Med en viss sorg i hjärtat har jag slutligen bestämt mig att lämna Kvinnan i Jerusalem åt sitt öde och avsluta läsningen i förtid (på sidan 168 av ca 260). Romanen blev inte den läsupplevelsen som jag hade hoppats på, men det betyder inte att boken i sig är dålig. Jag vet att många läsare har gillat den. Boken och jag har bara inte samma blodgrupp. Det är inte ofta jag ger upp läsningen av en bok, men det händer. Har lärt mig det med tiden och tycker att det är bra att kunna ge upp en bok som inte passar. Varför tvinga sig när man inte måste och när andra böcker som man tycker är intressantare ligger och väntar?Eftersom jag har läst andra böcker/författare från Mellanöstern så känns det inte som en förlust.
Nu närmast framöver ska jag ÄNTLIGEN ta och läsa ut Sylvia Plaths dagböcker och även Maken, har hållit på med dem pinsamt länge, även om av giltiga skäl. Sedan är det julimånads resmål Asien som väntar och först ut blir Bittert arv tätt åtföljd av Norwegian wood. Kanske ses vi i Indien eller i Japan...
