Revolutionary Road är den amerikanske författaren Richard Yates debutroman från 1961 - en bestsäljare när det begav sig men som sedan under flera år helt glömdes bort, tills den återupptäcktes, blev stämplad som kultbok, kallad för en modern amerikansk klassiker och filmatiserad (med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna). Richard Yates (1926-1992) lyckades aldrig mer skriva något som ens var i närheten av Revolutionary Road.Revolutionary Road är en berättelse som väcker klaustrofobiska känslor eftersom man från början anar katastrofen som komma skall. Från första kapitlet ligger tragedin där på botten och lurar. Den är inte uttalad, men man känner lukten av den över boksidorna. Revolutionary Road skildrar amerikansk mardröm i en välputsad medelklassmiljö:
"Revolutionary Hills villaområde var inte anpassat för tragedier. Det verkade nästan vara med flit som där inte hade lämnats utrymme för några hotfulla skuggor eller spöklika silhuetter. Området var orubbligt idylliskt, ett leksaksland med vita och pastellbleka hus vilkas lysande fönster glimtade milt genom ett lövverk i grönt och gult. Ståtliga strålkastare kastade sitt sken över några av gräsmattorna, över några av de stilfulla ytterdörrarna och över stänkskärmarna på några av de ruvade, glassfärgade bilarna. En man som sprang längs dessa gator i sorg och förtvivlan var ett annomali." (s 322)
Året är 1955, platsen Connecticut utanför New York, i centrum står den unga tvåbarnsfamiljen Wheeler. Frank och April är snart trettio år fyllda men lika verklighetsfrånvarande som uttråkade och missnöjda med tillvaron. Tristess på längden, tristess på tvären. De röker jämt och dricker för mycket, har knapert med pengar och umgås med grannar som de avskyr. Ångesten pyr. Ändå anstränger sig inte Frank särskilt mycket för att göra bruk av sin påstoda intelektuella kapacitet utan nöjer sig lätt med sitt trista jobb på Knox Kontorsmaskiner där han antingen inte gör någonting alls eller skriver reklamblaskor. Ibland vänsterprasslar han med maskinskriverskan. Dessa passager är mycket underhållande och rent av komiska. April är givetvis hemmafru, och det är hennes tillvaro som blir till en tidsinställd bomb vars explosion inte går att hejda.
Stadens amatörteatersällskap har satt upp en pjäs som April spelar huvudrollen i men premiärkvällen blir ett praktfiasko för henne. Misslyckandet förvärrar Aprils depression och känslan av uppgivenhet. I ren desperation kommer hon efter ett tag på idén att de skulle sälja rubb och stubb, ta barnen och flytta till Paris. Väl där skulle hon ta en välbetald utlandstjänst medan Frank skulle ägna tid åt att finna sig själv och i lugn och ro komma på vad han vill göra med sitt liv. Det låter inte klokt. Det låter tvärtom dumt, banalt och orealistiskt. Om förstås inte Richard Yates hade förmågan att skriva så som han gör! Men det har han och därför fungerar blandningen av realism och symbolik, tragik och komik, allvar och satir.
Innerst inne köper dock inte Frank Aprils plan (han har sina skäl) och när det visar sig att April återigen är gravid, blir han glad. Inte för barnet, inte alls, men för att slippa flytta. Men April vill inte föda ett barn till och föreslår en för Frank oacceptabel utväg varpå hela situationen ställs på sin spets och förhållandet krackelerar.
I detta skede dyker det upp en utvecklingsstörd - men ingalunda efterbliven - man i bekanntskapskretesn som tack vare sin observationsförmaga, människokännedom och oblyghet att kalla saker och ting vid deras rätta namn fungerar som lakmuspapper i relationen mellan Frank och April. Plötsligt kan de inte längre dölja något för varandra längre. Bokens klimax är kommen, tragedin står för dörren.
Jag tycker att Revolutionary Road bjuder på en utmärkt psykologisk skildring av Aprils instabila personlighet och Franks bekväma och likgiltiga naivitet. Revolutionary Road är även en träffsäker bild av ett äktenskap i upplösning: Hur det kan gå när man inte länge kan prata med varandra och när man inser att kärleken bara var en bluff. Dessutom är förortsskildringen så detaljerad och så på pricken säker att man tycker sig själv vara på plats, fast känslan av att "tur att det här inte är mitt liv" är påträngande. Språket är rakt, utan utsmyckningar och bitvis smärtsamt nära.
Romanen Revolutionary Road finns nyutgiven i pocketformat (2008), i översättning av Kerstin Gustafsson. Pocketutgåvan är försedd med ett förord av Richard Ford som ger läsaren en intressant litteraturhistorisk bakgrund. Personligen tycker jag att det är bättre att läsa förordet sist - det är bra att ha kännedom om det som Ford pratar om.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag väldigt gärna vill se filmen också. Kate Winslets skådespelarprestation måste vara fantastiskt då Aprils figur bjuder på ett så brett spektrum av känslomässiga uttryck.
Köp boken på Bokus
