"Snabbheten är det slags extas som den tekniska revolutionen har skänkt människan."När du en dag får lust att läsa en bok som på en och samma gång är lekfull och seriös, smått galen och tankfull samt spontan och välplanerad välj då Långsamheten av Milan Kundera. Titeln är med tanke på hur snabbt det går att läsa verket helt missvisande, romanen är nämligen endast 135 pocketstora sidor lång. Behållningen desto större. Översättningen från franskan är gjord av Mats Löfgren. (Fast Kundera räknas som tjeckisk författare, har han nu i många år skrivit uteslutande på franska eftersom det är i Frankrike han numera bor.)
Att genrebestämma Långsamheten är inte lätt. Kortroman ligger närmast till hands, men det är en kortroman med inslag av drama och essä. Handlingen är invecklad, ibland befinner man sig utanför all tid när verklighet och dröm blandas.
Långsamheten utspelar sig i samtiden, på ett franskt slott där Kundera och hans fru Vera övernattar. Slottet är även platsen för en pågående entomologisk konferens som gästas av en framstående tjeckisk vetenskapsman vars öde påverkades av händelserna i augusti 1968. Tv och andra medier är närvarande. Dessutom utspelar sig en het kärleksnatt på slottet, fast två hundra år tidigare. Denna historia finns bevarad i en 1700-tals novell och Kundera presenterar den i de mera essäistiska delarna av romanen. Kontrasten ligger i skildringar av 1700-talets diskreta och lidelsefulla njutning och dagens snabba erövringar, gärna under medial bevakning.
Språket i Långsamheten är lätt, uppsluppet och fullt av intellektuella infall av språklig, litterär och filosofisk karaktär. Kundera fördjupar sig (trots det lilla formatet) i ädla begrepp som ära, makten, friheten, berömmelse och kärlek samt i mindre ädla begrepp så som exempelvis rövhål. När det gäller det sistnämnda utgår Kundera från bland annat en dikt av Appolinaire. Mycket roligt skrivet kan jag lova, liksom dialogen där ena parten utgörs av mannens lem. Kundera, han har humor.
Medan jag läste Långsamheten blev det alltmer uppenbart för mig att Långsamheten är en metaroman, alltså en roman om romanen Långsamheten. Citatet nedan återger ett nattligt samtal mellan Kundera och hans fru:
- Vad har du nu hittat på? En roman?
Jag nickar.
- Du har många gånger pratat om att du en dag vill skriva en roman som inte innehåller ett enda allvarligt ord. En Stor Dumhet För Ditt Eget Höga Nöjes Skull. Jag är rädd att den stunden är inne. Jag vill bara varna dig: var försiktig.
Jag nickar än djupare.
- Minns du vad din mamma sa? Jag hör hennes röst som om det vore igår: Milanku, sluta skoja om saker och ting. Ingen kommer att begripa någonting.
Jag tror att vad Kundera gör är att han "skojar" om bland annat sitt eget förhållande till kändisskap och berömmelse och vad dessa kan kosta en människa. I verkligheten håller Kundera väldigt mycket på sin integritet - han ger ytterst sällan intervjuer, han låter sig inte fotograferas och när han reser till sitt forna hemland Tjeckien gör han det alltid inkognito. Han hämtar nästan aldrig de litterära priser han får. Han är en skygg filur som vill ha lugn och ro.
I romanen Långsamheten står det att läsa till exempel följande:
"Det finns en sorts ära från tiden före uppfinnandet av fotografiet och en annan från tiden efter. /.../ Bara den som ingenting begriper kan idag gå med på att frivilligt släpa ett skramlande kändisskap bakom sig.
****
"Det är då den tid som är grundad på uppfinnandet av fotografiet griper in med sina stjärnor, dansörer och berömdheter av vilka bilden på en gigantisk duk kan ses på långt håll av alla, beundras av alla och inte nås av någon. /.../ Så kommer det sig att berömdheterna har blivit en offentlig inrättning av samma slag som offentliga toaletter, socialbyråer, försäkringskassor och mentalsjukhus. Men användbara är de bara på villkor att de egentligen är onåbara."
Om Kundera är något, så är han onåbar. Det finns många frågor kring Kunderas liv och agerande och eftesom han själv inte några svar ger, har man kommit på att det mesta ändå finns att hitta i hans verk. Kanske, kanske inte. Intressant tanke. Milan Kundera publicerade Långsamheten första gången 1995 och döm om min förvåning när jag fastnade för rader som mer än väl illustrerar blåsvädret som Kundera hamnade i förra året när han blev anklagad för angiveri i Tjeckoslovakien på 50-talet. Så här står det i boken:"Han vet fortfarande varken ut eller in: kan man verkligen gå så enkelt från beundran till förakt. För vart tog den vägen, undrar jag, den kyss det sublimt världshistoriska senaste nytt lämnade på hans panna? Det är på den punkten de som flörtar med senaste nytt misstar sig. De vet inte att de scener historien spelar upp inte belyses mer än under de allra första minuterna. Ingen händelse är någon nyhet så länge den varar, utan bara under en mycket kort tidrymd, alldeles i början."
Jag gillar när jag kan göra egna tolkningar av skönlitterära verk.
Romanen Långsamheten av Milan Kundera är "en delikat liten bok" står det i baksidestexten och jag instämmer till fullo. Underhållande och tankeväckande. Tyvärr finns boken inte längre att köpa, men du hittar den säkert på närmaste bibliotek.
Och du, kom ihåg att i långsamheten kan du känna igen tecken på lycka, som Kundera skriver i slutet av sin roman.
