onsdag, december 23, 2009

Den bästa julklappen en bokbloggare kan få

Den bästa julklappen en bokbloggare kan få har jag idag fått av min trogna läsare och bloggkompis Vixxtoria. På paketet stod det skrivet "till en tät bloggerska" och det visade sig att julklappen var till Bokmania, alltså till lilla mig. Inuti fann jag förutom en personlig bokklapp så mycket fin uppskattning och uppmuntran att det kommer att räcka som drivmedel för mitt bloggande under mycket lång tid framöver. Tack Vixxtoria, jag kommer att läsa ditt inlägg om och om igen varje gång jag drabbas av tvivel över bloggandets meningsfullhet, för det ska gudarna veta att man ibland har sådana stunder också, hur roligt man än tycker det är för det mesta.

När det gäller boktipset, så har du helt rätt i att jag inte har läst någonting av Inger Edelfeldt och jag är glad för att du tar initiativet och vill råda bot på detta. Jag läser gärna Den täta elden, den finns säkert på biblioteket. Jag vet ingenting om den här romanen och väldigt lite om Edelfeldt överhuvudtaget, så det ska bli spännande.

Du har faktiskt lyckats pricka in en "öm" punkt i mitt läsande och det är just svenska böcker/författare utgivna på 80-talet eller i början av 90-talet och anledningen till det är att jag erövrade svenskan som mitt nya språk först någon gång 1993/1994 (jag flyttade till Sverige 1992) och då blir den här kunskapsluckan naturlig. Förresten, vill du veta vilka var de tre allra första böckerna jag läste på svenska? Händelser vid vatten (Kerstin Ekman), Den hemliga historien (Donna Tartt) och Evas bok (Marianne Fredriksson). Så här i backspegeln tycker jag att jag kunde ha valt något mera nybörjarvänligt, men jag har alltid varit envis... Och läsupplevelsen var det inget fel på!

Så, Vixxtoria, tack ännu en gång. Sen kan jag bara hoppas - och drömma om - att det finns fler där ute som delar din åsikt om Bokmania-bloggen. God jul och gott nytt år!

2 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Vet du, om Händelser vid vatten var en av de tre första böckerna du läste på svenska, och faktiskt läste ut den, och sedan fortsatte, och inte gav upp... Ja, jag kan inte säga hur imponerad jag är! Själv har jag ju lärt mig holländska som vuxen, och även om jag talar det (obehindrat så länge det inte blir för tekniskt) varje dag, så läser jag ytterst sällan, och skriver ännu mer sällan på detta språk. Om en bok finns översatt till svenska eller engelska, så väljer jag det framför att traggla mig igenom långsamt långsamt. Det är lite dumt, men jag vill liksom åt berättelsen, och inte träna språket.

Jag är i alla fall hemskt glad att min present kommer till användning. Som jag skrev – om du inte läst något av Edelfeldt, så läs det du kommer över, men hon hör till de författare som förändrat sig (jag vill inte riktigt skriva försämrat sig, för riktigt så illa är det inte) ganska mycket det senaste decenniet, så när alla talar helt lyriskt om henne, så brukar de vara böckerna fram till cirka 95 de menar. De flesta finns säkert på biblioteket.

God jul igen!

Lyran sa...

God Jul Ivana :-)