Katerina Janouch och jag är så gott som jämngamla och båda är vi födda i Tjeckoslovakien. När ryssarna kom och invaderade Prag i augusti 1968 var hon fyra år, jag lite drygt tre. Vi delar vissa minnen. Eftersom Katerinas pappa blev väldigt obekväm för den kommunistiska regimen fick han 1973 ett erbjudande att lagligt lämna landet, i annat fall hotade fängelse och diverse represalier gentemot familjen. Att Katerinas mamma är ryska gjorde inte saken bättre. Det var så det kom sig att Katerina Janouch hamnade 1974 i Sverige, efter att år i Köpenhamn.I den självbiografiska romanen Sommarbarn berättar Katerina Janouch om sin tidiga barndom i Tjeckoslovakien, om hur det kändes att bli storasyster efter sju år som ensambarn, om sina föräldrar, mor-och farföräldrar, om resan till Danmark och Sverige. Hon skildrar utvandringens vedermödor, anpassningens svårigheter, känslan av utanförskap och rotlöshet och den krokiga vägen till att bli svensk. Hon delar med sig av sina minnen fram till dess att hon slutat mellanstadiet men det är uteslutande vuxenperspektivet som gäller. Hon minns, analyserar och drar slutsatser. Det är spännande.
Jag uppskattade även hennes sätt att återge 1968-händelserna och tiden strax därefter; romanen gav mig mer kunskap om min egen historia.
Sommarbarn är en personligt skriven bok och det är i de egna upplevelserna och känslorna som bokens styrka ligger. På Prousts vis använder hon sig gärna av smaker, dofter och ljud när hon minns sin barndom. Katerina Janouch har en fantastisk förmåga att fånga och fängsla läsaren.
Jag fastnade för boken framför allt tack vare det att jag kände en djup identifikation. När Janouch beskriver företeelser från sin barndomstid i Tjeckoslovakien, ja då är det även min barndoms ingredienser hon beskriver. De tidstypiska kulliserna och rekvisita är de samma, fast handlingen skiljer sig. Jag känner igen atmosfären i storstaden och på landet, jag vet vad de tjeckiska orden hon använder betyder, vet hur de smakar och luktar. Jag har ätit samma glass och likadan mat som hon, andats samma luft smutsig av avgaser och svartkol, passerat likadana ölgubbar utanför ölrestaurangerna, handlat mjölk och giflar i ett liknande snabbköp, plockat blåbär i liknande skogar, läst samma barnböcker och längtat halvt ihjäl mig efter en barbiedocka och jeans från Tuzex. Jag har gjort liknande upptåg med mina kompisar, haft samma knäppa idéer.
När sedan bokens handling förflyttar sig till Sverige uppstår nya identifikationer för min del. Nu är det inte längre Katja jag identifierar mig med utan snarare hennes föräldrar - de onda människorna som har raserat hennes trygga tjeckiska värld och jag minns hur det var för mig och min son när vi flyttade hit. Sonen var fem år gammal då och hade inget att säga till om saker och ting och bara längtade tillbaka till farmor och mormor. Var det så! jobbigt för honom också! att anpassa sig till sitt nya liv i Sverige? Jag har nu bett honom att läsa boken...
Slutligen en liten kuriositet ur livet om den fantastiska slumpen: Medan jag läste boken Sommarbarn berättade min son att han skulle vara med i ett radioprogram om Tjeckien (han är reporter på SR och gjort reportage om tjeckiska romer) och att Katerina Janouch skulle vara gäst i samma program för att berätta om sina tjeckiska rötter. Kanske ville jag lyssna? Genast berättade jag om boken och bad sonen att hälsa Katerina att jag gillade Sommarbarn väldigt mycket. Hoppas han gjorde det :-) Den 14 juli var Katerina Janouch även sommarpratare i P1.
Köp boken på Bokus
