Den röda soffan av Michèle Lesbre är en roman i min smak då jag gillar berättelser om yttre och inre resor som någonstans i ett mentalt universum korsar varandra.I Den röda soffan företar sig huvudpersonen Anne en resa med transsibiriska järnvägen för att söka upp sin föredetta kärlek Gyl som har flyttat till en liten by vid Bajkalsjön, av en anledning som inte analyseras, blott konstateras. Samtidigt som Anne fysiskt reser Paris - Irkutsk tur och retur, reser hon även mentalt. Den inre resan går dock bara i en riktning - mot en ny livsinsikt - och någon tillbakabiljett finns inte att få. Båda resorna har sina stoppstationer där tåget eller tanken och minnena kan göra korta uppehåll.
Under tågresan reder sig Anne ett bo i tiden och slungas långt bortom det synliga landskapet och färdas mot de stunder i sitt liv då allting tog sin början. Tre dagar och tre nätter. Men "timmarna var inte tid, bara en flykt, möjligen ett uppskov, för jag hade inte glömt att jag färdades genom en tunnel av tystnad som Gyl hade grävt", tänkte Anne. Även om Anne utåt sett reser med lätt bagage, har hon ett tungt tankegods med sig på tåget.
Under resans gång tänker Anne mycket på sin granne, den gamla och allt mer dementa damen Clémence som har varit modist och har lägenheten full med hattar. Anne brukar läsa högt för Clémence, helst om starka och rebelliska kvinnor som vågade ta ställning för sina åsikter och för sin kärlek: kvinnorättskämpen Olympe de Gouges, stråtrövaren Marion du Faouët och jornalisten Milena Jesenska som simmade över Moldau för att träffa sin älskade. Den sistnämnda blir en särskild favorit hos Clémence. När Anne kommer på besök sitter de två kvinnorna alltid i vardagsrummets röda soffa. En innerlig vänskap uppstår.
Berättelsen i Den röda soffan handlar alltså dels om tågresan, dels om Annes samtal med Clémence och dels om dessa starka kvinnor ur historien. Men även om litteraturen. Texten är broderad med citat och hänvisningar till ett flertal litterära verk. Genom möten med människor på tåget, på stationerna och i Irkutsk, genom landskapet som sveper förbi tågfönstret och genom böckerna Anne läser uppstår en tankefrihet i hennes sinne som möjliggör en annan syn på saker och ting och Anne omvärderar sin inställning till livet och kärleken. Det går att bygga något nytt på ruinerna av det gamla. Plötsligt blir det inte så viktigt längre att träffa Gyl.
Genom tankar kring livet, tiden, kärleken, döden spelar Den röda soffan på läsarens melankoliska strängar. Det är en ganska vemodig bok, fast den slutar ljust. Clémences död i slutet av boken blir just till en ljus händelse, en öppning för Anne.
Den röda soffan är översatt från franska av Marianne Tufvesson.
Läs gärna även två andra recensioner av boken, jag hittade en positiv och en negativ.
Köp boken på Bokus
.
