November är en tråkig månad, den i särklass tråkigaste. Vad ska man ha den till? Överhuvudtaget? Det regnar, det är mörkt, sommarsemestern är ett minne blott och det är oändligt långt kvar till nästa, tröttheten blir allt kompaktare. Hjärnan strejkar, tankarna ligger i ide. Jag läser inte, bloggar inte - känns det som. Väldigt lite i alla fall. Fyra utlästa böcker denna månad, konstaterar jag med viss förvåning när jag kollat läsdagboken. Så pass "många"? Inte så dåligt ändå med tanke på att det känns som att jag knappt läst en enda sida. Man bedrar sig. Översatt till antal recensioner blir resultatet än klenare: två fungerande recensioner, en misslyckad och en i kö. Det går segt. Allt som allt blev det bara 15 inlägg hittills i november, 16 med det här. Inget att skriva hem om precis. Läs- och bloggtorka råder just nu. Fast det går nog över.
Jag längtar efter den där känslan när man plötsligt känner att man har drabbats av en berättelse. Jag längtar även efter den där känslan när tanken på och minnet av en nyligen läst bok styr fingrarna över tangentbordet och man lyckas översätta åtminstone lite av upplevelsen till en text.
Jag längtar efter julledigheten. Fyra veckor kvar! Jag längtar efter att försjunka i en riktigt tjock bok och sträckläsa den. Kanske blir det Vi de drunknade, kanske De välvilliga, kanske årets Augustprisvinnare, kanske någon annan boktjockis. Till bilden hör också att det snöar ute och en brasa briner i spisen. Té. En stor episk berättelse utan yttre störningar, det är vad jag vill ha! Helst nu, men nu orkar jag inte. Så jag sover och väntar.
Men jag skulle ljuga om jag påstod att det inte fanns ljusglimtar på min bokliga himmel, för det finns sådana, fast det råder tristaste trista november. Bokmania håller nämligen på att så smått så smått nå ut utanför själva bloggformatet och det räcker gott och väl till att hålla boklågan brinnande. I morgon, till exempel, är jag bjuden på bokprat- och boktipslunch för ett antal personer och det är jag som ska hålla låda... Mycket spännande (hjulväskan är fullpropadd med ett trettiotal titlar)! Och det är bara början. Det kommer mer. Jag berättar mer när tiden är inne.
Oj, nu håller jag på att missa kvällens Babel som ska handla om De fattiga i Lodz, alltså slutar jag här.
