Julläskoma 3 & Gott Nytt År!

Jag är kvar i julläskomat och halvvägs i Amos Oz fängslande självbiografiska roman En berättelse om kärlek och mörker. Vilken resa genom tid, länder, europeisk historia och språk! Från Ukraina och Polen över Tjeckoslovakien till Israel. Jag är fascinerad över den kunskap som Amos Oz har om sin familj och dess rika historia, undrar hur mycket jag själv vet om min egen familj och förstår att jag inte kan stå mig i jämförelse... Som så ofta när jag läser en högklassig (själv)biografisk roman fastnar jag för författarens förmåga att väva samman det privata och det allmänna samt för konsten att berätta en familjs historia mot den aktuella världspolitiska bakgrunden. Varje familj är ju i grunden en liten pusselbit i ett större sammanhang och att göra detta sammanhang synligt och sedan otvunget reflektera kring det är en stor konst.

Annars hoppar mitt slaviska hjärta ett litet skutt varje gång jag läser ett ryskt ord som Oz använder i texten och som jag känner igen, antingen för att ryska och tjeckiska är så lika eller för att ordet förekommer i samma form även i mitt eget modersmål. Jag upplever det som att jag förstår den textuella - och följaltligen även känslomässiga - innebörden bättre tack vare denna språkliga förståelse, för den vanligtvis efterföljande översättningen/förklaringen av ordet är alldeles för kortfattad och färglös för att kunna bära någon känsla eller smak. Det är en häftig tanke att jag och Amos Oz har gemensamma beröringspunkter i fråga om vårt kulturarv. Jag tänker på att även han hörde sagor om häxan Baba Jaga, åt povidla (ett slags plommonmarmelad) och med stor aptit slukade mormors vallmokakor. När det var fest åt familjen karp som fick simma i badkaret någon dag innan det var dags att döda och tillaga den. Att äta karp är faktiskt en jultradition i Tjeckien, och det är inte ovanligt att man köper den levande för att ha den i badkaret först... Just att läsa om något så udda är ganska häftigt, tycker jag, och ni kan gärna tycka att jag är barnslig, för det bjuder jag på.

Bild: Julkarpen (1955) av den tjeckiske illustratören Josef Lada (1887-1957)

Annars innebar julläskomat idag även en hel del läsning i diverse kockböcker i syfte att planera en meny för imorgon som är Nyårsafton...

Och med det sätter jag punkt för det här årets bloggande, nu blir det tyst här några dagar. Gott Nytt År på er, vi ses igen nästa år. Och tack för året som gått.