tisdag, juni 09, 2009

På Chesil Beach

Mitt val av reslektyr härom dagen föll på På Chesil Beach av Ian McEwan och det var ett utmärkt val. Räckte precis lagom fram till min destination samtidigt som läsupplevelsen var till full belåtenhet.

Kortfattat handlar romanen om Edward och Florence som gifter sig på förmiddagen och ingenting blir som de har tänkt sig. Äktenskapet blir lika katastrofalt som extremt kortvarigt och det fullbordas alldrig. Edward och Florence befinner sig på På Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten, året är 1962. Fast de är i tjugoårsåldern är deras kunskaper i fråga om sex lika med noll. Edward är full av förväntan, medan Florence håller på att bli galen av skräck inför det som komma skall:

"Hon tog hans örsnibb mellan pekfingret och tummen och drog försiktigt hans huvud till sig och viskade: "Jag är faktiskt en aning rädd."
Det var strängt taget inte sant, men hur eftertänksam hon än var, skulle hon aldrig ha kunnat beskriva alla sina känslor: en torr fysisk förnimmelse av stramt tillbakaryggande, allmänt äckel inför vad hon kanske skulle bli ombedd att göra, skam över utsikten att göra honom besviken, och över att avslöjas som en bedragare. Hon tyckte illa om sig själv /.../ Hon måste göra allt för att förmå honom att sänka sina förväntningar."

Det finns mycket sorg i berättelsen över att inte kunna prata öppet med varandra. Detta att sex är tabu blir till en förbannelse för det unga paret. Missförstånd, oärlighet, svikna löften, elakhet, besvikelser, brist på tålamod. En mur byggs så hög att det till slut inte går att ta sig över den.

Många år senare tänker Edward att det enda Florenc "hade behövt var vissheten om hans kärlek, och hans uppmuntrande försäkran om att det inte var bråttom när de hade ett helt liv framför sig. Kärlek och tålamod - om han bara haft dem båda på samma gång - skulle då ha hjälpt dem båda."

Ibland är det mycket lite som behövs och genom att göra ingenting kan man förändra ett helt levnadslopp. Romanen skildrar det psykologiska spelet med kraft och dramatik, det är en tät berättelse.

På Chesil Beach är trots sin korthet (180 sidor) indelad i fem kapitel och Ian McEwan varvar nuet med åter- och framåtblickar på Edwards och Florences liv och på deras förhållande innan vigseln. Edward och Florence är barn av sin tid, sin historia, sin engelskhet, sin religion och sin klass, de är präglade av sin uppväxt. Det är mycket som spelar in.

Stilen i romanen är ett slags växelsång i tredje person med en allvetande berättare i kulliserna som berättar ibland om Florence, ibland om Edward, ibland om båda.

Spåket är som vanligt fulländat när det är Ian McEwan som har skrivit.

5 kommentarer:

fiaisreading sa...

Jag beställde den på rean tidigare i år, men fick den aldrig då den var hunnit bli slutsåld (?). Nu blev jag påmind om att göra ett nytt försök att få tag iden!

Kersti sa...

Har den i min bokhylla, den står på tur.

snowflake sa...

Jag har mejlat dig med en fråga.

Amoroso sa...

Den är fantastisk! Tänk vad det kan göra att prata, om än bara så lite, med varandra. Som äldre läsare vill man bara vända sig i plågor ! -)

Jenny sa...

Håller verkligen med om att den är en pärla, men så älskar jag det mesta jag läst av McEwan...(med ett stort undantag för Cementträdgården som jag bara tyckte var motbjudande).Annars är Försoning mästerverket enligt mig, en alldeles underbar bok.