lördag, augusti 22, 2009

Välkomnas: Manifest för ett nytt litterärt decennium

Idag har DN publicerat ett Manifest för ett nytt litterärt decennium, skrivet och undertecknat av sju svenska författare (Susanne Axmacher, Jesper Högström, Sven Olov Karlsson, Jens Liljestrand, Anne Swärd, Jerker Virdborg och Pauline Wolff). Det är ett initiativ som jag välkomnar, eftersom jag tycker att det är mer än önskvärt att sätta i gång en seriös diskussion om den svenska prosans samtid och framtid. Och det handlar inte om att kasta pajer på deckare, självbiografier och chick-lit (de måste självklart få finnas), utan om en riktad insats för att rädda det skönlitterära berättandet och återupprätta dess konstnärliga status. Mer av vanlig hederlig realism, helt enkelt. Förmodligen kommer man att återigen hamna i det eviga snacket om finlitteratur respektive fullitteratur, men det får man ta. Det vore på sätt och vis skönt om man kunde rensa i röran en gång för alla. Som du märker så är jag mycket förväntasfull inför vad som komma skall... Kommer fler författare att ansluta sig? Kommer Manifestet att utmynna i en litterär rörelse?

I inledningen till Manifestet står att läsa följande:

Vi närmar oss ett nytt decennium: 2010-talet. Under det gångna år­tiondet har det unga svenska prosa­klimatet förändrats i tre olika riktningar:

* Det realistiskt förankrade berättandet har ­annekterats av kriminal- och chick-lit-romanen.


* Gränsen mellan den fiktiva och den själv­biografiska prosan har suddats ut.

* Det renodlade berättandet med konstnärliga anspråk har av såväl författare som kritiker nästan helt satts på undantag.

Därefter följer 10 punkter med konkreta åtaganden som de undertecknade förbinder sig att följa under 2010-talet. Dessa är skrivna med såväl allvar som ironi. För att läsa hela Manifestet klicka på länken ovan.

4 kommentarer:

marlan sa...

Javisst välkomnas det!
Jag jublar i alla fall!!

Anonym sa...

Vad säger de? Inte skriva under pseudonym osv ... Jag förstår att att de är avundsjuka. Jag har läst Hypnotisören och det är en otroligt spännande bok, men det är en kriminalroman och det kan den väl få vara. Jag har läst alla Lotass böcker och jag tycker att hon är en av Sveriges bästa författare. Flera av undertecknarna är okej, det är de absolut, men nu framstår de så otroligt patetiska att jag kommer att få svårt att öppna deras böcker. Synd för dem att de vill stänga ett öppet litterärt landskap!

Stina Ek

Hermia sa...

Det som författarna vill skriva är ju det jag helst vill läsa. Deras manifest dämpar på så sätt min oro för litteraturens utarmning. Ändå kan jag inte låta bli att tycka det är lite fånigt, lite väl programmatiskt övertydligt.

Nemokrati sa...

Bonjour Tristesse, skulle jag vilja säga. Manifest i all ära – men är det inte lite tvångströja över just detta. Högtravande dessutom. På vems uppdrag frågar man sig därtill. Anar man inte i bakgrunden en kulturminister som önskar sig mer konst innanför ramarna och texter som hålls hårt inspärrade mellan de bältesspända bokpärmarna.