I skrivandets stund har jag läst 158 sidor av bokens 270 och är minst sagt besviken över romanen Kvinnan i Jerusalem av den israeliske författaren Abrahan B. Yehoshua. Jag funderar till och med över att lägga ifrån mig boken och avbryta läsningen då jag börjar tvivla på att berättelsen tar sig. Så här långt tycker jag att Kvinnan i Jerusalem är intetsägande och som berättelse ganska tråkig. Inrigen i sig verkar spännande, men författaren förvaltar den inte på ett för mig tillfredsställande sätt.Kvinnan i Jerusalem är en av Mellanöstern-anhalter i Jorden runt resan på 8 böcker och naturligtvis såg jag fram emot läsningen. Intrigen som går ut på att en kvinna dör efter ett terroratentat och till en början vet man inte vem hon är, varpå det påbörjas efterforskningar och det uppstår bekymmer för vissa inblandade, lovar gott. Men...
Jag är kritisk till:
- författarens oförmåga att gestalta - allt sägs och återges rakt av och utan minsta språkliga finess. Jag som läsare behöver inte tänka det minsta.
- att endast den döda kvinnans namn är känt, medan alla andra personer karakteriseras med bara yrkestitel (sekreteraren, HR-chefen, murveln, m.fl.). Jag upplever det som bristfälligt. Antagligen har författaren haft en avsikt med det, men den går mig i så fall helt förbi. Jag blir mest irriterat.
- att vissa fakta upprepas flera gånger. Jag brukar vara en plikttrogen läsare men nu hoppar jag över vissa textavsnitt.
- att det saknas intressanta och målande person- och miljöskildringar. Handlingen skulle kunna utspela sig var som helst, när som helst och med vilka personer som helst (om jag skulle hårtdra kritiken en smula). Jag förväntade mig miljöeer från Jerusalem, men nix. Staden nämns förvisso, men någon puls eller dofter känner jag inte. Tråkigt, tycker jag.
- att språket är alldeles för enkelt, liksom tanken. Hittills har jag stött på endast en antydan till någon sorts existentiellt samtal (på sidan 95) men även det klingar platt. Av ett sådant ämne som i Kvinnan i Jerusalem kan man förvänta sig mer. Stilen är alldeles för deckaraktig för min smak.
- att det är fråga om en sekundär översättning (från hebreiska till engelska till svenska) eftersom med varje översättning går något förlorat. En sekundär översättning kan faktiskt befinna sig ganska långt från originalet. En översättning handlar inte bara om ordens direkta betydelse, utan även om en tolkning av sådant som kanske står att läsa mellan raderna men inte har en direkt motsvarighet på målspråket.
Jag kan inte heller, i likhet med Hermia och Bokmoster, låta bli att tänka på en annan roman - och enligt mig en mycket bättre sådan: nämligen Efter attentatet som jag också har recenserat. Eller Sirenerna i Bagdad, också mycket bra om man vill läsa om självmordsbombare (recension). Båda är skrivna av Yasmina Khadra.
Jag ska försöka läsa ut Kvinnan i Jerusalem, inte minst för att romanen är månadens bok i min bokcirkel. Vi ska träffas på onsdag i nästa vecka och det ska bli spännande att höra vad mina bokkompisar tycker.
För övrigt är det intressant hur åsikterna om en bok kan gå isär.
