
1. Kärleksbarnet av Hillevi Wahl är en självbiografisk berättelse om ett alkoholistbarns uppväxt. Mycket stark, gripande och välskriven bok - enligt min åsikt betydligt bättre än Alakoskis Svinalängorna. (Läs mer här.)
2. Ensamhetens vin av Iréne Nemirovski utspelar sig vid en tid då 1900-talet var nyfött, först i ett Ukraina som beskrivs med kärlek och hänförelse och sedan, efter oktoberrevolutionen 1917, i Frankrike. Det är en självbiografisk bok med stort B (läs mer här.)
3. Som nummer tre väljer jag en barndomsskildring i serieform, även den självbiografisk. Det är Marjane Satrapis Persepolis som handlar om en barndom och ett vuxenblivande i Iran efter 1979 och ca tio år framåt. Rolig och oemotståndlig (läs mer här).
Annars läste så sent som förra veckan en barndomsskildring som väckte mina egna barndomsminnen till liv - Katerina Janouchs Sommarbarn (recenseras här).