Hitta nya ord i våra svenska klassiker - sommarutmaning

Den 21 juni fanns det en liten notis i DN om att man skulle adoptera utrotningshotade ord och sedan kom artikeln om att leta efter nya ord i våra svenska klassiker och det tycker jag är en alldeles ypperlig utmaning.

Jag läser för närvarande en svensk klassiker av nyare datum (Maken av Gun-Britt Sundström), ändå kan jag redan bidra med ett ord som jag faktiskt var tvungen att slå upp i ordlistan. Ordet är nesligen och betyder på ett förnedrande sätt. Ordets släktingar är substantivet nesa (vanära, förnedring) och adjektivet neslig. Jag har varken sett eller hört ordet nesligen förut.

Men det är ett helt annat utrotningshotat ord som jag tänker adoptera, nämligen eftergift. Ett i mitt tycke vackert och mycket behövligt ord.

Vilket eller vilka nya ord har du snubblat över i en svensk klassiker som du nyligen läst? Fast man kan utlysa en sommarutmaning också: Samla under sommaren på ord som hotas att falla i glömska och presentera dem för oss andra när du känner att "nu räcker det". Enda villkoret är att ditt/dina utrotningshotade ord måste härstamma från en svensk klassiker.

(Om du är med, lämna en kommentar här och länka sedan hit från ditt blogginlägg också, så att jag kan kila över och utveckla mitt ordförråd hos dig.)

Willy Kyrklund är död

”Inom sig och utom sig söker människan fästen för sitt liv. Den som har ett fäste utom sig är välbärgad. Den som har ett fäste inom sig är rik. När alla fästen har svikit, kan man börja diskutera om människans villkor.” (Willy Kyrklund)

Jonas Thente har skrivit ett mycket vackert blogginlägg om Willy Kyrklund i samband med hans död tidigare idag. Thentes text får mig att starkt vilja läsa något av Kyrklund, vilket jag ännu inte har gjort. Willy Kyrklunds författarskap är ett oskrivet blad för mig och jag får en känsla att jag där gått miste om något...

Och här finns en äldre intervju med Willy Kyrklund.

Gemenskap genom en läsupplevelse

Idag läste jag för mina vuxna invandrarelever på sfi högt ur boken Varför växer gräset? av Klas Hallberg och Magnus Kull. Det är korta tänkvärda berättelser om vad som är viktigt i livet, om olika perspektiv på tillvaron, om hur barn ser på världen och liknande. Att läsa ur boken resulterar alltid i ett vuxet samförstånd och mentalt gemenskap alla emellan, oavsett vilket land och vilken kultur man kommer ifrån. Vissa livserfarenheter har alla gemensamt och det är otroligt häftigt att se förståelsen och identifikationen trots att språket utgör ett visst hinder. Jag har använt mig av boken förut, men alltid med samma resultat. Vi skrattar, vi blir rörda, vi får gåshud på armarna. Sedan kommer samtalet igång... Det är nästan magiskt.

Några av favoriterna finns att läsa här.

En sån borde man ha!

En sån där Penguin deckchair borde man ha när man slöar till i solen med en bok i knät. Min favorit är den lila A Room of One´s Own.

Utvecklingen går framåt

Utvecklingen går framåt. För tio år sedan började jag med "nymodigheten" att lyssna på kasettböcker i en walkman, det var perfekt när jag pluggade litteraturvetenskap och pendlade mellan högskolan i Eskilstuna och Västerås. Till en början var det mest klassiska verk från vår litteraturlista som jag inriktade mig på, men snart utvidgades intresset till att plöja igenom allt möjligt som fanns att tillgå på biblioteket. Jag fick blodad tand.

Och så kom ljudböckerna på cd och det lyssnades ännu mer. Framför allt i bilen men ibland även liggandes och blundandes i soffan, med sömn som följd. Säkert brukade jag höra en bok i veckan. Ibland två.

Nu har turen kommit till böcker i mp3-format då jag skaffat en iPod eftersom jag inte längre har någon cd-spelare i bilen och dessutom vill jag lyssna på böcker även när jag förflyttar mig på egen maskin.

Än så länge består mp3-utbudet på biblioteket mest av Marklund, Guillou och en och annan chick-lit, men det börjar så sakteligen ta sig. Kanske kan jag lämna ett inköpsförslag... Jag vill minnas att det var en liknande utveckling med ljudböcker på cd - först kom de lättsmälta böckerna, sedan de andra. Idag finns så gott som alla författare/titlar tillgängliga som ljudbok och det är mycket positivt. Inte undra på att allt fler läsare ägnar sig åt nöjet att lyssna på ljudböcker, en uppläsning ger ju ofta en utvidgad upplevelse av boken i fråga. Men det kan också hända att man inte står ut med rösten, men det är sällan.

Jag är just nu inne på min andra mp3-bok: Släktfeber av Sara Paborn. Den är rolig, underhållande och till vis del tankeväckande. Jag gillar den. Men premiär-mp3-bok fick bli I en annan del av Bromma av Martina Haag för det var den som fanns på biblan just då. Fast det var bra, för jag lyssnade på ljudboken Underbar och älskad av alla en gång för länge sedan och den fick mig att skratta mycket. I en annan del av Bromma var inte så dum den heller, men inte på långa vägar lika rolig. Passar perfekt när man vill ha något lättsamt som inte kräver en total koncentration och man råkar ut för ett och annat ofrivilligt avbrott i lyssnandet.

En sak som dock stör mig ganska mycker är de orimligt höga priserna på ljudböcker och mp3-böcker. Förstår inte hur man resonerar. Produktionskostnaden måste ju vara minimal. 150-190 kronor för en ljudfil som skickas digitalt är alldeles för saftigt, tycker jag.

Kvinnan i Jerusalem - delrapport 2

Fel bok vid fel tillfälle. Med en viss sorg i hjärtat har jag slutligen bestämt mig att lämna Kvinnan i Jerusalem åt sitt öde och avsluta läsningen i förtid (på sidan 168 av ca 260). Romanen blev inte den läsupplevelsen som jag hade hoppats på, men det betyder inte att boken i sig är dålig. Jag vet att många läsare har gillat den. Boken och jag har bara inte samma blodgrupp. Det är inte ofta jag ger upp läsningen av en bok, men det händer. Har lärt mig det med tiden och tycker att det är bra att kunna ge upp en bok som inte passar. Varför tvinga sig när man inte måste och när andra böcker som man tycker är intressantare ligger och väntar?

Eftersom jag har läst andra böcker/författare från Mellanöstern så känns det inte som en förlust.

Nu närmast framöver ska jag ÄNTLIGEN ta och läsa ut Sylvia Plaths dagböcker och även Maken, har hållit på med dem pinsamt länge, även om av giltiga skäl. Sedan är det julimånads resmål Asien som väntar och först ut blir Bittert arv tätt åtföljd av Norwegian wood. Kanske ses vi i Indien eller i Japan...

Tematrio - Presenter

Berätta om tre bra bokpresenter du fått eller gett till någon, uppmanar Lyran i veckans Tematrio. Temat är alltså Presenter. Vanligtvis är jag svår att köpa böcker till då jag är ganska kräsen och eftersom jag läser så pass mycket också så är det svårt att veta vad jag har läst och inte läst. Trots svårigheterna brukar jag få böcker i present, vilket är alltid roligt.

När jag fyllde år i början på maj fick jag tre böcker i present. Således ett perfekt antal till veckans trio. Dessa tre titlar var det:

1. Mastodontromanen De välvilliga av Jonathan Littell. I storpocket, vilket är mycket praktiskt. Bokgivaren la på minnet att jag för länge uttryckte lusten att läsa tegelstenen (912 sidor). Författaren är ett oskrivet blad för mig.

2. Bästsäljaren Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Jag har hört boktiteln, och att boken lär vara bra, men inget mer. Läsningen kommer att bli en trevlig upptäcktsresa. Författaren känner jag inte alls till. Jag litar på bokgivarens omdöme då hon är mycket väl förtrogen med min boksmak och ser därmed fram emot läsningen så småningom.

3. Min tredje bokliga födelsedagspresent var Våtmarker av Charlotte Roche. Boken kom ut just den veckan och min 22-årige son tyckte att det var skojigt att passa på. Han anade - mycket korrekt - att jag antagligen inte skulle skaffa mig den på egen hand. Så småningom hade vi ett intressant boksamtal.

Om kortversioner av böcker

"Jag har inget emot att folk läser kortversioner. Det är bättre än ingenting alls. Men det går inte att läsa två halva böcker och tro att man har förstått vad de handlar om. Det är som att bygga en vägg med enbart tegelstenar - utan fogmedel ramlar den ihop", säger litteraturforskaren Dag Hedman i DN idag angående bland annat det faktum att det numera är möjligt att läsa litterära klassiker på Twitter (DN, Allmänbildning på sekunden, 090621).

Det tycker jag är klokt sagt. Fast, vilket också påpekas, Robinson Crusoe och Gullivers resor är också bara kortversioner idag utan någon ens ägnar en tanke åt det.

I samma artikel kan man också läsa att om Hemingway hade levt idag, skulle han säkert vara en flitig twittrare (på Twitter får inläggen inte vara längre än 140 tecken), eftersom han en gång i tiden var hyllad för sin korthuggna stil och till och med skrev en novell på endast sex ord:

"For sale: Baby shoes, never worn."

Häftigt och gripande, inte sant!?!

Men vad tror du? Kommer snuttifieringen att slå ut klassisk bildning i och med kortversionernas intåg? Personligen tror jag inte det. Håller med Hedman (se citatet ovan).

Kvinnan i Jerusalem - delrapport 1

I skrivandets stund har jag läst 158 sidor av bokens 270 och är minst sagt besviken över romanen Kvinnan i Jerusalem av den israeliske författaren Abrahan B. Yehoshua. Jag funderar till och med över att lägga ifrån mig boken och avbryta läsningen då jag börjar tvivla på att berättelsen tar sig. Så här långt tycker jag att Kvinnan i Jerusalem är intetsägande och som berättelse ganska tråkig. Inrigen i sig verkar spännande, men författaren förvaltar den inte på ett för mig tillfredsställande sätt.

Kvinnan i Jerusalem är en av Mellanöstern-anhalter i Jorden runt resan på 8 böcker och naturligtvis såg jag fram emot läsningen. Intrigen som går ut på att en kvinna dör efter ett terroratentat och till en början vet man inte vem hon är, varpå det påbörjas efterforskningar och det uppstår bekymmer för vissa inblandade, lovar gott. Men...

Jag är kritisk till:

• författarens oförmåga att gestalta - allt sägs och återges rakt av och utan minsta språkliga finess. Jag som läsare behöver inte tänka det minsta.
• att endast den döda kvinnans namn är känt, medan alla andra personer karakteriseras med bara yrkestitel (sekreteraren, HR-chefen, murveln, m.fl.). Jag upplever det som bristfälligt. Antagligen har författaren haft en avsikt med det, men den går mig i så fall helt förbi. Jag blir mest irriterat.
• att vissa fakta upprepas flera gånger. Jag brukar vara en plikttrogen läsare men nu hoppar jag över vissa textavsnitt.
• att det saknas intressanta och målande person- och miljöskildringar. Handlingen skulle kunna utspela sig var som helst, när som helst och med vilka personer som helst (om jag skulle hårtdra kritiken en smula). Jag förväntade mig miljöeer från Jerusalem, men nix. Staden nämns förvisso, men någon puls eller dofter känner jag inte. Tråkigt, tycker jag.
• att språket är alldeles för enkelt, liksom tanken. Hittills har jag stött på endast en antydan till någon sorts existentiellt samtal (på sidan 95) men även det klingar platt. Av ett sådant ämne som i Kvinnan i Jerusalem kan man förvänta sig mer. Stilen är alldeles för deckaraktig för min smak.
• att det är fråga om en sekundär översättning (från hebreiska till engelska till svenska) eftersom med varje översättning går något förlorat. En sekundär översättning kan faktiskt befinna sig ganska långt från originalet. En översättning handlar inte bara om ordens direkta betydelse, utan även om en tolkning av sådant som kanske står att läsa mellan raderna men inte har en direkt motsvarighet på målspråket.

Jag kan inte heller, i likhet med Hermia och Bokmoster, låta bli att tänka på en annan roman - och enligt mig en mycket bättre sådan: nämligen Efter attentatet som jag också har recenserat. Eller Sirenerna i Bagdad, också mycket bra om man vill läsa om självmordsbombare (recension). Båda är skrivna av Yasmina Khadra.

Jag ska försöka läsa ut Kvinnan i Jerusalem, inte minst för att romanen är månadens bok i min bokcirkel. Vi ska träffas på onsdag i nästa vecka och det ska bli spännande att höra vad mina bokkompisar tycker.

För övrigt är det intressant hur åsikterna om en bok kan gå isär.

100-lista med svenska författare

Lyran har skapat en 100-lista, där man kan markera böckerna man läst, har lust att läsa osv. Hon har valt svenska författare/böcker utifrån eget huvud och info från bokbloggar, bokhandlar och Google och den gör inget anspråk på att på något sätt vara representativ för svensk litteratur genom tiderna. Om du vill ta över listan, gör då så här:

Fetstila de titlar du har läst. Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren.
Kursivera de titlar du vill läsa.
Stryk över (om du vet hur man gör, jag vet det inte) de du inte vill läsa, eller markera med rött.
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om boken.
+ framför boken betyder att du äger den.
x framför de du påbörjat men inte avslutat.

Bokmanias markeringar ser ut som följer:

1. *Lars Ahlin - Jungfrun i det gröna
2. *Marianne Ahrne - Äppelblom och ruiner
3. John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in
4. *Inger Alfvén – s/y Glädjen
5. Carl Jonas Love Almqvist – Det går an
6. Karin Alvtegen - Skam
7. *Dan Andersson – Kolvaktarens visor
8. *Gerda Antti - Livet skriver kapitel
9. *Stina Aronson – Hitom himlen
10. Majgull Axelsson - Aprilhäxan
11. Victoria Benedictssson - Pengar
12. +Frans G. Bengtsson – Röde Orm
13. Hjalmar Bergman – Markurells i Wadköping
14. Louise Boije af Gennäs - Stjärnor utan svindel
15. Karin Boye - Kallocain
16. Fredrika Bremer - Hertha
17. *Arne Dahl - Dödsmässa
18. Stig Dagerman – Vårt behov av tröst
19. Sven Delblanc – Samuels bok
20. Unni Drougge - Boven i mitt drama kallas kärlek
21. *Inger Edelfeldt – Kamalas bok
22. Cordelia Edvardson – Bränt barn söker sig till elden
23. Åke Edwardson – Dans med en ängel
24. *Gunnar Ekelöf - Färjesång
25. Kerstin Ekman – Händelser vid vatten
26. +Peter Englund - Stridens skönhet och sorg
27. P.O. Enquist – Livläkarens besök
28. *Per Gunnar Evander – Himmelriket är nära
29. Christine Falkenland - Vinterträdgården
30. Nils Ferlin - Barfotabarn
31. Emilie Flygare-Carlén – Rosen på Tistelön
32. +Per Anders Fogelström – Mina drömmars stad
33. *Lars Forssell – Snurra min jord
34. Marianne Fredriksson – Simon och ekarna
35. Jan Fridegård – Trägudars land
36. Inger Frimansson – God natt min älskade
37. Gustav Fröding – Stänk och flikar
38. Jonas Gardell – Om Gud
39. Jan Guillou – Coq Rouge
40. *Hjalmar Gullberg - Dödsmask och lustgård
41. Martina Haag - I en annan del av Bromma
42. Verner von Heidenstam - Karolinerna
43. Helena Henschen – I skuggan av ett brott
44. Johanne Hildebrandt – Freja: Sagan om Valhalla
45. Kajsa Ingemarsson – Små citroner gula
46. *Ulla Isaksson – De två saliga
47. Katerina Janouch - Sommarbarn
48. Anna Jansson – Främmande fågel
49. x P.C. Jersild – Barnens ö
50. Eyvind Johnson – Strändernas svall
51. Mons Kallentoft - Sommardöden
52. Mare Kandre - Aliide, Aliide
53. Jonas Hassen Khemiri – Ett öga rött
54. *Sofie von Knorring - Illusionerna
55. *Agnes von Krusenstjerna – Porten vid Johannes
56. *Olof Lagercrantz – Min första krets
57. Pär Lagerkvist - Dvärgen
58. +Selma Lagerlöf - Jerusalem
59. Jens Lapidus – Aldrig fucka upp
60. Stieg Larsson – Män som hatar kvinnor
61. Åsa Larsson - Solstorm
62. Sara Lidman – Din tjänare hör
63. x Torgny Lindgren – Hummelhonung
64. Herman Lindqvist – Historien om Sverige
65. *Ivar Lo-Johansson - Kungsgatan
66. *Lotta Lotass – skymning:gryning
67. Martina Lowden - Allt
68. *Alice Lyttkens – Fader: okänd
69. Camilla Läckberg - Isprinsessan
70. Viveca Lärn – Vi ses vid röda sten
71. *Mathilda Malling/Stella Kleve – Berta Funcke
72. Bodil Malmsten – Nästa som rör mig
73. Henning Mankell - Kinesen
74. Liza Marklund - Sprängaren
75. Harry Martinson – Nässlorna blomma
76. Moa Martinson – Mor gifter sig
77. Katarina Mazetti – Grabben i graven bredvid
78. Vilhelm Moberg - Utvandrarna
79. Jan Myrdal - Barndom
80. Fritiof Nilsson Piraten – Bokhandlaren som slutade bada
81. Bengt Ohlsson - Gregorius
82. Linda Olsson – Nu vill jag sjunga dig milda sånger
83. *Vibeke Olsson – Molnfri bombnatt
84. Anna-Karin Palm – Målarens döttrar
85. Björn Ranelid - Mästaren
86. Denise Rudberg - Åse
87. Viktor Rydberg - Singoalla
88. *Birgitta Stenberg – Alla Vilda
89. Sara Stridsberg - Drömfakulteten
90. August Strindberg – Röda rummet
91. Hjalmar Söderberg – Doktor Glas
92. x Johan Theorin - Nattfåk
93. +Kerstin Thorvall – När man skjuter arbetare
94. Tomas Tranströmer – För levande och döda
95. Göran Tunström - Juloratoriet
96. Carl-Johan Vallgren – Den vidunderliga kärlekens historia
97. *Elin Wägner - Pennskaftet
98. *Tore Zetterholm – Gudarnas tystnad
99. Helena von Zweigbergk - Kärleken skär djupa sår
100. Klas Östergren - Gangsters

Varje dag man inte köper pizza är en seger

Jag gillar Berglin. Gillar du Berglin? Häromdagen fick jag Varje dag man inte äter pizza är en seger med posten, en trevlig försändelse som jag tog emot med glädje. Det har blivit många goda skratt under läsningens gång. Men det är inte enbart ett skratt som underhåller, utan även ett skratt som väcker tanken till liv.

Varje dag man inte äter pizza är en seger är en samlingsvolym, alltså är teckningarna som presenteras här inte nya, utan ihopplockade ur tidigare volymer med teckningar av Jan och Maria Berglin. Temat för denna utgåva är familjelivets stressiga vardagstristess, curlingföräldrar, frustrerade tonårsföräldrar, utbrända lärare och curlinghussar. Det räcker med bara en nypa självdistans för att igenkänningsfaktor ska vara hög.

Det jag alltid har gillat med Berglins humor är den skenbara enkelheten och torrheten bakom vilken man hittar närmast geniala iakttagelser.

Varje dag man inte äter pizza är en seger av Jan och Maria Bergling är en behändig liten bok (ca 20 x 20 cm, 120 sidor) med en teckning per sida och den lämpar sig utmärkt till strö- och slöläsning. En presentbok som säkert uppskattas av mottagaren - dock under förutsättning att denna är "rätt" målgrupp, dvs mamma, pappa eller barn.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

Tips: Paul & Siri om livet och skrivandet

Kulturradion-Biblioteket i P1 har i dagarna sänt ett reportage med Paul Auster och Siri Hustvedt, USA:s antagligen mest kända författarpar. Intervjun är över 40 minuter långt och mycket hörvärt. De pratar om livet och om hur de gör när de skriver, skrivprocessen står i fokus. Passa på att lyssna innan internetlänken blir ogiltig!

Dyrgrip av Karel Čapek

Hemkommen från Tjeckien kan jag inte låta bli att presentera min senaste dyrgrip - inte i betydelsen dyr, utan i betydelsen kär: Ett antikvariatexemplar av Karel Čapeks Cesta na sever ((på svenska Resan till Norden, utgiven 1976) med illustrationer av författaren och dikter skrivna av hans fru. Det är en bok som vanligtvis klassificeras som reseskildring eftersom Čapek (1890-1938) beskriver vad han ser och upplever under sin resa i Danmark, Norge och Sverige på 1930-talet, utan att sätt sig själv i centrum. Som en fotobok utan fotografier. På tjeckiska kom boken ut första gången 1936.

Att jag, som Čapeks landsmaninna och utvandrad till Sverige, är smått förtjust i boken är lätt att förstå. Jag kan nu jämföra mina intryck med hans, tänker jag. Hoppas jag, när jag väl har börjat läsa boken ordentligt. Än så länge bläddrar jag lite andäktig i den, beundrar illustrationerna och läser lite på måfå här och där.

”Det är det märkvärdiga med stor litteratur: att den är det mest nationella en nation har och samtidigt talar den ett språk som är begripligt för alla och står dem förtroligt nära.” (Ur Resan till Norden)

Och förresten, visste du att det var just Karel Čapek som uppfann ordet robot? Ja, det är faktiskt sant.

Veckans citat om litteratur

"Klassisk litteratur är den litteratur vi inte väntar oss något nytt av."

(Karel Capek)

På Chesil Beach

Mitt val av reslektyr härom dagen föll på På Chesil Beach av Ian McEwan och det var ett utmärkt val. Räckte precis lagom fram till min destination samtidigt som läsupplevelsen var till full belåtenhet.

Kortfattat handlar romanen om Edward och Florence som gifter sig på förmiddagen och ingenting blir som de har tänkt sig. Äktenskapet blir lika katastrofalt som extremt kortvarigt och det fullbordas alldrig. Edward och Florence befinner sig på På Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten, året är 1962. Fast de är i tjugoårsåldern är deras kunskaper i fråga om sex lika med noll. Edward är full av förväntan, medan Florence håller på att bli galen av skräck inför det som komma skall:

"Hon tog hans örsnibb mellan pekfingret och tummen och drog försiktigt hans huvud till sig och viskade: "Jag är faktiskt en aning rädd."
Det var strängt taget inte sant, men hur eftertänksam hon än var, skulle hon aldrig ha kunnat beskriva alla sina känslor: en torr fysisk förnimmelse av stramt tillbakaryggande, allmänt äckel inför vad hon kanske skulle bli ombedd att göra, skam över utsikten att göra honom besviken, och över att avslöjas som en bedragare. Hon tyckte illa om sig själv /.../ Hon måste göra allt för att förmå honom att sänka sina förväntningar."

Det finns mycket sorg i berättelsen över att inte kunna prata öppet med varandra. Detta att sex är tabu blir till en förbannelse för det unga paret. Missförstånd, oärlighet, svikna löften, elakhet, besvikelser, brist på tålamod. En mur byggs så hög att det till slut inte går att ta sig över den.

Många år senare tänker Edward att det enda Florenc "hade behövt var vissheten om hans kärlek, och hans uppmuntrande försäkran om att det inte var bråttom när de hade ett helt liv framför sig. Kärlek och tålamod - om han bara haft dem båda på samma gång - skulle då ha hjälpt dem båda."

Ibland är det mycket lite som behövs och genom att göra ingenting kan man förändra ett helt levnadslopp. Romanen skildrar det psykologiska spelet med kraft och dramatik, det är en tät berättelse.

På Chesil Beach är trots sin korthet (180 sidor) indelad i fem kapitel och Ian McEwan varvar nuet med åter- och framåtblickar på Edwards och Florences liv och på deras förhållande innan vigseln. Edward och Florence är barn av sin tid, sin historia, sin engelskhet, sin religion och sin klass, de är präglade av sin uppväxt. Det är mycket som spelar in.

Stilen i romanen är ett slags växelsång i tredje person med en allvetande berättare i kulliserna som berättar ibland om Florence, ibland om Edward, ibland om båda.

Spåket är som vanligt fulländat när det är Ian McEwan som har skrivit.

Kuriosa från barndomshemmet

Jag är för tillfället hemma hos min mamma i Tjeckien - och i morse, när jag botaniserade i hennes bokhylla efter något som jag eventuellt kunde ha missat vid mina tidigare besök och som jag skulle vilja ta med mig hem till Sverige, gjorde jag en rolig upptäckt. Jag plockade fram romanen Krakatit av den tjeckiske författaren Karel Čapek (han är ungefär lika betydelsefull för oss tjecker som Moberg är för svenskarna och finns på svenska) och plötsligt ser jag en liten lapp instucken i boken. Nej, det är ingen lapp, det är ett gulnat kuvert. Och på kuvertet står min mammas namn och adressen är ett rum på bb-avdelningen där hon låg med mig när jag föddes. Antingen fick hon boken i present då eller så hade hon den med sig hemmifrån för att ha något att läsa mellan amningstillfällena, hon minns inte exakt. Nu är det bevisat, tycker jag, att jag har fått kärleken till litteraturen och klassikerna med modersmjölken.

Tjeckien nästa

Resväskan är packad, passet, pengarna och flygbiljetten ligger i handväskan. I morgon bitti bär det av till familjen i Tjeckien. Tio dagar utan dator, hänvisad till internetcaféer man råkar gå förbi - under förutsättning att man står ut med att folk röker som skorstenar där inne. Usch. Nu kommer mitt bloggberoende att sättas på prov, haha. Ett ställe jag längtar till är bokkaffét i Brno, det är mysigt. En stor bokhandel kombinerad med café, med rökförbud. Om jag kan tillbringa många timmar där? Gissa! Tur att de inte har datorer med internetuppkoppling, för då skulle jag antagligen "bo" där. Nej, jag skojar. Så illa är det ändå inte. Intalar jag mig åtminstone.

Eftersom jag tänkte att det vore trevligt att lyssna på mp3-böcker under resan skaffade jag nyligen en iPod och lånade en mp3-bok från biblioteket samt köpte en mp3-bok från AdLibris. Biblioteksboken hamnade på fel ställe i iPoden, vilket innebär att apparaten inte kommer ihåg på vilket ställe man slutat att lyssna och börjar från början av spåret varje gång. Ganska värdelöst! Filen från AdLibris gick inte alls att ladda ner så jag var tvungen att reklamera och begära pengarna tillbaka. Värdelöst! Det också. Vad ska jag med iPoden till nu då? Är besviken.

Tur att pocketböckerna är osvikliga vänner. De här två ska följa med mig och förgylla min tillvaro på bussar, flyg, tåg och spårvagnar:

Omfångsrika Dagböcker av Sylvia Plath får vackert stanna hemma och vänta tills jag är tillbaka.

Sylvia Plaths dagböcker och anteckningar - delrapport 2

"Jag talar med Gud men himlen är tom."

I augusti 1953 gjorde Sylvia sitt första självmordsförsök. Det står inget om det i dagboken, det finns ett tomrum på ett par år. Glatt innan. Andra delen börjar med anteckningar från november 1955. Jag skönjer en djupare röst - en röst redan märkt av livet, märkt av odefinierbar sorg: "Jag ropar på nåd och drar mig stelt undan. Jag går i svart, klär mig allt oftare i svart numera. Jag tappade min ena röda handske på ett cocktailparty. Jag har bara svarta kvar och de är kalla och obehagliga."

Jag tycker om språket, hur hon beskriver det smärtsamma - enkelt och ändå målande och djupt.

* "Jag talar med mig själv och ser på de svarta träden, så barmhärtigt neutrala. Så mycket lättare än att möta människor, än att tvingas se glad ut, osårbar, intelligent. Utan masker vandrar jag och talar till månen, till den neutrala opersonliga kraft som inte hör, blott accepterar min existens. Och inte förgör mig."

* "Den enda fulländade kärlek jag känner är till min bror. Eftersom jag inte kan älska honom fysiskt kommer jag alltid att älska honom."

* "Jag måste "gå in för att hjälpa andra, med kärlek och tillit, och aldrig bli sur och kall och bitter. Det är räddningen. Att ge av inre kärlek. Att bevara kärleken till livet, vad som än händer, och ge till andra. Generöst."

* "Kära doktorn: jag mår inte alls bra. Jag har ett hjärta i magen som bultar och hånar."

Stackars flicka, så mycket ångest ska man inte behöva ha när man är bara drygt tjugo år gammal.

Men så finns det en annan sida av Sylvia Plath också, en sida som är driven av stark sexlust. På ett ställe finns det till till exempel en udda beskrivning av hur hon upplever förbjuden sensuell njutning av att peta sig i näsan. "Gud, vilken sexuell njutning!" utbrister hon vid tanke på sitt "snorgröna hav". Inte hade jag kunnat tro att Charlotte Roche möjligen fått idén till boken Våtmarker av att läsa i Plaths Dagböcker. Fast det här är naturligtvis helt taget ur luften av mig. Det är bara det att just det aktuella stycket uppvisar påfallande likheter med innehållet i Våtmarker. Inget man förväntar sig i första hand.

Men det är också ett exempel på att dagboken knappast var tänkt för publicering i framtiden. Jag tror åtminstone inte det. Jag upplever den som för naken och uppriktig för att vara tillrättalagd.

Jag har mer än hälften av dagböckerna kvar att läsa, ett helt årtionde av bilder ur ett liv som fått ett så tragiskt slut.

Delrapport nr 1 finns här.

Lycka till på nya jobbet!

Det känns "förvånansvärt bra, med tanke på omständigheterna", säger Peter Englund om att efterträda Horace Engdahl som som ständig sekreterare för Svenska Akademien.

Årets sommarpratare med koppling till litteratur

Programmet för årets Sommar i P1 offentliggjordes i går och det finns en lång rad med pratare som har anknytning till litteratur. Misströsta inte om du inte kan lyssna på radio när programmet sänds, det finns ju alltid möjlighet att lyssna på nätet i efterhand. Eller så kan du podda programmet. Här är årets författarpratare, bland dem en del riktiga dragplåster:

Juni:
Hanna Hellquist
Helena von Zweigbergk
Linda Olsson
Juli:
Herman Lindqvist
Sara Paborn
Katerina Janouch
Ann Heberlein
P O Enquist
Madeleine Westin
Lasse Berg
Peter Englund
Augusti:
Alex Schulman
Bodil Malmsten
Jan Guillou

Billigaste billiga Fogelström

Hela per Anders Fogelströms Stad-serie för 139 kronor - det kallar jag ett fynd! På Åhléns, på ett undanskymt bord med udda böcker som blev över efter bokrean i vintras, hittade jag Fogelström-boxen med de fem inbundna böckerna. Inplastad och fin och väntandes på att få följa med mig hem. Eftersom jag hade en hundring i bonus sedan tidigare inköp, räckte det med att plocka fram fyrtio spänn ur plånboken. Prutat och klart.

Nu måste läsningen av Fogelström bli av!

Främmande jord

Trots att noveller är en genre som jag har ett ganska svalt förhållande till och vanligtvis brukar välja bort, har novellsamlingen Främmande jord av Jhumpa Lahiri fängslat mig från första till sista sidan.

Främmande jord är uppdelad i två delar och består av åtta noveller. De första fem novellerna är helt fristående, medan de tre sista bildar ett slags miniroman eftersom det är samma personer som står fokus, även om berättarrösten växlar från en berättelse till en annan.

Jhumpa Lahiri, som är av bengalisk ursprung, men född i London och uppvuxen och bosatt i USA, skriver om människor som ofta har samma bakgrund som hon. Hennes favoritmiljöer är Boston och Cambridge och handlingen kretsar kring indiska akademiker och deras familjer. De är inte bara välutbildade, utan ofta även välbärgade. Vi möter människor som är bengaler och mer eller mindre anpassade till livet i USA, och som definierar amerikaner som de som avviker från normen, de man borde undvika. Det spelar ingen roll hur amerikansk man själv har blivit, att vara bengal är ett filter att betrakta världen genom.

Bokens indier är vana att röra sig mellan olika delar av världen och sätta bo om och om igen. Rotlösheten präglar deras liv och tar sig skillda uttryck, för kulturen finns kvar i deras själar. På ett plan analyserar Lahiri konflikten mellan föräldrarnas etniska traditionalism och avkommans friare attityd till livet i det amerikanska samhället, hon visar hur det gamla står mot det nya. Men Lahiri vänder ibland på perspektivet, som till exempel i titelnovellen där det är dottern som vill bära de traditionella rollerna vidare medan hennes far, som är änkling, vill leva det "nya" livet. Det är en mycket välskriven och gripande berättelse och i mitt tycke den bästa av de fristående novellerna.

Lahiris texter sjuder av dramatik. Fast stämningen är lugn på ytan, är det mycker som personerna bär på och ger uttryck för.

Del två i samlingen, den som innehåller tre sammanhängande noveller om Hema och Kaushik, ger prov på en fantastisk berättarkonst. Allt finns med: kärlek, familjekonflikter, död, slump, ödets makt, äventyr. En ren läsnjutning.

Främmande jord är lika lättläst som fascinernade. Perfekt att läsa på stranden i sommar. För översättningen svarar Meta Ottosson.

Läs gärna även recensionerna i Svd, DN eller hos Lyran. Hör författarinnan svara på läsarnas frågor.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.