måndag, juli 13, 2009

Om godhet

"Upptäckten av den goda kraften vore en vetenskaplig sensation. Eftersom denna kraft under alla omständigheter är så svag att den saknar varje praktisk betydelse, erbjuder den icke mycket av tröst åt allmänheten. Icke mycket, men dock något. Om den funnes."

Om godheten från 1988 är ett av Willy Kyrklunds sista verk och jag vet inte hur man bäst genrebestämmer det. Det är ingen roman och ingen novell och inte någon essä i vanlig bemärkelse heller. En filosofisk fabel står det någonstans, kanske för att upptakten till Om godheten utgörs av en kort berättelse om ett vildsvin och dess varken goda eller onda natur och att innehållet är filosofiskt. Egentligen spelar genren ingen roll. Det viktiga är att Om godheten är en läsvärd och tankeväckande bok som ger sig i kast med att förklara ett svårdefinierbart begrepp - godhet. Tidigt i texten slår Kyrklund fast att "ett begrepp uppstår endast genom sin avgränsning mot andra begrepp", i detta fall till begreppet ondska. Godhet och nåd kan beskrivas endast genom att man särskådar dem mot bakgrund av ondska och onåd.

"Om en människa handlar efter sin natur och tillämpar partiell godhet, så må detta betecknas som godhet låt vara att den är klen. Men om en allsmäktig gud tillämpar partiell godhet, kan detta aldrig kallas annat än godtycke."

Eller:

"De stora doser godhet som erbjuds av religionen utdelas postumt och ojämnt fördelade. Och den allsmäktige gud som tillåter att den ene kvalificerar sig för nåd och den andre kvalificerar sig för onåd, när han i sin allmakt hade kunnat förhindra det senare - en sådan gud kallar jag icke för god."

Willy Kyrklunds språk i Om godheten är ädelt. Så upplever jag det. Det känns gammaldags vackert och bitvis nästan bibliskt utan att för den skull vara ålderdomligt eller omodernt. När jag läser boken är det som att befinna sig i ett klassiskt konstverk som klarat tidlösheten. Det är bara 100 sidor text, men de innehåller väldigt mycket visdom som dessutom är förmedlad på en så vacker svenska att hjärtat skälver i bröstet.

Vad kommer då Kyrklund fram till? Finns det godhet? Nja, några bergsäkra slutsatser levererar han icke men lugnar med beskedet att "bristen på godhet är lätt att uthärda, så länge man har något mera stabilt att ta till." Det finns inte mycket tröst att få i livet, egentligen, i synnerhet inte från det gudomliga. Bäst att lita på sig själv. Tänka själv.

"Vänd dig icke till ljuset med dina bekymmer. Ljuset bekymrar sig icke om dina bekymmer. Diskutera icke ont och gott med höga himlen. Höga himlen diskuterar icke ont och gott med dig. Längtar du efter ljus och klarhet? Du är icke inviterat till dem."

Om godheten är en sådan bok som man stryker mycket under i, markerar intressanta tankar och skriver upp citat. Tyvärr finns inte boken längre att köpa, men kommer säkert att ges ut igen så småningom. Om godheten finns bl.a. i en samlingsvolym med Kyrklunds prosa.

Som bonuscitat kommer dikten som avslutar boken. Jag förstår inte mycket av den, men njuter av ordens skönhet. Som tur är behöver man inte förstå allt...

När gryningen utträder ur sitt gryningsskap.
När främlingen utträder ur sitt främlingsskap.
När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap.
När stenen utträder ur sin stenighet.
När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet.
Denna längtan.
När natten utträder ur sin nattlighet.
När intet utträder ur sin intighet.
Denna ängslan.