måndag, juni 29, 2009
Hitta nya ord i våra svenska klassiker - sommarutmaning
Jag läser för närvarande en svensk klassiker av nyare datum (Maken av Gun-Britt Sundström), ändå kan jag redan bidra med ett ord som jag faktiskt var tvungen att slå upp i ordlistan. Ordet är nesligen och betyder på ett förnedrande sätt. Ordets släktingar är substantivet nesa (vanära, förnedring) och adjektivet neslig. Jag har varken sett eller hört ordet nesligen förut.
Men det är ett helt annat utrotningshotat ord som jag tänker adoptera, nämligen eftergift. Ett i mitt tycke vackert och mycket behövligt ord.
Vilket eller vilka nya ord har du snubblat över i en svensk klassiker som du nyligen läst? Fast man kan utlysa en sommarutmaning också: Samla under sommaren på ord som hotas att falla i glömska och presentera dem för oss andra när du känner att "nu räcker det". Enda villkoret är att ditt/dina utrotningshotade ord måste härstamma från en svensk klassiker.
(Om du är med, lämna en kommentar här och länka sedan hit från ditt blogginlägg också, så att jag kan kila över och utveckla mitt ordförråd hos dig.)


lördag, juni 27, 2009
Willy Kyrklund är död
Jonas Thente har skrivit ett mycket vackert blogginlägg om Willy Kyrklund i samband med hans död tidigare idag. Thentes text får mig att starkt vilja läsa något av Kyrklund, vilket jag ännu inte har gjort. Willy Kyrklunds författarskap är ett oskrivet blad för mig och jag får en känsla att jag där gått miste om något...
Och här finns en äldre intervju med Willy Kyrklund.


fredag, juni 26, 2009
Gemenskap genom en läsupplevelse

Några av favoriterna finns att läsa här.


En sån borde man ha!
En sån där Penguin deckchair borde man ha när man slöar till i solen med en bok i knät. Min favorit är den lila A Room of One´s Own.


torsdag, juni 25, 2009
Utvecklingen går framåt

Än så länge består mp3-utbudet på biblioteket mest av Marklund, Guillou och en och annan chick-lit, men det börjar så sakteligen ta sig. Kanske kan jag lämna ett inköpsförslag... Jag vill minnas att det var en liknande utveckling med ljudböcker på cd - först kom de lättsmälta böckerna, sedan de andra. Idag finns så gott som alla författare/titlar tillgängliga som ljudbok och det är mycket positivt. Inte undra på att allt fler läsare ägnar sig åt nöjet att lyssna på ljudböcker, en uppläsning ger ju ofta en utvidgad upplevelse av boken i fråga. Men det kan också hända att man inte står ut med rösten, men det är sällan.
En sak som dock stör mig ganska mycker är de orimligt höga priserna på ljudböcker och mp3-böcker. Förstår inte hur man resonerar. Produktionskostnaden måste ju vara minimal. 150-190 kronor för en ljudfil som skickas digitalt är alldeles för saftigt, tycker jag.


onsdag, juni 24, 2009
Kvinnan i Jerusalem - delrapport 2

Eftersom jag har läst andra böcker/författare från Mellanöstern så känns det inte som en förlust.
Nu närmast framöver ska jag ÄNTLIGEN ta och läsa ut Sylvia Plaths dagböcker och även Maken, har hållit på med dem pinsamt länge, även om av giltiga skäl. Sedan är det julimånads resmål Asien som väntar och först ut blir Bittert arv tätt åtföljd av Norwegian wood. Kanske ses vi i Indien eller i Japan...
tisdag, juni 23, 2009
Tematrio - Presenter



söndag, juni 21, 2009
Om kortversioner av böcker



Kvinnan i Jerusalem - delrapport 1

Kvinnan i Jerusalem är en av Mellanöstern-anhalter i Jorden runt resan på 8 böcker och naturligtvis såg jag fram emot läsningen. Intrigen som går ut på att en kvinna dör efter ett terroratentat och till en början vet man inte vem hon är, varpå det påbörjas efterforskningar och det uppstår bekymmer för vissa inblandade, lovar gott. Men...
Jag är kritisk till:
- författarens oförmåga att gestalta - allt sägs och återges rakt av och utan minsta språkliga finess. Jag som läsare behöver inte tänka det minsta.
- att endast den döda kvinnans namn är känt, medan alla andra personer karakteriseras med bara yrkestitel (sekreteraren, HR-chefen, murveln, m.fl.). Jag upplever det som bristfälligt. Antagligen har författaren haft en avsikt med det, men den går mig i så fall helt förbi. Jag blir mest irriterat.
- att vissa fakta upprepas flera gånger. Jag brukar vara en plikttrogen läsare men nu hoppar jag över vissa textavsnitt.
- att det saknas intressanta och målande person- och miljöskildringar. Handlingen skulle kunna utspela sig var som helst, när som helst och med vilka personer som helst (om jag skulle hårtdra kritiken en smula). Jag förväntade mig miljöeer från Jerusalem, men nix. Staden nämns förvisso, men någon puls eller dofter känner jag inte. Tråkigt, tycker jag.
- att språket är alldeles för enkelt, liksom tanken. Hittills har jag stött på endast en antydan till någon sorts existentiellt samtal (på sidan 95) men även det klingar platt. Av ett sådant ämne som i Kvinnan i Jerusalem kan man förvänta sig mer. Stilen är alldeles för deckaraktig för min smak.
- att det är fråga om en sekundär översättning (från hebreiska till engelska till svenska) eftersom med varje översättning går något förlorat. En sekundär översättning kan faktiskt befinna sig ganska långt från originalet. En översättning handlar inte bara om ordens direkta betydelse, utan även om en tolkning av sådant som kanske står att läsa mellan raderna men inte har en direkt motsvarighet på målspråket.
Jag kan inte heller, i likhet med Hermia och Bokmoster, låta bli att tänka på en annan roman - och enligt mig en mycket bättre sådan: nämligen Efter attentatet som jag också har recenserat. Eller Sirenerna i Bagdad, också mycket bra om man vill läsa om självmordsbombare (recension). Båda är skrivna av Yasmina Khadra.
Jag ska försöka läsa ut Kvinnan i Jerusalem, inte minst för att romanen är månadens bok i min bokcirkel. Vi ska träffas på onsdag i nästa vecka och det ska bli spännande att höra vad mina bokkompisar tycker.
För övrigt är det intressant hur åsikterna om en bok kan gå isär.
100-lista med svenska författare
Fetstila de titlar du har läst. Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren.
Kursivera de titlar du vill läsa.
Stryk över (om du vet hur man gör, jag vet det inte) de du inte vill läsa, eller markera med rött.
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om boken.
+ framför boken betyder att du äger den.
x framför de du påbörjat men inte avslutat.
Bokmanias markeringar ser ut som följer:
1. *Lars Ahlin - Jungfrun i det gröna
2. *Marianne Ahrne - Äppelblom och ruiner
3. John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in
4. *Inger Alfvén – s/y Glädjen
5. Carl Jonas Love Almqvist – Det går an
6. Karin Alvtegen - Skam
7. *Dan Andersson – Kolvaktarens visor
8. *Gerda Antti - Livet skriver kapitel
9. *Stina Aronson – Hitom himlen
10. Majgull Axelsson - Aprilhäxan
11. Victoria Benedictssson - Pengar
12. +Frans G. Bengtsson – Röde Orm
13. Hjalmar Bergman – Markurells i Wadköping
14. Louise Boije af Gennäs - Stjärnor utan svindel
15. Karin Boye - Kallocain
16. Fredrika Bremer - Hertha
17. *Arne Dahl - Dödsmässa
18. Stig Dagerman – Vårt behov av tröst
19. Sven Delblanc – Samuels bok
20. Unni Drougge - Boven i mitt drama kallas kärlek
21. *Inger Edelfeldt – Kamalas bok
22. Cordelia Edvardson – Bränt barn söker sig till elden
23. Åke Edwardson – Dans med en ängel
24. *Gunnar Ekelöf - Färjesång
25. Kerstin Ekman – Händelser vid vatten
26. +Peter Englund - Stridens skönhet och sorg
27. P.O. Enquist – Livläkarens besök
28. *Per Gunnar Evander – Himmelriket är nära
29. Christine Falkenland - Vinterträdgården
30. Nils Ferlin - Barfotabarn
31. Emilie Flygare-Carlén – Rosen på Tistelön
32. +Per Anders Fogelström – Mina drömmars stad
33. *Lars Forssell – Snurra min jord
34. Marianne Fredriksson – Simon och ekarna
35. Jan Fridegård – Trägudars land
36. Inger Frimansson – God natt min älskade
37. Gustav Fröding – Stänk och flikar
38. Jonas Gardell – Om Gud
39. Jan Guillou – Coq Rouge
40. *Hjalmar Gullberg - Dödsmask och lustgård
41. Martina Haag - I en annan del av Bromma
42. Verner von Heidenstam - Karolinerna
43. Helena Henschen – I skuggan av ett brott
44. Johanne Hildebrandt – Freja: Sagan om Valhalla
45. Kajsa Ingemarsson – Små citroner gula
46. *Ulla Isaksson – De två saliga
47. Katerina Janouch - Sommarbarn
48. Anna Jansson – Främmande fågel
49. x P.C. Jersild – Barnens ö
50. Eyvind Johnson – Strändernas svall
51. Mons Kallentoft - Sommardöden
52. Mare Kandre - Aliide, Aliide
53. Jonas Hassen Khemiri – Ett öga rött
54. *Sofie von Knorring - Illusionerna
55. *Agnes von Krusenstjerna – Porten vid Johannes
56. *Olof Lagercrantz – Min första krets
57. Pär Lagerkvist - Dvärgen
58. +Selma Lagerlöf - Jerusalem
59. Jens Lapidus – Aldrig fucka upp
60. Stieg Larsson – Män som hatar kvinnor
61. Åsa Larsson - Solstorm
62. Sara Lidman – Din tjänare hör
63. x Torgny Lindgren – Hummelhonung
64. Herman Lindqvist – Historien om Sverige
65. *Ivar Lo-Johansson - Kungsgatan
66. *Lotta Lotass – skymning:gryning
67. Martina Lowden - Allt
68. *Alice Lyttkens – Fader: okänd
69. Camilla Läckberg - Isprinsessan
70. Viveca Lärn – Vi ses vid röda sten
71. *Mathilda Malling/Stella Kleve – Berta Funcke
72. Bodil Malmsten – Nästa som rör mig
73. Henning Mankell - Kinesen
74. Liza Marklund - Sprängaren
75. Harry Martinson – Nässlorna blomma
76. Moa Martinson – Mor gifter sig
77. Katarina Mazetti – Grabben i graven bredvid
78. Vilhelm Moberg - Utvandrarna
79. Jan Myrdal - Barndom
80. Fritiof Nilsson Piraten – Bokhandlaren som slutade bada
81. Bengt Ohlsson - Gregorius
82. Linda Olsson – Nu vill jag sjunga dig milda sånger
83. *Vibeke Olsson – Molnfri bombnatt
84. Anna-Karin Palm – Målarens döttrar
85. Björn Ranelid - Mästaren
86. Denise Rudberg - Åse
87. Viktor Rydberg - Singoalla
88. *Birgitta Stenberg – Alla Vilda
89. Sara Stridsberg - Drömfakulteten
90. August Strindberg – Röda rummet
91. Hjalmar Söderberg – Doktor Glas
92. x Johan Theorin - Nattfåk
93. +Kerstin Thorvall – När man skjuter arbetare
94. Tomas Tranströmer – För levande och döda
95. Göran Tunström - Juloratoriet
96. Carl-Johan Vallgren – Den vidunderliga kärlekens historia
97. *Elin Wägner - Pennskaftet
98. *Tore Zetterholm – Gudarnas tystnad
99. Helena von Zweigbergk - Kärleken skär djupa sår
100. Klas Östergren - Gangsters


lördag, juni 20, 2009
Varje dag man inte köper pizza är en seger

Varje dag man inte äter pizza är en seger är en samlingsvolym, alltså är teckningarna som presenteras här inte nya, utan ihopplockade ur tidigare volymer med teckningar av Jan och Maria Berglin. Temat för denna utgåva är familjelivets stressiga vardagstristess, curlingföräldrar, frustrerade tonårsföräldrar, utbrända lärare och curlinghussar. Det räcker med bara en nypa självdistans för att igenkänningsfaktor ska vara hög.
Det jag alltid har gillat med Berglins humor är den skenbara enkelheten och torrheten bakom vilken man hittar närmast geniala iakttagelser.
Varje dag man inte äter pizza är en seger av Jan och Maria Bergling är en behändig liten bok (ca 20 x 20 cm, 120 sidor) med en teckning per sida och den lämpar sig utmärkt till strö- och slöläsning. En presentbok som säkert uppskattas av mottagaren - dock under förutsättning att denna är "rätt" målgrupp, dvs mamma, pappa eller barn.
Köp boken på Bokus eller på AdLibris
.


torsdag, juni 18, 2009
Tips: Paul & Siri om livet och skrivandet
onsdag, juni 17, 2009
Dyrgrip av Karel Čapek
Hemkommen från Tjeckien kan jag inte låta bli att presentera min senaste dyrgrip - inte i betydelsen dyr, utan i betydelsen kär: Ett antikvariatexemplar av Karel Čapeks Cesta na sever ((på svenska Resan till Norden, utgiven 1976) med illustrationer av författaren och dikter skrivna av hans fru. Det är en bok som vanligtvis klassificeras som reseskildring eftersom Čapek (1890-1938) beskriver vad han ser och upplever under sin resa i Danmark, Norge och Sverige på 1930-talet, utan att sätt sig själv i centrum. Som en fotobok utan fotografier. På tjeckiska kom boken ut första gången 1936.
Att jag, som Čapeks landsmaninna och utvandrad till Sverige, är smått förtjust i boken är lätt att förstå. Jag kan nu jämföra mina intryck med hans, tänker jag. Hoppas jag, när jag väl har börjat läsa boken ordentligt. Än så länge bläddrar jag lite andäktig i den, beundrar illustrationerna och läser lite på måfå här och där.
”Det är det märkvärdiga med stor litteratur: att den är det mest nationella en nation har och samtidigt talar den ett språk som är begripligt för alla och står dem förtroligt nära.” (Ur Resan till Norden)
Och förresten, visste du att det var just Karel Čapek som uppfann ordet robot? Ja, det är faktiskt sant.
tisdag, juni 16, 2009
tisdag, juni 09, 2009
På Chesil Beach

Kortfattat handlar romanen om Edward och Florence som gifter sig på förmiddagen och ingenting blir som de har tänkt sig. Äktenskapet blir lika katastrofalt som extremt kortvarigt och det fullbordas alldrig. Edward och Florence befinner sig på På Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten, året är 1962. Fast de är i tjugoårsåldern är deras kunskaper i fråga om sex lika med noll. Edward är full av förväntan, medan Florence håller på att bli galen av skräck inför det som komma skall:
"Hon tog hans örsnibb mellan pekfingret och tummen och drog försiktigt hans huvud till sig och viskade: "Jag är faktiskt en aning rädd."
Det var strängt taget inte sant, men hur eftertänksam hon än var, skulle hon aldrig ha kunnat beskriva alla sina känslor: en torr fysisk förnimmelse av stramt tillbakaryggande, allmänt äckel inför vad hon kanske skulle bli ombedd att göra, skam över utsikten att göra honom besviken, och över att avslöjas som en bedragare. Hon tyckte illa om sig själv /.../ Hon måste göra allt för att förmå honom att sänka sina förväntningar."
Det finns mycket sorg i berättelsen över att inte kunna prata öppet med varandra. Detta att sex är tabu blir till en förbannelse för det unga paret. Missförstånd, oärlighet, svikna löften, elakhet, besvikelser, brist på tålamod. En mur byggs så hög att det till slut inte går att ta sig över den.
Många år senare tänker Edward att det enda Florenc "hade behövt var vissheten om hans kärlek, och hans uppmuntrande försäkran om att det inte var bråttom när de hade ett helt liv framför sig. Kärlek och tålamod - om han bara haft dem båda på samma gång - skulle då ha hjälpt dem båda."
Ibland är det mycket lite som behövs och genom att göra ingenting kan man förändra ett helt levnadslopp. Romanen skildrar det psykologiska spelet med kraft och dramatik, det är en tät berättelse.
På Chesil Beach är trots sin korthet (180 sidor) indelad i fem kapitel och Ian McEwan varvar nuet med åter- och framåtblickar på Edwards och Florences liv och på deras förhållande innan vigseln. Edward och Florence är barn av sin tid, sin historia, sin engelskhet, sin religion och sin klass, de är präglade av sin uppväxt. Det är mycket som spelar in.
Stilen i romanen är ett slags växelsång i tredje person med en allvetande berättare i kulliserna som berättar ibland om Florence, ibland om Edward, ibland om båda.
Spåket är som vanligt fulländat när det är Ian McEwan som har skrivit.
måndag, juni 08, 2009
Kuriosa från barndomshemmet
Jag är för tillfället hemma hos min mamma i Tjeckien - och i morse, när jag botaniserade i hennes bokhylla efter något som jag eventuellt kunde ha missat vid mina tidigare besök och som jag skulle vilja ta med mig hem till Sverige, gjorde jag en rolig upptäckt. Jag plockade fram romanen Krakatit av den tjeckiske författaren Karel Čapek (han är ungefär lika betydelsefull för oss tjecker som Moberg är för svenskarna och finns på svenska) och plötsligt ser jag en liten lapp instucken i boken. Nej, det är ingen lapp, det är ett gulnat kuvert. Och på kuvertet står min mammas namn och adressen är ett rum på bb-avdelningen där hon låg med mig när jag föddes. Antingen fick hon boken i present då eller så hade hon den med sig hemmifrån för att ha något att läsa mellan amningstillfällena, hon minns inte exakt. Nu är det bevisat, tycker jag, att jag har fått kärleken till litteraturen och klassikerna med modersmjölken.
fredag, juni 05, 2009
Tjeckien nästa




torsdag, juni 04, 2009
Sylvia Plaths dagböcker och anteckningar - delrapport 2

I augusti 1953 gjorde Sylvia sitt första självmordsförsök. Det står inget om det i dagboken, det finns ett tomrum på ett par år. Glatt innan. Andra delen börjar med anteckningar från november 1955. Jag skönjer en djupare röst - en röst redan märkt av livet, märkt av odefinierbar sorg: "Jag ropar på nåd och drar mig stelt undan. Jag går i svart, klär mig allt oftare i svart numera. Jag tappade min ena röda handske på ett cocktailparty. Jag har bara svarta kvar och de är kalla och obehagliga."
Jag tycker om språket, hur hon beskriver det smärtsamma - enkelt och ändå målande och djupt.
* "Jag talar med mig själv och ser på de svarta träden, så barmhärtigt neutrala. Så mycket lättare än att möta människor, än att tvingas se glad ut, osårbar, intelligent. Utan masker vandrar jag och talar till månen, till den neutrala opersonliga kraft som inte hör, blott accepterar min existens. Och inte förgör mig."
* "Den enda fulländade kärlek jag känner är till min bror. Eftersom jag inte kan älska honom fysiskt kommer jag alltid att älska honom."
* "Jag måste "gå in för att hjälpa andra, med kärlek och tillit, och aldrig bli sur och kall och bitter. Det är räddningen. Att ge av inre kärlek. Att bevara kärleken till livet, vad som än händer, och ge till andra. Generöst."
* "Kära doktorn: jag mår inte alls bra. Jag har ett hjärta i magen som bultar och hånar."
Stackars flicka, så mycket ångest ska man inte behöva ha när man är bara drygt tjugo år gammal.
Men så finns det en annan sida av Sylvia Plath också, en sida som är driven av stark sexlust. På ett ställe finns det till till exempel en udda beskrivning av hur hon upplever förbjuden sensuell njutning av att peta sig i näsan. "Gud, vilken sexuell njutning!" utbrister hon vid tanke på sitt "snorgröna hav". Inte hade jag kunnat tro att Charlotte Roche möjligen fått idén till boken Våtmarker av att läsa i Plaths Dagböcker. Fast det här är naturligtvis helt taget ur luften av mig. Det är bara det att just det aktuella stycket uppvisar påfallande likheter med innehållet i Våtmarker. Inget man förväntar sig i första hand.
Men det är också ett exempel på att dagboken knappast var tänkt för publicering i framtiden. Jag tror åtminstone inte det. Jag upplever den som för naken och uppriktig för att vara tillrättalagd.
Jag har mer än hälften av dagböckerna kvar att läsa, ett helt årtionde av bilder ur ett liv som fått ett så tragiskt slut.
Delrapport nr 1 finns här.
Lycka till på nya jobbet!
Det känns "förvånansvärt bra, med tanke på omständigheterna", säger Peter Englund om att efterträda Horace Engdahl som som ständig sekreterare för Svenska Akademien.


Årets sommarpratare med koppling till litteratur
Juni:
Hanna Hellquist
Helena von Zweigbergk
Linda Olsson
Juli:
Herman Lindqvist
Sara Paborn
Katerina Janouch
Ann Heberlein
P O Enquist
Madeleine Westin
Lasse Berg
Peter Englund
Augusti:
Alex Schulman
Bodil Malmsten
Jan Guillou


tisdag, juni 02, 2009
Billigaste billiga Fogelström

Nu måste läsningen av Fogelström bli av!


måndag, juni 01, 2009
Främmande jord

Jhumpa Lahiri, som är av bengalisk ursprung, men född i London och uppvuxen och bosatt i USA, skriver om människor som ofta har samma bakgrund som hon. Hennes favoritmiljöer är Boston och Cambridge och handlingen kretsar kring indiska akademiker och deras familjer. De är inte bara välutbildade, utan ofta även välbärgade. Vi möter människor som är bengaler och mer eller mindre anpassade till livet i USA, och som definierar amerikaner som de som avviker från normen, de man borde undvika. Det spelar ingen roll hur amerikansk man själv har blivit, att vara bengal är ett filter att betrakta världen genom.
Bokens indier är vana att röra sig mellan olika delar av världen och sätta bo om och om igen. Rotlösheten präglar deras liv och tar sig skillda uttryck, för kulturen finns kvar i deras själar. På ett plan analyserar Lahiri konflikten mellan föräldrarnas etniska traditionalism och avkommans friare attityd till livet i det amerikanska samhället, hon visar hur det gamla står mot det nya. Men Lahiri vänder ibland på perspektivet, som till exempel i titelnovellen där det är dottern som vill bära de traditionella rollerna vidare medan hennes far, som är änkling, vill leva det "nya" livet. Det är en mycket välskriven och gripande berättelse och i mitt tycke den bästa av de fristående novellerna.
Lahiris texter sjuder av dramatik. Fast stämningen är lugn på ytan, är det mycker som personerna bär på och ger uttryck för.
Del två i samlingen, den som innehåller tre sammanhängande noveller om Hema och Kaushik, ger prov på en fantastisk berättarkonst. Allt finns med: kärlek, familjekonflikter, död, slump, ödets makt, äventyr. En ren läsnjutning.
Främmande jord är lika lättläst som fascinernade. Perfekt att läsa på stranden i sommar. För översättningen svarar Meta Ottosson.
Läs gärna även recensionerna i Svd, DN eller hos Lyran. Hör författarinnan svara på läsarnas frågor.
Köp boken på Bokus