Barndomsskildringar, som är veckans Tematrio, tillhör en omtyckt genre, jag tycker mycket om att läsa sådana vare sig de är skrivna utifrån barnets eller den redan vuxnes perspektiv. Att välja endast tre titlar förefaller emellertid svårt, men visst finns det guldkorn som ingen annan ännu har tagit upp att hitta i bokhyllan.1. Kärleksbarnet av Hillevi Wahl är en självbiografisk berättelse om ett alkoholistbarns uppväxt. Mycket stark, gripande och välskriven bok - enligt min åsikt betydligt bättre än Alakoskis Svinalängorna. (Läs mer här.)
2. Ensamhetens vin av Iréne Nemirovski utspelar sig vid en tid då 1900-talet var nyfött, först i ett Ukraina som beskrivs med kärlek och hänförelse och sedan, efter oktoberrevolutionen 1917, i Frankrike. Det är en självbiografisk bok med stort B (läs mer här.)
3. Som nummer tre väljer jag en barndomsskildring i serieform, även den självbiografisk. Det är Marjane Satrapis Persepolis som handlar om en barndom och ett vuxenblivande i Iran efter 1979 och ca tio år framåt. Rolig och oemotståndlig (läs mer här).
Annars läste så sent som förra veckan en barndomsskildring som väckte mina egna barndomsminnen till liv - Katerina Janouchs Sommarbarn (recenseras här).
