billiga poäng hos den västerländska läsaren. (Atiq Rahimi är numera bosatt i Frankrike och skriver på franska.)

Tålamodets sten (översättning av Åsa Larsson) är en kraftfull bok fast den bara är på 130 sidor. Läs den gärna!

Bokmanias Julkalender 20/12

Redan dags att öppna lucka nummer tjugo, det är otroligt vad dagarna rusar fram. Jag har bläddrat lite i min citatbok (Världens citat av Eriksson & Lind) och fastnat för några citat som säger lite om hur författare ser på litterturkritik.... och kritiker. Av någon outgrundlig anledning tycks dessa författare inte vara så värst förtjusta över kritikerna.


"En kritiker är som bäst en kypare vid litteraturens stora bord." (Louis Dudek)

"En kritiker är en person som mår bäst när du mår som sämst." (Tony Petito)

"Kritiker är likt spyflugor som oroar en häst under plöjningen." (Anton Tjechov)

"Kritiker är en samling eunucker som tittar på gruppsex." (George Burns)

"När naturen uppfann, producerade och patenterade författarna ordnade hon samtidigt så att kritikerna skapades av restprodukterna." (Oliver Wendell Holmes)

Månadens manshora

Liv Strömquist, en av Sveriges mest omtyckta serietecknare, tänker göra om fjolårets kalendersuccé (Tolv tröttsamma typer) genom att publicera en ny Liv Strömquistkalender.

Kalendern för 2010 heter Månadens manshora, helt enkelt därför att Liv Strömquist presenterar tolv historiska och samtida personligheter som bland annat gjort sig berömda för sitt lösaktiga och promiskuösa leverne. Vet ej om det behöver förtydligas - men samtliga tolv är karlar och sättet Liv Strömquist skildrar dem på är inte precis till deras fördel. De får sig en riktig känga.

De som får smaka på sin egna bittra gubbslemsmedicin är bl.a. Mao Tse Tung, Per Albin Hansson, Niklas Strömstedt, Djingis Khan, Paolo Coelho och Ari Behn. Alla tolv manshororna (plus några till som följer med av bara farten, som t.ex. Christer Sjögren) ordineras att svälja fyra bitska, rappa och totalt hänsynslösa serierutor. I bild och text analyseras historiska sanningar och privata gissningar om personernas sexuella vanor och preferenser. Det är lika roligt som det är elakt. Fast mest roligt. Mycket roligt! Men det är ingen billig under-bältet-humor, det får man inte tro. Tvärtom. Det är smart och klarsynt humor Liv Strömquist sysslar med och det är rätt åt dem, mansgrisarna!

Ibland dyker Liv själv upp i sista bilden och levererar slutklämmen, man känner igen henne på L:et som hon har på tröjan. En av de roligaste är hennes kommentar till Coelhos litterära produktion.

I uppslaget tillstånd är kalendern ca 25 x 50 cm. Det är en väggkalender. Månadens manshoror kostar runt en hundring och det är inga pengar när man betänker att humorn räcker under hela nästa år. Men en sådan kalender på väggen kan 2010 inte bli annat än ett gott och roligt år. Och dessutom är det bra att veta vilka gubbar vi tjejer ska akta oss för...

Sammanfattningsvis måste jag också säga att den manliga halvan av min familj blev mist lika road av serierna som jag själv. Ingen utpräglad tjejhumor alltså. Bra att veta det också.

Köp kalendern på Bokus eller på AdLibris.

Bokmanias julkallender 19/12

Inte för att jag tror att någon av er tänker läsa tråkiga eller "påtvingade" böcker i jul, men visst råkar man ibland för tvånget att ta sig igenom en bok som man inte har den minsta lilla lust att läsa. Dagens julkalender bjuder på ett praktiskt tips - läs en tråkig bok (som du inte vill läsa) på samma sätt som man sågar ner ett träd. Jasså, vet du inte hur man gör när man sågar ner en bamsestor tall? Då vänder man bara på kakan. Man sågar ner en tall som man läser en bok som man inte vill läsa. Ungefär. Alltså: How to read a book you don´t want to read?

Akademiblogg är på gång

På Peter Englunds blogg (14/12) läser jag:

"Jag har fått ett antal frågor om det kommer bli någon akademiblogg, och jag kan nu bekräfta att, ja, jag tänker börja blogga i ämbetet. Som det ser ut nu kommer det dock först bli efter nyår – jag har helt enkelt haft för mycket att göra.

Men när det sker kommer detta faktum att annonseras ordentligt på denna plats, med länk och allt."

Jag har bara en kommentar: Äntligen!!! Har saknat Englunds bloggande. Men det vore nog naivt att tro att han kommer att blogga om böcker som han läser i Nobelprissammanhang...

Bokmanias Julkalender 18/12

Har du sett videoklippet där Thomas Bodström ikädd tomteluva läser julsaga i riksdagen? Nja, jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Inte sååååå jättebra kanske. Varken julsagan i sig eller Bodström i tomteluvan. Lätt krystat allting. Kan ses här.

Bokmanias Julkalender 17/12

Vad vore julen - och hela året - utan Astrid Lindgren. Klart att hon också måste kika fram bakifrån en lucka i julkalendern - helst berättandes en rolig historia :-)

Boktipsprat på jobbet igår

Igår hade vi julfika på jobbet och någonstans mellan kaffet och julklappsutdelningen stod boktips på programmet. Har man ett bokorakel bland personalen så har man, tyckte rektorn (så blir det när man bokbloggar under sitt eget namn och är freck nog att framträda i lokalpressen som de flesta läser), så det ville sig inte sämre än att jag fick kliva fram och sprida lite läslust. Som tur var så var det uppgjort på förhand så jag kunde tänka igenom vilka böcker jag ville rekommendera. Det blev fyra stycken böcker som jag anser är hundraprocentiga fullträffar oavsett lässmak och läsvana: Flyga drake och Tusen strålande solar av Khaled Hosseini, Drottningen vänder blad av Alan Bennett och Igelkottens elegans av Muriel Burbery. Och vet ni vad? Det var nog mitt i prick. Nu går boksnacket, böcker lånas. Och jag är glad, för det är en härlig känsla att kunna inspirera andra till läsning.

Bokmanias Julkalender 16/12

Idag handlar julkalendern om livets konst - och om att bära med sig sina vinster och förluster och med tiden förvandla dem till den så kallade livserfarenheten, alltså sådant som vi brottas med dagligen. Dikten heter Livets konst och är skriven av August Strinberg.

Tag allt vad du levat och lägg i hög,
och allt vad du lärt och lidit,
och varje blomma vars kalk du sög,
dom gyllne frukter vars saft du vridit,
och minnenas lövskrud med halm och hö.

Plantera dig sedan,
och sätt dina rötter
i allt det förgågnas fruktbara strö.
Då kan du växa och sätta frö
och vandra din väg på stadiga fötter.

Jorden runt resan - sammanfattning

I maj startade årets stora läsutmaning Jorden runt på 8 böcker och nu är jag "hemma" igen, nöjd och belåten och läser Klas Östergren.

Det var en spännande litterär resa och för det mesta lustfylld men ibland även lite mödosam eftersom någon enstaka bok inte riktigt föll mig på läppen (t.ex. Kvinnan i Jerusalem). Idén till Jorden runt resan på 8 böcker kom (som många av er vet) från Lyran och hon ska ha ett stort tack för initiativet för jag uppskattade möjligheten att samlas kring en och samma bok och ta del av andras läsupplevelser. Som att träffas i en bokcirkel. Mycket trevligt.

Sammanfattningen av min resa ser ut som följer: grönt = har läst boken inom ramen för läsutmaningen (10 stycken), rött = har läst boken förut (4 stycken), lila = planerar att läsa boken senare (5 stycken), svart = bokens läsöde är oklart. Av förteckningen framgår också att jag inte besökte Oceanien och anledningen till det var/är att böckerna på listan inte väckte/väcker mitt intresse.

Eftersom "minimikravet" var att läsa 8 böcker kan jag med tillfredsställelse konstatera att jag ligger på plus med hela 6 titlar. Något som också var kul med utmaningen var att bokcirkeln som jag är med i också deltog.

Östeuropa i Maj:
Franz Kafka (Tjeckien) - Förvandlingen
Herta Müller (Rumänien) - Hjärtdjur
Alexandr Solzjenitsyn (Ryssland) - En dag i Ivan Denisovitjs liv

Mellanöstern i Juni:
Abraham B. Yehoshua (Israel) - Kvinnan i Jerusalem
Suad Amiry (Palestina) - Sharon och min svärmor
Khaled Hosseini (Afghanistan) - Tusen strålande solar

Asien i Juli:
Kiran Desai (Indien) - Bittert arv
Gao Xingjian (Kina) - Ensam människas Bibel
Haruki Murakami (Japan) - Norwegian Wood

Oceanien i Augusti:
Doris Pilkington (Australien) - Rabbit-Proof Fence
Patrick White (Australien) - Tant Theodora
Keri Hulme (Nya Zeeland) - Benfolket

Sydamerika och Västindien i September:
Gabriel García Márquez (Colombia) - Översten får inga brev
Roberto Bolaño (Chile) - Om natten i Chile
Maryse Condé (Guadaloupe) - Färden genom mangroven

Nordamerika i Oktober:
Toni Morrison (USA) - Älskade
Philip Roth (USA) - Envar
Margaret Atwood (Canada) - Oryx och Crake

Afrika i November:
Chinua Achebe (Nigeria) - Allt går sönder
Nadine Gordimer (Sydafrika) - Min sons historia
Tayeb Salih (Sudan) - Utvandringens tid

Västeuropa i December:
José Saramago (Portugal) - Blindheten
Virginia Woolf (England) - Mrs Dalloway
Per Petterson (Norge) - Ut och stjäla hästar


Alla mina inlägg som är relaterade till Jorden runt resan (inklusive recensioner) är samlade på ett ställe.

Bokmanias Julkalender 15/12

Det är kanske inte så många som vet att Carl-Einar Häckner både har skrivit poesi och även är krönikör för det är ju på det viset att han är mest känd som trollkarl. Har du då sett honom trolla utklädd till jultomte? När skägget hela tiden ramlar av på ena sidan? Det är ett helt sjukt och galet nummer! Varsågoda, här kommer Häckner i ett nötskal (men känsliga personer varnas)! Hoppas att du finner ett gott skratt bakom julkalenderns lucka nummer 15.

Tematrio - Vänskap

Vänskap handlar veckans Tematrio från Lyran om, alltså ett ämne som det borde vara lätt att hitta böcker kring. Jag vill dock göra det lite svårare för mig genom att utesluta kvinnlig vänskap som tema i de böckerna jag väljer att presentera här.

1. Doppler av Erlend Loe. I den här boken skildras vänskap mellan en man och en älgkalv vid namn Bongo. Bongo är en sann vän men tyvärr lätt usel på att spela memory. Inte ens djurmemory klarar han av, trots uppenbara förutsättningar. En av mina favoriter.

2. Tre män i en båt av Jerome K Jerome. En hemskt rolig bok om tre så kallade vänner som inte missar ett enda tillfälle att retas och driva med varandra medan de företar sig en två veckor lång båttur. Jag läste den nyligen och vågar sträcka mig så långt som att påstå att det för min del var årets roligaste bok .

3. Norwegian Wood av Haruki Murakami. I den här romanen är inte vänskap huvudtemat, men den spelar ändå en mycket viktig roll i berättelsen - främst genom att förbli ofullbordad. En känslostark bok, och vacker. Här kan du läsa mer om vad jag har att säga om den.

Utlottning av hårda klappar - vinnare

Det var ingen större rusning till bokutlottningen, vilket förvånade mig. Bara fyra personer vågade delta med ett litet julrim. Ni ska ha tack för visad mod och tävlingsanda! Av dessa fyra ville tre ha samma bok, så två får ändå vara utan. Här är i alla fall resultatet:

Det är EnAnnan som ska få boken Tre sekunder hemskickad. Hon vann helt utan konkurrens med detta fantastiska och smickrande rim:
Tack Bokmania och Piratförlaget
som ger mig chansen att tänka på "jaget".
Chansen för en ensam mamma att få övertidsjobb, lussebak och julstök glömma
och istället sjunka ner med en tekopp och "Tre sekunder" och få drömma.

Sedan kommer Nemo att erhålla romanen Udda. Jag gillar särskilt rimmet blogg-grogg.
Alla smarta flickor vill ha hårda paket
praktiskt förpackad bildning och frihet
en bok om folk som är lite annorlunda
en bok som ger dig stora frågor att begrunda
och för er som läser saras underbara blogg
finns det ingen större lycka än denna bok, en fotölj och en grogg.

Däremot var det ingen som ville tävla om boken Bedragen och därför finns det inte heller någon vinnare av den.

Så, EnAnnan och Nemo, kan ni mejla mig era adressuppgifter snarast möjligt? Jag antar att ni vill ha era böcker innan jul. Grattis och god jul på er!!!

Bokmanias Julkalender 14/12

Dagens tema i julkalendern är LYCKA.

"Den högsta lyckan i livet är förvissningen om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare: att vara älskad trots en sjlälv." (Victor Hugo)

"Lyckliga, intelligenta människor är det mest sällsynta jag vet." (Ernest Hemingway)

"Ett helt liv av lycka! Ingen levande människa skulle stå ut: det måste vara helvetet på jorden." (G B Shaw)

"De lyckligaste människorna är de tråkigaste och tröttsammaste." (Anton Tjechov)

"Vissa människor för lycka med sig vart de än går, andra när de går." (G B Shaw)

Ut och stjäla hästar

Det här kommer att bli en sådan superpositiv och överförtjust recension så personer, som eventuellt brukar reta sig på inlägg där skribenten är på vippen att älska sönder en bok, de kan sluta läsa direkt.

Det är många som har gillat Per Pettersons roman Ut och stjäla hästar före mig och jag är nu inte alls förvånad att boken är helt slutsåld både som inbunden och i pocket. Tack biblioteket att du finns!

Ut och stjäla hästar handlar om ett far-och-son-förhållande samt om några tragiska och utomordentligt sorgliga händelser som trots att de utspelade sig femtio år tillbaka i tiden påverkade huvudpersonens, Tronds, fortsatta liv utan att han var riktigt medveten om det. Handlingen pendlar huvudskligen mellan sommaren 1948 och senare delen av 1990-talet.

Ut och stjäla hästar är ingen munter bok om man bara ser till handlingen. Hur skulle den kunna vara det när Trond som femtonåring tvingas att snabbt bli vuxen eftersom livet kräver det. Svek, död, plötsliga och oväntade separationer, lögner och hemligheter samt det mentala arvet efter kriget sätter djupa spår. En själslig ensamhet blir Tronds följeslagare genom livet, trots äktenskap och faderskap. Allt detta funderar Trond över när han som änkling och pensionär flyttar till en liten stuga vid en sjö. Med sig har han bara en hund. Han meddelar inte sin nya adress ens till döttrarna och han väljer att inte skaffa telefon. Men ödet vill att han träffar en annan skadeskjuten man som visar sig vara en bekannt från barndomen och någon som bär på en ännu tyngre börda än Trond själv.

Boken är spännande som en deckare och en sann bladvändare. Jag tycker mycket om böcker som funderar kring och förhåller sig till tanken hur i början små händelser, försummelser och dumma misstag kan få ödesdigra konsekvenser för de inblandades liv i all framtid. Det fascinerar mig att liksom spåra det avgörande ögonblicket då allting börjar rasa.

Något som är helt i särklass fantastiskt i Ut och stjäla hästar är språket. Det fullkomligt väller fram som en iskall vårfors nerför ett berg och rakt ner i en djup fjord. Det brusar, vrålar och skummar. Snabbt. Mot djupet. Och sen stillhet. Jag var mycket besviken när boken tog slut.

Läs gärna även vad andra bokbloggare tycker om Ut och stjäla hästar här och här.

Bokmanias Julkalender 13/12

Trettonde december och jag tänker ojojoj vad tiden går fort, snart är det julafton, bara elva dagar kvar. Hur går det med era julklappsinköp? Jag ligger ruskigt mycket efter, kan jag erkänna. Som vanligt. Men här kommer i alla fall ett litet Mumin-tips bestående av Stora boken om Mumin plus supercharmiga Mumin-muggar, en kombination som varje Mumin-fantast borde uppskatta.

Idén till innehållet i dagens julkalender fick jag av Eva Swedenmark, så det här är egentligen inget annat än ett litet snyltinlägg. Hoppas att det är ok.

Kalle som lucia

Kan en kille vara lucia? Det är klart att han kan och det är lille Kalles förtjänst. Och hans föräldrars. Det är nämligen så att Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist har kommit med en ny banbrytande och fördomsifrågasättande barnbok om sexårige Kalle som gillar allt vad pojkar brukar gilla, alltså fotboll och bus och sånt, men som även vill göra sådant som vanligtvis är förbehållet flickorna. I förra boken handlade det om att kunna ha en sval klänning på sig i sommarhettan (Kalle med klänning, min recension finns här) medan han i denna ny bok vill vara lucia. Kalle som lucia är titeln.

Det börjar riktigt bra - Kalle blir vald till klassens lucia eftersom många av klasskamraterna har röstat på honom. Han är jättelycklig och åker tillsammans med sina föräldrar till ett köpcenter för att inhandla en luciaklänning och en luciakrona. Men måste inte lucia ha långt ljust hår? Lätt åtgärdat, tänker Kalle och väljer ut en passande peruk. Nästa dag blir Kalle alldeles kittlig i hela kroppen när han kliver in i klassrummet, han ska nämligen visa upp sig som lucia. Tyvärr anar han inte att rektorn, den dumma rektorn, har sagt att det bara är flickor som får vara lucior och att pojkar ska vara stjärngossar. Fröken förbjuder Kalle att vara klassens lucia. Vilken besvikelse!

På luciadagen blir det mycket ståhej i klassrummet så fröken märker inte att Kalle och hans kompis Maja tar tillfället i akt och byter utstyrsel med varandra. Maja vill faktiskt helre vara stjärnflicka än lucia, hon tycker att det är fint med stjärnstruten. Plötsligt klappar fröken i händerna och det är dags för luciatåget att börja gå. Med Kalle som lucia. Det sjunger i bröstet på honom.

"Maja lutar sig fram och viskar i Kalles öra. ´Du är en alldeles magisk och strålande vacker lucia.´Jaa, tänker Kalle, det är jag. Jag passar perfekt som lucia nu när jag har en sån fin peruk. Men så stannar han upp i tanken. Peruk? Han vill inte ha peruk."

Jag tycker att det är tur att Kalle bestämmer sig för att kasta bort den löjliga peruken och vara lucia utan peruk. En Kalle-lucia. Jag var faktiskt lite orolig ett kortkort tag att man gjort Kalle till en transvestit i stället för att han skulle förbli en pojke som vill göra även tjejsaker. Det är ju stor skillnad. Men oron var obefogad. Kalle vill inte alls vara en tjej, han vill bara få göra saker som normalt bara tjejer får göra. Precis på samma sätt som flickor i den verkliga världen ibland längtar efter att göra sånt som pojkar brukar göra.

Och slutet? Precis som i förra boken inspirerar Kalle alla vuxna män i församlingen att våga släppa loss lite grann...

Att Anette Skåhlberg (text) och Katarina Dahlquist (bild) tycker om att förvrida könsrollerna syns även på hur Kalles föräldrar är: pappa är hemma med Kalle och bakar ett pepparkakshus medan mamma jobbar med att köra Arlandatåget. Och det är fullkomligt självklart för föräldrarna att stötta Kalle i hans längtan att bli lucia i skolan. Vaddå att det bara skulle vara tjejer som fick vara lucior!

Jag tycker mycket om boken Kalle som lucia. Berättelsen är fin och illustrationerna är helt underbara: stora härliga bilder och ansikten som uttrycker tydliga känslor. Varma färger, julstämning. Det är en magisk, strålande och vacker bok som handlar om jämställdhet som den mest självklara saken i världen. Jag hoppas att det finns många (fördomsfria) föräldrar som skyndar sig att beställa Kalle som lucia (och Kalle med klänning) till sin avkomma. Finns även som ljudbok. Beställ bekvämt via Sagolikt Bokförlag.

Bokbloggaren Lyran är också förtjust i boken.

Bokmanias Julkalender 12/12

Idag vill slå ett slag för kärleken - den livslånga, den som inte har något slut, den som åldras till en djupare och hemligare glädje, den som ger trygghet, den som lugnar och vaggar.

Gårdagens avsnitt i Bokmanias julkalender var tillägnat Pär Lagerkvist och det bär mig emot att redan lämna honom för jag vill gärna ha en till dikt av honom här i julkalendern: den smärtsamt vackra Jag har gått inunder stjärnor som jag tycker mycket om. Jag använder orden "smärtsamt vacker" för det finns så mycket kärlek, hopp och längtan i dikten att det värker i hjärtat. Störst av allt är kärleken, står det i Bibeln, och jag håller med om det.

Jag har gått inunder stjärnor

Jag har gått inunder stjärnor för att komma hit till dig
där du väntat mig med händer som blev varma.
Du skall giva mig din kärlek, du skall smeka, värma mig,
du skall tro att jag är en av livets arma.

Jag har gått inunder stjärnor för att komma fri till dig,
så stolt, så fri som en människa får vara.
Du skall binda mig till jorden, du skall övervinna mig,
att min frihet blir min ljusa tankes bara.

Jag har gått inunder stjärnor för att komma ung till dig,
ung av evigheter, ung av deras glädje.
Här är jorden, där vi bor, jag skall åldras hos dig
till en djupare och hemligare glädje.

Bo Sundström och Frida Örhn har gjort sånger av ett flertal av Lagerkvists dikter men Jag har gått inunder stjärnor är nog den vackraste - om jag själv får välja. Kan höras här.

Missade Hertas tacktal

Ja, tyvärr missade jag Herta Müllers tacktal efter Nobelfesten igår. Dumt av mig! Har läst att det var helt fantastiskt, så nu hoppas jag verkligen att det snart kommer att finnas på nätet i sin helhet. Eva Swedenmark kallar Hertas tal för en "svetslåga genom ytligheten" och det tycker jag är vackert sagt (skrivet).

Bokmanias Julkalender 11/12

Bakom luckan nummer elva bor en annan svensk Nobelpristagare: Pär Lagerkvist som erhöll Nobelpriset 1951. Jag hittade ett par intressanta klipp om författaren. Det första är om Pär Lagerkvists skrivarstuga på Tjörn. Hans söner berättar bl.a. att deras pappa var tvungen att dra ner rullgandinerna för att få någonting skrivet alls eftersom naturen utanför fönstret var alltför vacker. Det tror jag det! Sedan får man höra Lagerkvist själv läsa ett kort stycke ur Aftonland. I det andra klippet reciterar författaren sin underbara dikt Det är vackrast när det skimmer. Det är bara att njuta av Lagerkvists mörka och lugna stämma.

Bokmanias Julkalender 10/12

Tionde december - Nobeldagen och hundra år sedan Selma Lagerlöf som första kvinna fick ta emot Nobelpriset i litteratur. 1909 var det. Därför passar det bra att i Julkalendern idag minnas och hylla vår kära gamla Selma. Min personliga favorit bland hennes verk är Kejsaren av Portugallien. Den gillar jag lika mycket i bokform som filmatiserad (finns på dvd).

Det finns ett kapitel i Kejsaren av Portugallien som passar att läsa till jul och som jag tycker mycket om: Julmorgonen.

Även i Gösta Berlings saga finns ett par avsnitt med jultema: Julnatten och Julmiddagen.

Texterna finns utlagda på hemsidan för Runeberg projektet som är en riktig guldgruva för alla som gillar svenska (nordiska) klassiker. Besök gärna sidan med länkar till äldre svensk litteratur med jultemat och botanisera där en stund :-)

Bokmanias Julkalender 9/12

Julafton närmar sig med stormsteg, tomten börjar putsa sitt långa vita skägg, stryka tomtedräkten och skaka julklappssäcken fri från damm.

Bakom Julkalenderns nionde lucka har jag gömt ett filmklipp som visar ett av de roligaste - och samtidigt sorgligaste - julaftonscenerna som jag vet: Johan Ulvesson som tomte i filmen Ogifta par - en film som skiljer sig är helt oslagbar! Tur att scenen egentligen bara är en ond dröm, fär då kan man skratta hejdlöst. Och det gör jag, varje gång jag ser den. Finns här.

Utlottning av hårda klappar på Bokmania

Hohoho, finns det några snälla bokälskare där ute? Jag hoppas det, för nu blir det JULKLAPPSUTDELNIIIIIIING här på bloggen. I samarbete med Piratförlaget har jag tre bra böcker att dela ut och det är fråga om en spännande litterär blandning.



1. Tre sekunder av Roslund & Hellström. Boken utnämndes nyligen till årets bästa svenska kriminalroman.

2. Bedragen av Katerina Janouch. Boken är första delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund.

3. Udda av Sara Lövestam. Boken var det vinnande bidraget i Bok-SM 2009.

Genom att klicka på boktiteln kan du läsa både om den aktuella boken och författaren samt ta del av recensioner och annat. Men eftersom det bara finns ett exemplar av varje titel att lotta ut, får du som vill ha nån av böckerna jobba lite först. Du ska nämligen skriva ett julrim. Här är reglerna:

- Skriv ett litet julrim som anknyter till boken som du vill ha. Du får pluspoäng om rimmet samtidigt uttrycker varför just du skulle vara en värdig vinnare av just den boken.

- Skicka rimmet som kommentar till det här inlägget senast den 13 december kl 24.00.

- Jag är en enväldig domare som bestämmer vem som vinner respektive titel. Vinnarna publiceras här på bloggen på kvällen den 14 december. De blir samtidigt ombedda att via mejl skicka sina adresser till mig. Därefter informeras tomten och böckerna lastas på släden. Hohoho!

Bokmanias Julkalender 8/12

Julkalenderns åttonde lucka bjuder på en dikt. Det är ingen juldikt, men innebörden hör julen till; fast egentligen borde budskapet gälla hela året och jämt och ständigt. Men julen är i alla fall en högtid då vi människor uppvisar något större benägenhet att rå om varandra och brukar vara mer angelägna att skänka en tanke eller åtminstone en slant till de som är mindre lottade än vi själva. Poeten Jacques Werup har skrivit en dikt som heter Gest och som jag tycker uttrycker mycket fint vad medmänsklighet och omtanke kan betyda, inte bara i jultider.

Att tända en lampa hos någon
som hällt sitt glas till brädden

fyllt med mörker?

I skuggan av lyckans imperium

en gest som inget kräver,

inget lovar, sällan sånger får.

Att dela en måltid med någon som vet

var gränsen går för vanmakt?

Intill lyckans monument

ett stycke besegrad ensamhet,

en ringa tröst som kanske ändå

en stund tar död på döden.

(Av Jacques Werup, ur Hundra dikter från fyra decennier)

Vilka är de mest älskade svenska böckerna?

Du är vad du läser har tagit ett hedervärt initiativ, nämligen att göra en lista med de 100 mest älskade svenska böckerna. Varje person, bloggare eller "vanlig dödlig", får nominera tio egna favoriter. Bokmania nominerar dessa tio (utan inbördes ordning):

1. Dvärgen (Pär Lagerqvist)
2. Pengar (Victoria Benedictsson)
3. Ormens väg på hälleberget (Torgny Lindgren)
4. Nässlorna blomma (Harry Martinson)
5. Mor gifter sig (Moa Martinson)
6. Maken (Gun Britt Sundström)
7. Utvandrarna (Vilhelm Moberg)
8. Doktor Glas (Hjalmar Söderberg)
9. En komikers uppväxt (Jonas Gardell)
10. Fröken Julie (August Strindberg)

Tematrio - Sjukdomar

Till veckans tematrio har Lyran valt temat Sjukdomar. Jag väljer tre böcker som trots att de berättar om människor drabbade av dödliga sjukdomar inte alls är några mörka berättelser. På sätt och vis är alla tre en säregen hyllning till livet.

1. Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud. Diagnos: lungcancer. Status: En fantastiskt gripande bok om att vara sjuk och dödsdömd och om kärleken till livet. Trots det mörka ämnet innehåller boken en del varm humor. Boken bygger på författarens egen upplevelse av sjukdomen, ända till slutet. Läs min recension här.

2. Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby. Diagnos: slaganfall. Status: En nära-inpå-skinnet-bok om vikten att behålla sin värdighet till följd av en svår sjukdom. Vad gör oss till människor? Hur förblir man mänsklig trots att man är totalt förlamad? Om språkets betydelse. Även denna berättelse är självupplevd, också denna ända till slutet. Läs min recension här.

3. Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark, vinnare av Augustpriset 2007. Diagnos: cancer. Status: Paradoxalt nog är detta en bok som med viss mått av humor och helt osentimentalt skildrar livet i sitt slutskede. Läs min recension här.

Bokmanias Julkalender 7/12

Idag bjuder jag på lite vacker musik här i Julkalendern: Book of Love med Peter Gabriel.

Drömguden - myten om Angus

Drömguden - myten om Angus är Alexander McCall Smiths bidrag till Mytserien. Angus är den keltiska mytologins motsvarighet till grekiske Eros, plus att han dessutom är ansvarig för människors drömmar - han är alltså både kärleksgud och drömgud i ett. En kombination som borde lova gott i berättelseväg. För övrigt är Angus son till guden Dagda och vattennymfen Boann och har, som så ofta i mytologin, blivit avlad genom en raffinerad våldtäkt, vilket bäddar för en komplicerad relation far och son och mor och styvfar emellan. Men men...

Drömguden, som är en tunn kapitelbok (10 kapitel på 160 sidor), varvar berättelser om mytens Angus och hans moderna varianter som kan vara allt från en djurskötare på ett forskningscentrum till en psychoanalytiker. Ibland kan det till och med vara svårt att avgöra vem i berättelsen som är drömguden, om det är mannen eller kvinnan. Att McCall Smith framhäver just Angus förmåga att påverka människors drömmar i förälskelsesyftet är tydligt. Det är av drömmen kärleken uppstår, om och om igen.

När jag läste boken uppfattade jag de nutida berättelserna som ganska fristående, ungefär som korta noveller, fast det finns en röd tråd som binder dem samman och den röda tråden är förstås Angus-temat.

Jag hade ganska höga förväntningar på boken, inte minst för att baksidestexten verkar vara mycket lovande. Men förväntningarna infriades inte. Drömguden är ganska tam, den griper inte tag en endaste gång. Berättandet flyter på och man har lite småtrevligt under tiden för berättarstilen inger känslan av muntligt sagoberättande, men engagemnanget i historien uteblir. Språket känns också lite tillgjort ibland.

"Varför inbillar sig folk egentligen att skönhet och godhet hör ihop? Tror du att de gör det? Det gör inte jag. Skönhet kan existera tillsammans med riktigt avskyvärda karaktärsdrag. Fåfänga är ett av de vanligaste. Men naturligtvis är det så att när vi ser ren och oförfalskad skönhet som inte fläckas av såna brister, så ger den oss ett intryck av sann godhet."

När jag kom till slutet tänkte jag att "jaha, det var den boken, nu vet jag". Varken bra eller dålig, bara medelmåttig. Alexander McCall Smith kan garanterat bättre än så här. Drömguden översattes av Lena Karlin.

Bokmanias Julkalender 6/12

Att läsa böcker innebär att man har behov av bokmärken, för hur skulle man annars kunna komma ihåg var man hade varit strax innan man somnade? Så om du tänker ge en bok i julklapp se då till att bifoga ett egenhändigt skapat bokmärke.

Innehållet bakom julkalenderns sjätte lucka uppmanar alltså till kreativitet - tillverka personliga bokmärken till dig själv, dina vänner och hela tjocka släkten. Ett (jul)pyssel värdigt en boknörd! Om du googlar på "bokmärken" eller "bookmarks" och väljer visning i bilder kommer du att få hur många tips och idéer som helst. Man kan göra fantasirika bokmärken genom att klippa och klistra, brodera, sy, fota, rita, snickra - allt efter intresse och anlag.

Bokmärken är annars ett återkommande ämne här på bloggen: här får mina bokmärken fötter och här gör jag egna.

Satsa på en jultjockis

Eskilstuna kuriren har en extra julbilaga med i papperstidningen idag och där, på mittuppslaget, finns ..... taddaaaaa: Bokmanias lästips inför julen. Att få sprida lite heliga bokord till sörmlänningarna så här i juletid känns nästan som ett hedersuppdrag. Är det inte kul så säg! På glättigt papper och allt. Med en jultjockis menas en bok modell tjockare, alltså minst femhundra, sexhundra sidor.

Jag hoppas också att få välkomna några nya lästipssugna läsare här på bloggen.

Hoppas att du som tack vare artikeln har hittat hit väljer att komma tillbaka. Välkommen! Och god jul!

Bokmanias Julkalender 5/12

Vad läste man och när? Och vad tyckte man? Bakom luckan nummer fem gömmer sig två olika typer av läsdagböcker. Den röda (läs gärna det fina förordet) är från En bok för alla och den svarta är från Kabusa. Att ha en läsdagbok är praktiskt, även när man bokbloggar. Jag skulle inte kunna klara mig utan, trots att jag bokbloggar. Jag har använt mig av den lilla röda läsdagboken i flera år nu och är nöjd. En praktisk tingest. Jag gillar att bläddra i den och se tillbaka på mitt bokliv.



Enligt Wikipedia är läsdagbok "en bok där man antecknar vilka böcker man har läst, samt eventuellt datum, författare och kommentar. Det kan också vara en skrift man utför under det att man läser en bok. Då antecknar man, efter varje tillfälle man läst ur boken, de reflektioner man själv erfarit under läsningen."

Har du en läsdagbok? Om inte, hur gör du för att minnas vad och när du har läst och vad du tyckte om den lästa boken?

(Julklapps)tisp för den pysslige: Om du skulle vilja ha - eller ge bort - en läsdagbok, men inte vill köpa den kan du alltid tillverka en läsdagbok själv. Se här hur du kan göra. Ytterligare en personlig julklapp till en boknörd.

Bokfrågornas ABC - del 2

Dags för andra bokstaven i Bokfrågornas ABC. Fyra frågor (och en hel del bonus den här veckan) som på något sätt hör ihop med bokstaven B.

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?
Jag köper böcker, lånar böcker på biblioteket, får gratis recensionsexemplar och ibland, dock alltmer sällan, får jag böcker i present. Det har blivit svårt för potentiella bokgivare att veta vad jag har läst och inte läst. När det gäller egna bokinköp så köper jag böcker som jag vill (läs: måste) äga av en eller annan anledning. Ett grundkrav är vanligtvis att alla familjemedlemmar kan ha glädje av den och att jag känner på mig att det är en bok som jag kan tänka mig att läsa fler gånger.

Under det här året har jag också börjat med att aktivt fynda böcker på loppis, vilket är både billigt och roligt. Jag har hittat många skönlitterära godbitar: gamla och moderna klassiker, Nobelpristagare mm. Loppis är en guldgruva för bokälskare!

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
Jag försöker undvika att läsa dåliga böcker, men ibland trillar man dit. Denise Rudbergs roman Storlek 37 är otroligt dålig, tycker jag, och jag var tvungen att läsa ut den för den fanns på litteraturlistan till en kurs jag läste häromåret.

3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Jag vill inte använda begreppet fin/mindre fin litteratur för då är man lite snett ute, tycker jag. Det luktar snobbism och gammal kulturkofta. Däremot förespråkar jag att det finns stor skillnad på god litteratur och dålig litteratur. Fin och god är inte samma sak.

God litteratur är i första hand gestaltande litteratur som behandlar allmänmänskliga frågor och problem. Majoriteten av böckerna här på bloggen tillhör den kategorin. Dålig litteratur har endast ett syfte och det är att roa i stunden och den gestaltar inte, den sysslar bara med mer eller mindre taskiga beskrivningar av skeenden.

Om man gör distinktionen fin-inte fin blir uppdelningen enkel: klassiker, experimentella böcker och Nobelpristagare på ena sidan och exempelvis deckare och chick-lit på andra sidan. Men så enkelt är det inte. Det finns exempel på deckare som är god litteratur fast genren i sig kanske inte betraktas som "fin" nog (t.ex. Nattfåk av Johan Theorin).

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Jag läser biografier, men ganska sällan. En favorit är dock biografin om Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald och den som kanske står närmast på tur (när det nu blir) är en biografi om Vladimir Majakovskij som jag köpte på bokrean tidigare i år.

Biografier som jag helt kan vara utan är kändisbiografier, de är totalt ointressanta för mig. När det gäller fejkbiografier så svarar jag att det beror på. Anneli Jordahls påhittade brevbiografi om Ellen Key tycker jag är lysande.

Herta Müller i intervju

SvD publicerar idag en lång intrevju med Herta Müller, bland annat om hennes stundande Nobelföreläsning som ska handla om näsdukens betydelse i våra liv. Ett annat spår i intervjun är den nya romanen Andningsgunga som är på gång i svensk översättning (här finns ett litet utdrag att smygläsa) och ska vara tillgänglig på bokdiskarna redan före kul.

Nobelföreläsningen som hålls på tyska äger rum i Börssalen på Svenska Akademien på måndag kl. 17:30. Titeln är Jedes Wort weiß etwas vom Teufelskreis. Jag ser fram emot att lyssna på henne - på tv förstås.

Bokmanias Julkalender 4/12

"Idéer är som kaniner. Du får ett par stycken och lär dig att hantera dem och snart har du ett dussin."

Det här är ett roligt citat som jag gillar för det har både humor och djup. Det är 1962-års Nobelpristagare John Steinbeck (1902-1968) som är upphovsmannen. Jag trodde att han mest var expert på möss och människor, men han förstod sig tydligen på tankar och kaniner också.

Min sons historia

Min sons historia av Nadine Gordimer är en roman som vidgar ens mentala horisont för den handlar om att ingenting här i livet bara är svart eller vitt, inte ens apertheid. Livet är vanligtvis alldeles för komplicerat och invecklat för att kunna omfattas av endast två färger.

Min sons historia utspelar sig i Sydafrika under apartheid-tiden och det är en flerbottnad berättelse som spänner sig över ganska lång tid. Den börjar när sonen i boken är fjorton år gammal och slutar när han är i trettioårsåldern. Upptackten är sonens upptäckt av att hans far, Sonny, har en vit älskarinna med blont hår samtidigt som han är något av en frontfigur i kampen mot den sydafrikanska apartheidregimen. Förhållandet mellan Sonny och Hannah pågår länge och påverkar familjen på ett oväntat och ödesdigert sätt.

Det är en fängslande bok om en svart medelklassfamilj, om livet bland vita, om kampen för kärleken och friheten. Det individuella och det nationella liksom det känslomässiga och politiska sammanvävs med osynliga men mycket starka trådar.

Jag tycker mycket om personporträtten i boken och om personernas utveckling till följd av det intima dramat som pågår. Fadern Sonny, mamman Aila, sonen Will och dottern Baby är alla påverkade av Sonnys passionerade kärlek till Hannah och av kampen för friheten. Det är spännande att bli varse om att det inte är den som borde vara starkast och modigast i kriget mot apartheid som verkligen är det. Kampen för friheten kräver uppoffringar och ett högt pris av alla inblandade, men det är i olika valutor de måste betala.

Min son historia är inte direkt lättläst, men absolut värd en liten ansträngning för man blir tagen och gripen av det djupt mänskliga och mellanmänskliga. Vad gör vi med varandra och varför? Språket är mycket vackert på ett mustigt vis och känns ibland nästan i vägen för själva handlingen som förs fram genom regelbundna perspektivbyten, så det gäller att vara vaken för att hänga med.

Min sons historia är en bok som jag är glad att ha läst. Den kom ut i svensk översättning av Else Lundgren 1994 (på engelska 1990). Nadine Gordimer fick Nobelpriset i litteratur 1991, bor i Sydafrika och skriver på engelska.

Vad en annan bokbloggare tycker om Min sons historia kan du läsa här.

Bokmanias Julkalender 3/12

Bakom luckan nummer tre kan man läsa ett citat av den franske författaren Anatole France (1844-1924) som 1921 belönades med Nobelpriset i litteratur och som lär ha ytrat följande ord:

"Även om en miljon människor tror på en dum sak, är det fortfarande en dum sak."

Kan uttalandet vara applicerbart även på bestäljande böcker som trots sin popularitet har föga gemensamt med god litteratur? (Ingen nämnd.)

Bad Sex in Finction Award 2009

Det haglar ner priser av olika slag över böcker och författare. Ett av de mer humoristiska och minst prestigefyllda priserna är Bad Sex in Fiction Award som i år går till amerikanen Jonathan Littell för sexskildringarna i tegelstenen De välvilliga. Det är det brittiska magasinet Literary Review som har utsett Littell till årets prismottagare för att erotiken i De välvilliga är alldeles för dåligt skildrad. Som tur är så är romanen annars väldigt kritikerrosad och har hittills sålt i massor. Själv har jag preliminära planer på att läsa den i jul när jag är ledig för boken är så tjock att det förefaller helt omöjligt att läsa den samtidigt som man jobbar. För övrigt tror jag att De välvilliga är en bok som man läser för andra saker än sex och erotik så priset avskräcker mig inte det minsta.