Annars hoppar mitt slaviska hjärta ett litet skutt varje gång jag läser ett ryskt ord som Oz använder i texten och som jag känner igen, antingen för att ryska och tjeckiska är så lika eller för att ordet förekommer i samma form även i mitt eget modersmål. Jag upplever det som att jag förstår den textuella - och följaltligen även känslomässiga - innebörden bättre tack vare denna språkliga förståelse, för den vanligtvis efterföljande översättningen/förklaringen av ordet är alldeles för kortfattad och färglös för att kunna bära någon känsla eller smak. Det är en häftig tanke att jag och Amos Oz har gemensamma beröringspunkter i fråga om vårt kulturarv. Jag tänker på att även han hörde sagor om häxan Baba Jaga, åt povidla (ett slags plommonmarmelad) och med stor aptit slukade mormors vallmokakor. När det var fest åt familjen karp som fick simma i badkaret någon dag innan det var dags att döda och tillaga den. Att äta karp är faktiskt en jultradition i Tjeckien, och det är inte ovanligt att man köper den levande för att ha den i badkaret först... Just att läsa om något så udda är ganska häftigt, tycker jag, och ni kan gärna tycka att jag är barnslig, för det bjuder jag på.
Bild: Julkarpen (1955) av den tjeckiske illustratören Josef Lada (1887-1957)
Och med det sätter jag punkt för det här årets bloggande, nu blir det tyst här några dagar. Gott Nytt År på er, vi ses igen nästa år. Och tack för året som gått.