tisdag, augusti 11, 2009

Identiteten

Prolog till recensionen:
Mellan åren 1990 och 2000 har Milan Kundera publicerat fyra romaner med titlar som endast innehåller ett enda ord: Odödligheten (1990/1991) Långsamheten (1993/1996), Identiteten (1998/1999) och Okunnigheten (2000/2002). Odödligheten är Kunderas sista roman på tjeckiska, därefter skriver han och publicerar sina böcker på franska. Medan man fortlöpande översätter Kunderas romaner till olika språk, lyser tjeckiska översättningar från franskan fortfarande med sin frånvaro, eftersom Milan Kundera motsätter sig översättningar till sitt eget modersmål. Han vill inte att någon annan gör det, men själv säger han sig inte ha tid. Konstig inställning, kan man tycka.

Härom året dök en tjeckisk piratöversättning av Identiteten upp på Internet och väckte Kunderas rättmätiga ilska. Kanske hoppades den anonyme översättaren att piratutgåvan skulle förmå Milan Kundera att göra slag i saken och översätta sina tre sista romaner till tjeckiska, men fröet föll inte i god jord. För min del är det alltså tur att jag kan läsa Milan Kundera i svensk översättning.
Identiteten Identiteten är en på alla sätt greppbar roman. Till omfånget är boken bara 155 sidor lång och dessutom i pocketformat. Berättelsen är intressant, lätt att komma in i och språket är lättfattligt utan att vara enkelt eller platt.

Identiteten är en kärleksroman i kammarspelsstil och Kundera vore inte Kundera om han inte hade lyckats vaska fram ett oväntat händelseförlopp och oanade möjligheter ur sitt tema. Kundera är expert på kärlek och erotik i litterär form och jag brukar vara förtjust i hans subtila sätt att beskriva och berätta. Den lätt suddiga kvinnobilden på omslaget ger en lätt fingervisning om berättelsens beskaffenhet.

Identiteten handlar om en kvinna som medan hon väntar på sin älskade på ett hotell vid havet plötsligt blir varse att männen inte längre vänder sig om efter henne. Har hon blivit gammal och oatraktiv? Några dagar senare får Chantal, som hon heter, ett anonymt beundrarbrev. Sedan kommer ett till brev och ett till... Hon grubblar och fantasierar och håller breven hemliga för Jean-Marc. Snart misstänker hon dock att han ändå vet om beundrarbreven. Det blir missförstånd, förväxlingar, gräl och strul. Frågan är: Hur mycket vet vi om den vi älskar? Vad är vi villiga att se och vad föredrar vi att helre förneka?

Identiteten är en annorlunda kärlekshistoria. Den kanske inte är Kunderas bästa roman och den kanske inte fastnar i minnet för alltid, men den är trevlig och klart läsvärd. Boken finns att låna på biblioteket, i handeln är den slut. Från franskan översattes romanen av Mats Löfgren.

2 kommentarer:

Magix sa...

Kul med en sådan här bloggrubrik som INTE handlar om Keplers identitet :)

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Haha, blev du lurad? Jag hade faktiskt inte haft en tanke på att man skulle kunna göra just den kopplingen när man läste rubriken.