lördag, december 26, 2009

Julläskoma 1

Efter att ha umgåtts och kramats med mina nära och kära, lagat mängder av mat och även ätit en massa, gett och fått julklappar kunde jag ägna den här dagen åt läsning. I stort sett enbart. Med undantag för hundpromenad, snöskottning, mat och fika. Julfirandet är över och läslugnet har åter sänkt sig över vardagsrumssoffan. Allt har sin tid...

Först var jag "tvungen" att läsa ut Orkanpartyt av Klas Östergren, jag hade ett sextiotal sidor kvar i den. En jättebra bok som jag är glad att jag snubblade över när jag sökte fakta om Mytserien-projektet härom veckan. Det var före lunch. Innan halv-tre-kaffet läste jag en bit i Lena Ackelbos seriebok Gud va hemskt!. Den är på tre hundra sidor och ganska mustig i bild och text, så jag läser inte så mycket åt gången - bara ett trettiotal sidor här och där. Men rolig är den! Och det var en bra och lättsam övergång mellan två romaner, kände jag, för efter eftermiddagsfikat sjönk jag ner i Hjalmar Söderbergs berömda kärlekshistoria om Arvid och Lydia, Den allvarsamma leken. En perfekt läsning en dag som denna, inte minst med tanke på det trista blötsnö- och blåsväder som rådde ute. Det var härligt att kunna läsa ut den på en enda sittning (eller "liggning" borde jag kanske skriva) och ostört njuta av både berättelsen och språket. Visserligen känner jag av viss träsmak i baken, men lite obehag får man ju tåla. Vilken fantastiskl roman Den allvarsamma leken är! I bokhyllan står sedan och väntar För Lydia, Gun-Britt Sundströms omarbetning av Söderbergs bok. Den ser jag verkligen fram emot. Men först ska jag ta och läsa årets efterlängtade jultjockis - valet föll till slut på En berättesle om kärlek och mörker av Amos Oz. Fast jag väntar nog till imorgon. Ska bara lägga fram den, och kanske titta i den lite grann...

2 kommentarer:

Linnea sa...

Åh, jag älskar verkligen Den allvarsamma leken! Jag tror faktiskt att jag ska läsa om den nu när jag är lite ledig över jul och nyår.. För Lydia verkar också väldigt intressant!

jenny sa...

Åh, vilket sammanträffande- jag läser precis sista sidorna i För Lydia- och den är helt fantastisk. Jag läste Sundströms Maken för drygt ett år sedan, och verkligen älskade den, och nu äntligen har jag plockat upp För Lydia. Som stort Hjalmar Söderbergfan kan jag bara hylla hennes "omtolkning", hon lyckas med bravur. Jag säger bara; Läs!