Redan titeln - Baba Jaga la ett ägg - fångade mitt intresse och gjorde mig så där upprymt nyfiken som när man på förhand vet att man känner igen något och igenkänningen känns hemtamt och bra. Jag är nämligen uppvuxen med Baba Jaga. Som barn var jag rädd för henne, dock utan att ha fått "bestående men". Det är nämligen så att om man är ett barn som talar tjeckiska, ryska, kroatiska, polska eller något av de andra slaviska språken så får man höra massor av sagor om Baba Jaga - trollpackan och häxan som bor i en pytteliten, snurrande stuga uppsatt på kycklingben och som rövar bort barn för att göda och äta upp dem. Och är man liten och vägrar äta upp sin spenatstuvning så kommer hotet om Baba Jaga som ett brev på posten: "Ät! Annars kommer Baba Jaga och tar dig." Man äter.I sagorna där Baba Jaga finns förekommer ofta en vacker ung flicka som blir förtrollad av Baba Jaga och en vacker ung pojke som med mod och kaxighet besegrar henne, befriar flickan och allt slutar lyckligt med bröllop. Baba Jaga har ett rykte om sig att vara ful, dum och elak. Naturligtvis finns det lite olika varianter av Baba Jaga-myten i de olika slaviska kulturerna, men grunden är oftast densamma.
Kroatiskan Dubravka Ugresic har skrivit romanen Baba Jaga la ett ägg som sitt bidrag till Mytserien och jag är mycket glad för det. Dels för att Baba Jaga-myten är en del av mitt eget kulturarv, dels för att Dubravka Ugresic har med ömsinthet, kärlek och humor stöpt om den urgamla myten till en modern kvinnoskildring med krut i. Vi äro många som en dag kommer att förvandlas till gamla kärringar, vare sig vi vill eller inte, så det skadar inte med positiva förebilder, tycker jag ...
I Baba Jaga la ett ägg berättas historier om tanter, gamla kvinnor och äldre damer, alltså om dem som vanligtvis är helt osynliga. För vem bryr sig om gamla kärringar? Dubravka Ugresic gör det, och hon ger dem en röst så gäll att det ekar i skallen på en. I bokens andra del (det finns tre) stiftar vi exempelvis bekantskap med tre riktigt gamla kroatiska tanter som får för sig att åka till ett lyxspa i Tjeckien (jag lyckades identifiera staden som Karlovy Vary) och leva loppan. Den ena tanten som är i 90-årsåldern har sålt hela bohaget för att finansiera resan åt sig själv och sina väninnor. Väl på den berömda kurorten råkar en annan av tanterna vinna storkorvan på casino samtidigt som det till exempel till följd av ett antal bissarra omständigheter dyker upp okända barnbarn. Det händer massor av galna saker på spat och det är både dråpligt, knasigt, vemodigt och sorgligt.
Bokens inledande del är, så att säga, mer realistiskt då den handlar om Ugresics gamla mamma som börjar bli dement men är fortfarande farligt på hugget. Det avsnittet har mycket värme i sig.
Baba Jaga la ett ägg är en hejdarstory, och en annorlunda sådan. Utöver själva berättelsen var jag fascinerad av all Baba Jaga -symbolik och häxatribbut som bokens kvinnor är bärare av. Del tre, som i essäform redogör för all möjlig fakta kring Baba Jaga-myten samtidigt som den är en del av fiktionen, förklarar och belyser Baba Jagas hela sagogestalt. Det är skickligt gjort. Och intresant.
Måste jag skriva att jag tyckte mycket om boken eller framgår det ändå? Det är troligen en bok som jag komer att läsa fler gånger.
Från kroatiskan översattes Baba Jaga la ett ägg av Djordje Zarkovic.
Provläs gärna Baba Jaga la ett ägg eller ta del av SvD:s recension.
Köp romanen på Bokus
