Idag vill slå ett slag för kärleken - den livslånga, den som inte har något slut, den som åldras till en djupare och hemligare glädje, den som ger trygghet, den som lugnar och vaggar.
Gårdagens avsnitt i Bokmanias julkalender var tillägnat Pär Lagerkvist och det bär mig emot att redan lämna honom för jag vill gärna ha en till dikt av honom här i julkalendern: den smärtsamt vackra Jag har gått inunder stjärnor som jag tycker mycket om. Jag använder orden "smärtsamt vacker" för det finns så mycket kärlek, hopp och längtan i dikten att det värker i hjärtat. Störst av allt är kärleken, står det i Bibeln, och jag håller med om det.
Jag har gått inunder stjärnor
Jag har gått inunder stjärnor för att komma hit till dig
där du väntat mig med händer som blev varma.
Du skall giva mig din kärlek, du skall smeka, värma mig,
du skall tro att jag är en av livets arma.
Jag har gått inunder stjärnor för att komma fri till dig,
så stolt, så fri som en människa får vara.
Du skall binda mig till jorden, du skall övervinna mig,
att min frihet blir min ljusa tankes bara.
Jag har gått inunder stjärnor för att komma ung till dig,
ung av evigheter, ung av deras glädje.
Här är jorden, där vi bor, jag skall åldras hos dig
till en djupare och hemligare glädje.
Bo Sundström och Frida Örhn har gjort sånger av ett flertal av Lagerkvists dikter men Jag har gått inunder stjärnor är nog den vackraste - om jag själv får välja. Kan höras här.