Kalle som lucia

Kan en kille vara lucia? Det är klart att han kan och det är lille Kalles förtjänst. Och hans föräldrars. Det är nämligen så att Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist har kommit med en ny banbrytande och fördomsifrågasättande barnbok om sexårige Kalle som gillar allt vad pojkar brukar gilla, alltså fotboll och bus och sånt, men som även vill göra sådant som vanligtvis är förbehållet flickorna. I förra boken handlade det om att kunna ha en sval klänning på sig i sommarhettan (Kalle med klänning, min recension finns här) medan han i denna ny bok vill vara lucia. Kalle som lucia är titeln.

Det börjar riktigt bra - Kalle blir vald till klassens lucia eftersom många av klasskamraterna har röstat på honom. Han är jättelycklig och åker tillsammans med sina föräldrar till ett köpcenter för att inhandla en luciaklänning och en luciakrona. Men måste inte lucia ha långt ljust hår? Lätt åtgärdat, tänker Kalle och väljer ut en passande peruk. Nästa dag blir Kalle alldeles kittlig i hela kroppen när han kliver in i klassrummet, han ska nämligen visa upp sig som lucia. Tyvärr anar han inte att rektorn, den dumma rektorn, har sagt att det bara är flickor som får vara lucior och att pojkar ska vara stjärngossar. Fröken förbjuder Kalle att vara klassens lucia. Vilken besvikelse!

På luciadagen blir det mycket ståhej i klassrummet så fröken märker inte att Kalle och hans kompis Maja tar tillfället i akt och byter utstyrsel med varandra. Maja vill faktiskt helre vara stjärnflicka än lucia, hon tycker att det är fint med stjärnstruten. Plötsligt klappar fröken i händerna och det är dags för luciatåget att börja gå. Med Kalle som lucia. Det sjunger i bröstet på honom.

"Maja lutar sig fram och viskar i Kalles öra. ´Du är en alldeles magisk och strålande vacker lucia.´Jaa, tänker Kalle, det är jag. Jag passar perfekt som lucia nu när jag har en sån fin peruk. Men så stannar han upp i tanken. Peruk? Han vill inte ha peruk."

Jag tycker att det är tur att Kalle bestämmer sig för att kasta bort den löjliga peruken och vara lucia utan peruk. En Kalle-lucia. Jag var faktiskt lite orolig ett kortkort tag att man gjort Kalle till en transvestit i stället för att han skulle förbli en pojke som vill göra även tjejsaker. Det är ju stor skillnad. Men oron var obefogad. Kalle vill inte alls vara en tjej, han vill bara få göra saker som normalt bara tjejer får göra. Precis på samma sätt som flickor i den verkliga världen ibland längtar efter att göra sånt som pojkar brukar göra.

Och slutet? Precis som i förra boken inspirerar Kalle alla vuxna män i församlingen att våga släppa loss lite grann...

Att Anette Skåhlberg (text) och Katarina Dahlquist (bild) tycker om att förvrida könsrollerna syns även på hur Kalles föräldrar är: pappa är hemma med Kalle och bakar ett pepparkakshus medan mamma jobbar med att köra Arlandatåget. Och det är fullkomligt självklart för föräldrarna att stötta Kalle i hans längtan att bli lucia i skolan. Vaddå att det bara skulle vara tjejer som fick vara lucior!

Jag tycker mycket om boken Kalle som lucia. Berättelsen är fin och illustrationerna är helt underbara: stora härliga bilder och ansikten som uttrycker tydliga känslor. Varma färger, julstämning. Det är en magisk, strålande och vacker bok som handlar om jämställdhet som den mest självklara saken i världen. Jag hoppas att det finns många (fördomsfria) föräldrar som skyndar sig att beställa Kalle som lucia (och Kalle med klänning) till sin avkomma. Finns även som ljudbok. Beställ bekvämt via Sagolikt Bokförlag.

Bokbloggaren Lyran är också förtjust i boken.