Så var mitt besök på Bokmässan...

Gårdagens debutbesök på Bokmässan blev så som jag hade hoppats att det skulle bli - trevliga möten, boksamtal, bläddrande i böcker och en ryggsäck som blev allt tyngre för varje timme som gått. Ömmande fötter och värkande axlar som bonus.

Jag anlände till mässan strax göre klockan tolv och det var klockan ett skulle Lyran och jag träffas utanför Sekwas och Elisabeth Grates monter. Sekwa-folket var mycket trevliga och jag fick med mig boken Den röda soffan. Medan vi var i Sekwas monter stiftade jag även IRL-bekanntskap med Mattias Boström från Piratförlaget. Elisabeth Grate var inte på plats just då, men eftersom hon var en av dem jag mycket gärna ville träffa så gick jag tillbaka till montern lite senare och fick en pratsund med henne. Då hamnade Dockan Bella i ryggsäcken.

Lyran och jag fortsatte till Journalistförbundets monter för att lyssna på debatten Kulturrecensenter vs Bloggare som handlade om huruvida bloggarna håller på och tar över tidningsrecensenternas roll som kulturkritiker. I panelen satt Siri Reuterstrand (kulturjournalist och redaktör för nättidskriften Alba), Kalle Malmstedt (pop- & rockkritiker för GP), Rosemari Södergren (Kulturbloggen) och Eva Emmelin (En full bokhylla). Lite tråkigt var att att även Eva och Rosemari är journalister i botten, det vore bättre med bokbloggare i panelen som inte samtidigt är yrkesskribenter.

Jag måste säga att jag inte förstår varför man ställer bokbloggare och proffessionella litteraturkritiker mot varandra, enligt min åsikt kompletterar vi varandra. Kalle Malmstedt menade att en proffessionell kritiker är utbildad i ämnet och därmed besittter en större kunskap, medan en bloggare har fördelen att få skriva personligt och subjektivt. Jag håller inte med honom. Det finns många bok- eller musikbloggare som har djupa teoretiska kunskaper i ämnet och det påpekades även av Rosemari från Kulturbloggen. Jag tycker inte heller att bokbloggare utgör hot mot gammelmediernas bokrecensioner, det är helt olika saker och man spelar i olika lag.

Något som jag tycker ligger på plussidan för oss bokbloggare, men som inte alls togs upp i debatten, är att vi inte stirrar oss blinda på nyutgivna titlar utan vi läser allt och håller även äldre böcker aktuella genom att skriva om dem. På det viset fyller vi en funktion som gammelmedia inte riktigt har idag.

Nåja. Efter debatten träffade vi Petra (En annan sida) och Eva Swedenmark. Samtalet kretsade bland annat kring hur vi hanterar andras bilder på våra bloggar, när och hur det är okej att låna en bild och när det inte alls skulle vara förenligt med upphovsrätten. Sedan skildes Lyrans och mina vägar i mässhallen, men det var mycket trevligt att träffa henne.

Jag vandrade vidare. Nästa besök var hos Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist på Sagolikt bokförlag, de bjöd inte bara på rosa muffins till Kalles ära (jag recenserar boken här) utan även på småprat, skratt och allmänt mysig stämning i sitt sagomonter. Innan jag gick därifrån fick jag med mig Vem kan älska Ella, ännu en normbrytande sagobok ur deras utgivning som jag ser fram emot att läsa och recensera så småningom.

Nästa anhalt var Tjeckiska centrets monter, ett måste för en som jag. Jag hoppades att få träffa författaren Jáchym Topol (Nattarbete), men det ville sig inte, han var inte där just då. I stället träffade jag en annan tjeckisk författare som snart kommer att lanseras i Sverige - Jaroslav Rudis. Och så köpte jag novellantologin Tjeckien berättar: I sammetens spår . Den ska bli spännande att läsa.

Därifrån bar benen mig till Ann och Jonas från ViLäser. Samtalsämnet var bokbloggande. Visst vore det kul om bokbloggare hade en egen monter på Bokmässan nästa år, kanske ihop med ViLäser?

Och så till Kabusas monter för att kolla på deras utgivning, inte minst barnböckerna som jag gillar. Titlarna i min ryggsäck fick sällskap av Vad är det som kliar?, bok nummer tre i en serie.

I Atlas förlagets monter hade jag turen att träffa Anneli Jordahl och fick hennes bok Jag skulle vara din hund signerad. Vilken trevlig kvinna!

Avslutningsvis måste jag i min barnslighet skryta lite med att jag råkade prata med och få autografer av Peter Englund och Horace Engdahl. Sture Allén hade precis lämnat Svenska Akademiens monter, annars hade jag kunnat heja på alla tre ständiga. När jag efter en stund berättade för Peter Englund att jag skriver på Bokmania sa han "Oj, är det du?" Gissa om jag tyckte att det var riktigt riktigt riktigt roligt!

Efter fem timmar var det dags för mig att tänka på refrängen och skynda till tåget. Enligt min stegräknare krävdes det 9 138 steg för att klara av allt detta plus lite till. Trodde det skulle bli mer... Och om jag ska till Göteborg nästa år? Klart jag ska! Det var jätteroligt att vara där.