tisdag, december 29, 2009

00-talets litterära pristagare vi minns - eller har glömt (del 3)

00-talet går mot sitt slut och jag tänkte att det vore intressant att se tillbaka på 2000-talets första årtionde genom att påminna om litterära pristagare vi minns. Eller har glömt. Några av 00-talets prisbelönta skönlitterära författare och deras böcker har vi gjort till våra favoriter, några har vi kanske bara ignorerat och inte alls läst. Några vill vi fortfarande bekannta oss med.

Del 3: 00-talets vinnare av Sveriges Radios romanpris

2000: Jag smyger förbi en yxa (Beate Grimsrud)
2001: Lord Nevermore (Agneta Pleijel)
2002: Min faders hus (Kerstin Norborg)
2003: Pölsan (Torgny Lindgren)
2004: Öde (Christine Falkenland)
2005: Tredje flykthastigheten (Lotta Lottas)
2006: Förvandling (Eva Adolfsson)
2007: Montecore (Jonas Hassen Khemiri)
2008: Dag (Björn Runeborg)
2009: Sin ensamma kropp (Elsie Johansson)

När jag tittar på den här listan så ser jag att Sveriges Radios romanpris inte nämnvärt inverkar på min läsning då det bara är två av böckerna som jag har läst och bara en som jag eventuellt är intresserad av att läsa så småningom. Plus något av Lotta Lottas med tanke på att hon är den färskaste medlemmen i Akademien. Men vem är Björn Runeborg som fick priset 2008? Och vad är hans roman Dag för bok? Någon som har läst den? För mig är både författaren och boken helt okända så det vore roligt att få höra lite mera.

Vilka av böckerna har du läst?

(Färgkod: grönt = har läst, svart = inte läst, lila = vill läsa.)

15 kommentarer:

Linnea sa...

Jag har läst 3 av böckerna (Lord Nevermore, Pölsan och Motecore - lite av favoriter alla tre!). Utöver de tre känner jag bara igen Sin ensamma kropp. Jag är också nyfiken på Dag. Har som sagt aldrig hört talas om den och den är ju ändå ganska ny!

Vixxtoria sa...

Jag kan inte ens komma ihåg att jag hört namnet Björn Runeborg. Konstigt. Men hösten 2008 var ganska upptagen.

Annars kan jag verkligen rekommendera både Lord Nevermore och Min faders hus! Riktigt bra böcker (och författare; det går att läsa något annat av dessa författare också). Hassen Khemiri är också bra. Grimsrud har jag länge tänkt läsa, så det här blev en bra påminnelse.

Bokomaten.. sa...

Björn Runeborg? Aldrig hört namnet? Känns ju smått pinsamt...

Hermia sa...

Minnet är inte helt klart men jag är rätt säker på att jag läst Jag smyger förbi..., vet säkert att jag läst Min faders hus, Pölsan, Öde och Montecore. Det år Norborgs roman vann var min ambition att läsa alla nominerade böcker - hann med några av dem i alla fall. Tyvärr är inte jag heller bekant med Runeborg... Men det är fint bli påmind om hur mycket bra svensk litteratur som givits åt under åren...

Jenny sa...

jag har bara läst Montecore(fantastisk), men länge varit nyfiken på Förvandling, och även hennes nya augustnominerade, En liten historia. Annars har jag hört gott om Min faders hus(och ännu mer så om hennes nya bok Kommer aldrig att få veta om hon hör- som en kollega hyllat otroligt mycket).

Jenny sa...

ja just, jag har ju läst Elsie Johanssons Sin ensamma kropp också...men den tyckte jag inte alls höll samma mått som hennes Nancy-serie, där jag tyckte mycket om alla tre böckerna(liksom hennes Näckrosträdet, även den my läsvärd).

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Konstigt att ingen av er/oss har hört om Runeborg. Måste nog undersöka saken.

Annars började jag i förmiddags lyssna på "Sin ensamma kropp" på cd men stängde av efter en knapp halvtimme. Uppläsningen var irriterande lååååångsam och tillgjord. Så var det med den...

Lilla O sa...

Har aldrig lockats av Torgny Lindgren, men han är kanske bra?

Lotass borde man väl läsa nu när hon hamnat i de fina salongerna!

Vixxtoria sa...

O: Lindgren är den absolut bästa nu levande författare som skriver på svenska. Min favorit är Ormens väg på hälleberget, men många tycker Hummelhonung eller Pölsan är bra att börja med.

Gillar man noveller kan man testa Brokiga Blads vatten.

Vixxtoria sa...

... och Lindgren sitter ju också i Akademien, om det hjälper motivationen något.

Paperback Lover sa...

Har läst de titlar som vann 2000 och 2007. Montecore är en pärla! Jag skulle INTE rekommendera människor att börja med Hummelhonung om man vill läsa Lindgren, den är för mörk. Hellre då Norrlands akvavit!

Vixxtoria sa...

Paperback: Men tror du någon som läser Lindgrens Norrlands akvavit som första bok förstår hur rolig han är? Och Hummelhonung är väl inte mörk? Den är lite sorglig, men rolig också. Fast jag har ju insett redan tidigare att det inte är alla som, liksom jag, läser Lindgren på grund av humorn. Han kanske inte alls försöker vara rolig, det kanske bara är jag som skrattar.

Till sanningens lov kan man nog ha som förstabok också, förresten.

Paperback Lover sa...

Vixxtoria: nej man kanske inte förstår HUR rolig han är, men ATT han är rolig. Jag läste nämligen Hummelhonung för ganska många år sedan och tänkte - huga, aldrig mer! Det var först för ett par år sedan när mamma pratade om Lindgren och hans humor som jag tänkte att "VA?!" och började läsa den roliga Lindgren.

Vixxtoria sa...

Paper: Alltså, jag tror att det är ganska lätt att läsa Lindgren och nicka så där allvarligt och tänka att han liksom skildrar allting bokstavligt och realistiskt. Man kan nog läsa flera av hans böcker och tycka de är ganska tråkiga, träiga och intetsägande, om man inte upptäcker hur absurt det är alltihop. Som att berättarjaget i Dorés Bibel spelar in hela historien på en bandspelare som heter Sony MZN 710. Hur han nu kan veta det, när han inte kan läsa eller skriva!

Jag föreställer mig alltid hur Lindgren skriver och liksom ständigt sitter och håller tillbaks ett gapflabb. (När jag läser Enquist föreställer jag mig att han skriver med rynkad panna, med ihärdig frenesi, och hårt tillbakahållen ilska. Hans texter liksom kokar, och orden är framspottade – också de stycken som verkar relativt sansade, och de böcker som är mer lätta än andra (exempelvis Livläkarens besök) är ändå frampressade mellan sammanbitna tänder, av ett rent pressande behov att berätta en historia, nej, av att berätta just denna historia.)

Ja, nu blev det här ju en väldigt underlig utvikning, och egentligen borde det väl inte spela någon roll på vilket sätt författaren skriver för mig som läser, men så där tänker jag mig det i alla fall.

Och anledningen att jag associerar Enquist och Lindgren är förstås att båda på många sätt skriver om samma norrländska verklighet, med predikanter och fattigdom. De är dessutom släkt på långt håll.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Vilken rolig diskussion ni har dragit igång, kul.

När det gäller Lindgren så föreslår jag att börja med "Ormens väg på hälleberget". Det är en otroligt gripande berättelse, den är mycket lindgrensk och inte så lång. Personligen föredrar jag att lyssna på böcker av Torgny Lindgren framför att läsa dem på vanligt sätt. Hans författaruppläsningar ger nämligen berättelserna en extra dimension då hans dialekt är oslagbar. "Dorés bibel" tyckte jag också mycket om, liksom "Norrlands akvavit". "Pölsan" och "Hummelhonung" hamnar sist hos mig.