torsdag, oktober 15, 2009

Dockan Bella

Dockan Bella är den andra boken som jag läst av Nina Bouraoui, den första var Innan männen (min recension).

Dockan Bella är en ung kvinnas dagbok och under det ett och ett halvt år som boken följer henne tar vi del av hennes sökande efter kärlek, hennes utforskande och bekräftande av sin identitet som homosexuell samt hennes otaliga frågor kring skrivande. Kärlek och skrivande? Kärlek eller skrivande? Tankar på skrivande löper som en röd tråd genom texten.

"Jag är galen i skrivande precis som jag är galen i kärlek. Jag väntar på båda. Jag väntar på den framgången. Jag vet inte om man ska leva eller skriva. Jag vet inte om kärleken är skrivandets offer, eller om skrivandet utplånar kärleken, långsamt."

Dagboksanteckningarna är korta och knapphändiga, intrycket närmast fragmentariskt. Men ändå är det en självutlämnande och desperat berättelse och jag tycker ganska mycket synd om jaget.

"Jag är inte på min plats. Jag är inte rätt kropp på rätt ställe; jag är i livets centrum men har ännu inte hittat meningen med mitt liv."

Eller:

"Jag räknar mina nätter som jag skulle räkna sedlar. Jag är bestulen. Stackars mig. Jag är fattig på mig själv."

Huvudpersonen rör sig i flickornas undre värld i Paris, dansar sig igenom nätterna på klubbar för lesbiska, söker frenetiskt efter kärlek i tillfälliga förbindelser och förstår inte varför hon inte hittar någon som skulle vara som Marion, hennes ungdomsförälskelse. Hon är rastlös, ensam och hungrig efter ömhet. Hon längtar efter att skriva så som hon längtar efter en kropp, men ibland känner hon åtrå endast till de skrivna orden. Hon känner också att hon har förlorat sin ålder eftersom homosexualitet är vuxen och "barndomens spår i kroppen tar död på åtrån till andra". Hon tycker sig vara en hundraårig kropp utan illusioner och "böckerna är inga barn". För henne är kärlek och skrivande ett och samma, en odelbar enhet: "Jag skulle aldrig kunna välja mellan en kvinna och en bok."

Det är en djupt splittrad känsla som hon brottas med dag efter dag och natt efter natt, för "i natten finns en fulhet hos flickorna, på grund av den här lilla meningen: Vem ska du gå hem med?"

En period blir hon vän med den unge Julien som i sin tur dras till män. Det uppstår ett slags syskonkärlek mellan henne och Julien, de tröstar och uppmuntrar varandra i sitt kärlekssökande. Sårar varandra också. Men bara så länge tills Julien hamnar i ett fast förhållande - sen finns det inte plats för henne hos honom mer. Hon blir svartsjuk och ledsen: "Flickor har ett hjärta, pojkarna spärrar in hjärtat."

Och ständigt detta tvång att söka efter kärlek, att skriva: "Jag har inte valt att tycka om flickor, jag har inte valt att skriva." Hennes nätter utgör hennes kommande böcker. Tror hon. Men snart inser hon att skrivandet inte kan ersätta kärleken, men att de kanske kan existera parallellt, sida vid sida. Det ultimata.

Vid första genomläsningen upplevde jag texten ganska summarisk, men vid andra genomläsningen har språkets korthuggna skönhet uppenbarat sig i all sin prakt. Det är ett speciellt språk som Nina Bouraoui använder sig av i Dockan Bella. Ungdomens osäkerhet, velande fram och tillbaka, kompromisslösheten i tanken - allt finns här. Den unga kvinnan genomgår en inre process som smärtar, hon mognar och håller på att befästa sin position gentemot andra, vilket kompliceras av hennes homosexuealitet.

Jag har markerat och strukit under många vackra och poetiska meningar i Dockan Bella. Kanske är det så att språket går före berättelsen i det här fallet, för hur jag än vänder och vrider på min läsupplevelse så kan jag inte låta bli att tycka att relationsdynamiken är alldeles för knapphändig. Men så är Dockan Bella ingen relationsroman heller, utan en nedstigning i en ung kvinnas tanke- och känslovärld.

Dockan Bella är bara 123 sidor lång, teckensnittet är större än vanligt och det är mycket luft mellan styckena, så det underlättar en direkt omläsning - vilket jag rekomenderar. Just för språkets skull. Det kommer liksom närmare då. Från franskan översattes boken av Maria Björkman.

Sammanfattningsvis, om jag skulle jämföra Dockan Bella och Innan männen, så är den sist nämnda konstnärligt bättre, tätare och kraftfullare. Den drabbar direkt. Dockan Bella påverkar med fördröjning.


Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

1 kommentar:

Jessica (ord och inga visor) sa...

Försökte kommentera detta igår men det var tydligen något fel på servern då. HUrsomhelst, så tycker jag att detta är väldigt välskrivet och jag vill direkt läsa boken. Ibland kan jag tycka det är fint att berättelsen är underordnad språket också.