Man tror knappt att det i år är 120 år sedan britten Jerome K. Jerome för första gången publicerade sin humoristiska roman Tre män i en båt (för att inte tala om hunden), men så är det. Man har skrattat åt den sedan 1889 och fortfarande känns den inte föråldrad. Möjligen lite högtravande ibland, men det tycker jag bara är charmigt. Jag storgillar boken och har nyss avslutat en andra omläsning av den.Tre män av en icke närmare bestämd ålder beslutar sig för att av hälsoskäl (de är hypokondriker hela bunten) genomföra en två veckor lång båttur uppför Themsen. Det är försommar, naturen lockar. Det regnar inte, åtminstone inte i början. Här ska det levas vildmarksliv, äventyr upplevas. Yess, yess! Problemet är bara att gubbarna besitter varken egenskaper eller praktiska kunskaper som brukar behövas på en båt, utom är alltigenom ganska opraktiska. De har en tumme mit i handen, så detta att bli ett med naturen visar sig vara ganska besvärligt och omständigt. De hamnar hela tiden i trubbel. För att inte tala om hunden. Han heter Montmorency och är absolut inte förtjust i båtar.
Båtfärden, upptackten till den och så småningom hemkomsten till London återges genom att en av männen i efterhand berättar vad han, Harris, George och hunden gick igenom. Handlingen kryddas med talrika anekdoter och mer eller mindre galna bakgrundshistorier som jaget glatt delar med sig av: hundslagsmål, tavelhängningar och gravstensskådarturism för att nämna några.
Man får sig många härliga skratt över boksidorna. Humorn ligger dels i situationskomiken, dels i replikerna och mannen som berättar är en skicklig berättare som dessutom gillar att krydda sina historier lite extra med små överdrifter och lite ljug. Humorn i Tre män i en båt (för att inte tala om hunden) är trivsam och skön och språket är lätt och glatt.
Jag har ett flertal favoritscener/historier i boken, till exempel inledningen med sjukdomsproblematiken och läkarbesöket (provläs stycket här), när de packar kappsäcken inför resan, när gubbarna ska ta sig ett morgondopp, när de ska skala potatis till middagen eller när Harris ska tillaga äggröra: "Harris föreslog att vi skulle ha äggröra till frukost. Han sade att han skulle laga det. Det verkade på hans beskrivning som om han var mycket skicklig på äggröra. Han hade ofta lagat det på utflykter och när han var ute och seglade. Han var ganska känd för sin äggröra. Folk som en gång hade smakat på hans äggröra - så förstod vi av hans yttranden - brydde sig därefter inte om någon annan mat utan tacklade av och dog, när de inte kunde få det." Om du misstänker att det går åt skogen med äggröran, så har du helt rätt. Eller när de kokar te på flodvatten och så fort de tar första klunken ser de en hund flyta i vågorna vid sidan om båten: "Det var en av de lugnaste och mest fridsamma hundar jag nånsin har sett. Jag har aldrig träffat på en hund som verkat så nöjd, så lugn till sinnes. Den flöt drömskt på ryggen med alla fyra benen rakt upp i luften." Ojojoj, det blir panik bland de tedrickande hypokondrikerna i båten.
Det finns massor av kul historier i boken.
Mitt exemplar av boken är en komplett utgåva från Klassikerförlaget (översättning Jan Gehlin), men det finns även kortversioner. Man kan också lyssna på Tre män i en båt i form av en levande uppläsning av Tomas Löfdahl. Mycket underhållande i samband med en längre bilresa.
