
Jag är nyfiken och vill veta hur det till exempel är möjligt att lappugglan kan sitta högt uppe i ett träd och med sin hörsel avsöka ett stort område för att sedan dyka ner och fånga en liten mus som gömer sig djupt under snön. Tack vare Susanne Åkessons texter vet jag nu också att tukanen har en färgglad näbb för att han reglerar sin kroppsvärme med den. Vidare fascineras jag av nötkråkans minnesförmåga eftersom den kan komma ihåg över tio tusen olika gömmor med nötter som den har gjort i marken. Och mycket, mycket, mycket mer!
Det är typiskt för Brutus Östling att med sin kamera fokusera på något som är speciellt för just den ena eller andra fågeln och Susanne Åkesson klär sedan företeelsen med ord. När det gäller texterna så innehåller Att överleva dagen även längre textpartier, vanligtvis i början av ett nytt kapitel. Dessa passager är längre och relativt avancerade eftersom informationen de förmedlar är ganska komplicerad och det går inte att undvika en del svåra ord och facktermer. Därmed är det dock inte sagt att man måste vara naturvetare för att begripa. Inte alls. Det finns sammanlagt åtta stycken längre texter som bl.a. analyserar fåglarnas sinnen och redogör för deras utveckling och anpassning samt navigationsförmåga.
Det finns möjlighet att se och läsa de 21 första sidorna som textutdrag. Det roliga med boken är också att den bjuder på överraskningar i form av foton som något oväntat inte alls föreställer fåglar utan andra djur. Vad har ett lejon i en fågelbok att göra? Ja, det svaret får du om du själv läser Att överleva dagen.
Att överleva dagen är nominerad till Augustpriset 2010 i fackboksklassen. Tidigare böcker av Brutus Östling heter Mellan vingspetsarna, Pingvinliv, Örnarnas rike, Kaxiga fåglar och Fantastiska fåglar. Jag har alla utom en.