Drömguden - myten om Angus är Alexander McCall Smiths bidrag till Mytserien. Angus är den keltiska mytologins motsvarighet till grekiske Eros, plus att han dessutom är ansvarig för människors drömmar - han är alltså både kärleksgud och drömgud i ett. En kombination som borde lova gott i berättelseväg. För övrigt är Angus son till guden Dagda och vattennymfen Boann och har, som så ofta i mytologin, blivit avlad genom en raffinerad våldtäkt, vilket bäddar för en komplicerad relation far och son och mor och styvfar emellan. Men men...Drömguden, som är en tunn kapitelbok (10 kapitel på 160 sidor), varvar berättelser om mytens Angus och hans moderna varianter som kan vara allt från en djurskötare på ett forskningscentrum till en psychoanalytiker. Ibland kan det till och med vara svårt att avgöra vem i berättelsen som är drömguden, om det är mannen eller kvinnan. Att McCall Smith framhäver just Angus förmåga att påverka människors drömmar i förälskelsesyftet är tydligt. Det är av drömmen kärleken uppstår, om och om igen.
När jag läste boken uppfattade jag de nutida berättelserna som ganska fristående, ungefär som korta noveller, fast det finns en röd tråd som binder dem samman och den röda tråden är förstås Angus-temat.
Jag hade ganska höga förväntningar på boken, inte minst för att baksidestexten verkar vara mycket lovande. Men förväntningarna infriades inte. Drömguden är ganska tam, den griper inte tag en endaste gång. Berättandet flyter på och man har lite småtrevligt under tiden för berättarstilen inger känslan av muntligt sagoberättande, men engagemnanget i historien uteblir. Språket känns också lite tillgjort ibland.
"Varför inbillar sig folk egentligen att skönhet och godhet hör ihop? Tror du att de gör det? Det gör inte jag. Skönhet kan existera tillsammans med riktigt avskyvärda karaktärsdrag. Fåfänga är ett av de vanligaste. Men naturligtvis är det så att när vi ser ren och oförfalskad skönhet som inte fläckas av såna brister, så ger den oss ett intryck av sann godhet."
När jag kom till slutet tänkte jag att "jaha, det var den boken, nu vet jag". Varken bra eller dålig, bara medelmåttig. Alexander McCall Smith kan garanterat bättre än så här. Drömguden översattes av Lena Karlin.
