måndag, augusti 24, 2009

En rödhårig hundraåring med bus i blicken

(Bilden lånad från DN)

Anne på Grönkulla, den första boken i serien om föräldralösa Anne Shirley gavs ut på svenska första gången 1908. I samband med 100-års jubileet har DN:s Lotta Olsson skrivit en läsvärd essä om Anne, den lilla rödhåriga ilskebyttan.

Jag läste Anne på Grönkulla när jag gick kursen i barn- och ungdomslitteratur, det var mitt första möte med Lucy Maud Montgomery. Innan dess har jag inte hört talas om henne. Jag minns att jag, fast vuxen, slukade boken. Jag tyckte väldigt mycket om den, mest tack vare humorn men även för att den är skriven med en sådan värme. Man blir glad av boken, det är omöjligt att inte tycka om busiga Anne. Hon är som Pippis föregångare, fast för lite större barn.

3 kommentarer:

Bai sa...

Eg slukte desse bøkene i 10-12-årsalderen. Har tenkt litt på å lese dei om att nå, men er redd for å "øydeleggje" barndomsminna.

lustigkulle sa...

Anne har en fast plats i mitt hjärta ända sen jag mötte henne när jag var ca 8 - 9. Älskade romantiska skönhetstörstande Anne som alltid hittade ett sätt att förgylla de tristaste omständigheter med hjälp av sin fantasi. Att det sen ibland skenade iväg så att hon inte riktigt kunde skilja på verklighet och egna drömmar var ju inte hennes fel - hon var sån.
Har en till omslagsbild 1 min bloog:
http://lustigkulle.wordpress.com/2009/05/13/omlasningsbocker/

En bok om dagen sa...

Man brukar säga att Anne är föregångaren inte bara till Pippi, utan till alla frimodiga och självständiga töser i ungdomslitteraturen. Det var ju med Anne det började, det där med att flickor fick bryta mot normer i böckernas värld. En viktig milstolpe!

(Och så har jag fått pussessu som ordverifiering, så det måste väl betyda att vi pussar lite på lilla Anne. Eller nåt. ;-) )