Välkomnas: Manifest för ett nytt litterärt decennium

Idag har DN publicerat ett Manifest för ett nytt litterärt decennium, skrivet och undertecknat av sju svenska författare (Susanne Axmacher, Jesper Högström, Sven Olov Karlsson, Jens Liljestrand, Anne Swärd, Jerker Virdborg och Pauline Wolff). Det är ett initiativ som jag välkomnar, eftersom jag tycker att det är mer än önskvärt att sätta i gång en seriös diskussion om den svenska prosans samtid och framtid. Och det handlar inte om att kasta pajer på deckare, självbiografier och chick-lit (de måste självklart få finnas), utan om en riktad insats för att rädda det skönlitterära berättandet och återupprätta dess konstnärliga status. Mer av vanlig hederlig realism, helt enkelt. Förmodligen kommer man att återigen hamna i det eviga snacket om finlitteratur respektive fullitteratur, men det får man ta. Det vore på sätt och vis skönt om man kunde rensa i röran en gång för alla. Som du märker så är jag mycket förväntasfull inför vad som komma skall... Kommer fler författare att ansluta sig? Kommer Manifestet att utmynna i en litterär rörelse?

I inledningen till Manifestet står att läsa följande:

Vi närmar oss ett nytt decennium: 2010-talet. Under det gångna år­tiondet har det unga svenska prosa­klimatet förändrats i tre olika riktningar:

* Det realistiskt förankrade berättandet har ­annekterats av kriminal- och chick-lit-romanen.

* Gränsen mellan den fiktiva och den själv­biografiska prosan har suddats ut.

* Det renodlade berättandet med konstnärliga anspråk har av såväl författare som kritiker nästan helt satts på undantag.

Därefter följer 10 punkter med konkreta åtaganden som de undertecknade förbinder sig att följa under 2010-talet. Dessa är skrivna med såväl allvar som ironi. För att läsa hela Manifestet klicka på länken ovan.