Julkalenderns åttonde lucka bjuder på en dikt. Det är ingen juldikt, men innebörden hör julen till; fast egentligen borde budskapet gälla hela året och jämt och ständigt. Men julen är i alla fall en högtid då vi människor uppvisar något större benägenhet att rå om varandra och brukar vara mer angelägna att skänka en tanke eller åtminstone en slant till de som är mindre lottade än vi själva. Poeten Jacques Werup har skrivit en dikt som heter
Gest och som jag tycker uttrycker mycket fint vad medmänsklighet och omtanke kan betyda, inte bara i jultider.
Att tända en lampa hos någon
som hällt sitt glas till brädden
fyllt med mörker?
I skuggan av lyckans imperium
en gest som inget kräver,
inget lovar, sällan sånger får.
Att dela en måltid med någon som vet
var gränsen går för vanmakt?
Intill lyckans monument
ett stycke besegrad ensamhet,
en ringa tröst som kanske ändå
en stund tar död på döden.
(Av Jacques Werup, ur Hundra dikter från fyra decennier)
