söndag, november 01, 2009

Älskade (Beloved)

I romanen Älskade (Beloved, 1987) berättar Toni Morrison om kvinnan Sethe, en förrymd slav som lever i frihet i 1870-talets Ohio med dottern Denver och Paul D, liksom huvudpersonen tidigare slav på bomullsplantagen Sweet Home i Kentucky.

Romanen bygger på en verklig händelse samtidigt som Morrison väver in övernaturliga inslag från den afroamerikanska berättarkulturen.

Verklighetens Sethe var en sydstadskvinna som hellre dödade sina barn än såg dem infångade och tillbakaskickade till de vita slavägarna. Det är också vad romanens Sethe gör: hon skär halsen av sin knappt tvååriga dotter, Denvers storasyster, i panik över att hennes forne ägare hittat henne och kommit för att hämta dem alla tre tillbaka. Att döda även Denver lyckas inte Sethe med. Sethe får avtjäna ett fängelsstraff och för resten av livet plågas av skuldkänslor. Älskade - låter hon rista in på flickans gravsten.

"Tio minuter för sju bokstäver. Hon kunde nog ha fått med "Lilla" också för tio minuter till? Det hade hon inte tänkt på att fråga, och det bekymrade henne fortfarande att det kanske varit möjligt - för tjugo minuter, eller låt gå för en halvtimme, kunde hon ha fått med alltsammans, vartenda ord som prästen sa på begravningen (och det var väl allt som fanns att säga), inhugget på sin lilla flickas gravsten: Min Lilla Älskade. Men det hon fick med, det hon bestämde sig för, var det viktigaste ordet. Hon tyckte det fick räcka då hon la upp sig för stenhuggaren bland gravstenarna och hans unge son tittade på med en vrede i ansiktet som var urgammal och en hunger som var alldeles ny. Det måste räcka."

Efter svärmodern Baby Suggs död lever Sethe och Denver ensamna. När Denver är i sextonårsåldern flyttar en mystisk ung kvinna in i huset och ungefär samtidigt dyker även mannen Paul D upp, även han en föredetta slav.

Den unga kvinnan säger sig heta Älskade och Sethe är övertygad att det är hennes döda dotter som kommit tillbaka. För att få ro, för att ge ro. Älskade är babyn som Sethe dödade och som nu återuppstått i synbar vuxen gestalt: en vålnad, ett verkligt spöke som förkroppsligar sin mors skuldkänslor över ett begånget barnamord.

Romanen Älskade är en mångfacceterad berättelse som inte är alldeles lättläst, snarare tvärtom. Den har en berättartekninskt komplicerad konstruktion. Det direkta berättandet blandas med starkt poetiska tillbaka- och sidoblickar och ovanpå detta svävar olika drömsekvenser likt dimman över en mörk skogssjö. Det förflutna är hela tiden högst levande i nuet. Detta gör att berättelsen flera gånger glider undan under läsningens gång och man tror sig ha fastnat i texten, inte komma vidare. Men om man inte ger upp, om man fortsätter läsningen och inväntar stunden då dimmorna lättar, kommer man bli varse ett ögonblick då sammanhanget plötsligt framträder. Insikten är som en sol som synliggör skuggorna och mörkret.

Huvudtemat i romanen är slaveriet och vad den har gjort med människan. Det är en suggestiv och mycket våldsamt skildring av rasismen och slaveriet, bitvis skriven på ett så obeskrivligt vackert och lyriskt språk att det gör ont. De delarna av romanen har varit en stark läsupplevelse för mig.

Men det finns även passager som inte berör så mycket, som bara är en transportsträcka och därför upplever jag Älskade som en ojämn roman. Det finns höjdpunkter och det finns dalar. Kanske hade romanen tjänat på att vara mindre tekniskt utstuderad eftersom den krångliga berättarstilen avskräcker antagligen en och annan läsare.

Jag tycker mig skönja även ett andra tema i boken, nämligen Sethes jag-blivande. Vad menar jag med det? Jag tycker att Sethe utvecklas från en även i sina egna ögon betydelselös slavkvinna, en icke person, till en människa med ett eget värde och egen självkänsla. Sethes livskamrat Paul D säger till henne, strax innan romanen slutar: "Du själv är det bästa du har, Sethe. Det är du." Och Sethe svarar honom, förundrad: "Jag? Jag?"

Älskade är inget bra val som första bok om man vill börja läsa Toni Morrison. Då rekommenderar jag i stället De blåaste ögonen (1970) eller eventuellt Jazz (1982). Älskade lämpar sig bäst för en någotsånär van Morrison-läsare, alltså för en som redan är frälst.

År 1988 belönades Toni Morisson med Pulizerpriset för Älskade och hon är den första svarta kvinna som har fått motta Nobelpriset (1993). Jag tror inte att det finns någon annan författare som skriver om slaveriet och dess arv så som hon gör.

3 kommentarer:

Jessica (ord och inga visor) sa...

Det är ganska många som har bloggat om Älskade på sistone, den verkar ha fått lite nytt liv hösten 2009. Undrar varför! Jag skrev om den här: http://stellasbokblogg.blogg.se/2009/september/alskade-av-toni-morrison.html

Jag var inte så imponerad, som du kan se. Men vilken fin tanke du beskriver, det där med Sethes eventuella jag-blivande. Det tog inte ens min lärare upp på seminariet om Älskade, men det låter inte helt främmande. Jag kan dock tänka mig att ge Morrison en ny chans någon gång, så jag skriver upp Jazz och De blåaste ögonen i min läslista, så får vi se om/när de ramlar i min väg.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Jessica: "Älskade" ingår i läsutmaningen Jorden-runt-resan-på-8-böcker, så det är därför många bokbloggare har läst och bloggat om den.

Ska ta och läsa din recension nu.

"De blåaste ögonen" är ett ganska säkert kort att satsa på.

Jessica (ord och inga visor) sa...

Aha, då är jag med!
Okej, då ska jag satsa på den boken. Kanske blir jag då Morrison-frälst, vem vet?