torsdag, april 30, 2009
Kulturfyran om läsning
1. Vilka böcker planerar du att läsa i sommar?
Alldeles för många. Utöver böckerna till Jorden runt resan kan jag nämna tre andra: Maken (Gun-Britt Sundström), Kärleken till Frank (Nancy Horan) och Vilda vägar (Annie Proulx). Men min vill-läsa-hög uppgår till nästan tjugo titlar, så det finns lite att välja mellan.
2. Vilken bok läser du just nu?
Just nu har jag sällskap av Solzjenicyn och Nina Hemmingsson, ett spännande par. Båda blir jag klar med idag. I morgon påbörjar jag Det brinnande trädet av Mare Kandre och därefter står Hjärtdjur av Hertha Müller på tur. Och kanske en omläsning av Kafkas Förvandlingen - på tyska.
3. Hur mycket läser du varje vecka?
Det blir en till två böcker i veckan, beroende på bokens omfång och tillgänglig tid. Jag är en långsam läsare som inte gillar att hasta igenom boken.
4. Om du skulle beskriva vad som är viktigast med en bok, med tre ord, vilka tre ord väljer du då?
Språket, tanken, berättelsen.


Veckans citat om litteratur



onsdag, april 29, 2009
Det är inte Stig Larsson som är geniet, det är jag.
"Det är inte Stig Larsson som är geniet, det är jag" , sade Mare Kandre i slutet av 80-talet. Först tänkte jag att usch, vad läskigt. Hade hon på känn att Milleniumtrillogin skulle komma? Men så förstod jag att Stig Larsson och Stieg Larsson är olika personer, naturligtvis.
Mare Kandre (1962-2005) tillhör Sveriges främsta författare och som det geni hon var dog hon alldeles för ung, men hade hunnit skriva elva böcker. Enligt experterna spelar hon i samma division som Virginia Woolf, Sylvia Plath, Franz Kafka eller Fjodor Dostojevskij.
Varför skriver jag nu detta? För att tipsa om programmet K-special nu på fredag den 1 maj kl 20.00 och som är tillägnat henne. Dokumentären heter Det är jag som är geni (klicka på länken för att läsa mera och se lite diverse klipp) och jag vill absolut INTE missa det.
Jag har inte läst något av Mare Kandre tidigare och ju mera jag får veta om henne, desto mer fascinerad av hennes författarskap blir jag. Och nyfiken. Var till och med på biblioteket igår och bunkrade upp med ett par böcker (Det brinnande trädet och Bübins unge) i rädsla av att de skulle bli utlånade allihop när programmet väl har sänts. Så småningom funderar jag på Xavier, Kandres sista bok och den som Kafka skulle ha kunnat skrivit om han levat under samma tid.
Mare Kandres officiella hemsida är en guldgruva för den som vill veta mer. Vill man snabbt skapa sig (eller fräscha upp) en bild av henne och hennes författarskap rekommenderar jag artikeln som publicerades i SvD i samband med hennes död i mars 2005. I samband med det aktuella programmet skriver DN så här.
Har du läst någon av Mare Kandres böcker? Är de så bra som de lärda påstår?
tisdag, april 28, 2009
Flickvännen

På en punkt går Karin emot John - hon vill inte ha barn med honom, hon vågar inte, trots kärleken. P-piller gömmer hon bakom handfatet. Mera ångest.
Karin går omkring i huset, städar lite här, städar lite där. Hon tänker på sitt förhållande med John och frågar sig själv varför hon väljer att leva tillsammans med en kriminell man som när som helst kan bli skjuten eller hamna på kåken. Ångest, rädsla, tvivel! Kärlek och pengar. Det enda hon är säker på är att hon inte vill omvända John, hon vill ha honom så som han är: stark, mäktig och spännande.
Skildringar av Karins motstridiga känslor är romanens styrka. I sådana avsnitt kokar Ramqvist ihop språket till en essens av ångest och tvivel, då kommer man nära Karin. En fantastisk gestaltning som gör romanens Karin till en sammansatt person. Karolina Ramqvist lyckas med komplexiteten, hon har skapat ett trovärdigt psychologiskt porträtt.
En tjemiddag som Karin anordnar för sina så kallade vänninor, som alla är fruar eller flickvänner till Johns kumpaner, blir också en uppvisning i ångest. Och nonchalans. Dessa unga kvinnor är alla lika stora nervvrak och anorexioffer, de röcker, dricker och tar kokain, för det är så mycket att hela tiden vara rädd för... Under kvällen råkar de höra nyheterna - en väktare blev skjuten i ansiktet under ett bankrån. Alla anar sig till sanningen, men ingen säger något. Det är tabu att prata om vad männen sysslar med.
I stället pratar kvinnorna mycket om kläder och sex och här tappar tyvärr boken sitt värde lite grann, det blir för mycket chick-lit. Mycket skitsnack som inte tillför handlingen något. Smått tråkigt.
Trots att tanken på en ung kvinna som väljer ett liv i lyx och passivitet tillsammans med en kriminellt belastad man är provocerande i sig, lämnar mig romanen tämligen oberörd. Det finns ett driv och spänning i berättelsen, men engagemanget räcker inte ända fram. Men bra underhållning är det, ungefär som att se Gudfader, Scarface, Maffiabröder eller Sopranos.
I en intervju sa Ramqvist att hon ville lyfta fram kvinnorna som lever i maffiavärlden och ge dem en röst. Det har hon lyckas med, fast debatten uteblev.
Köp boken på Bokus
måndag, april 27, 2009
Tematrio - Läsning om läsning

1. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón handlar om hur man kan bli besatt av en bok och vad som kan hända när bok och verklighet flyter samman. I romanen förekommer även något så kittlande som de bortglämda böckernas gravkammare. En spännande och underhållande historia, en bladvändare.
2. På resa med Herodotos av Riszard Kapuscinski. Den boken handlar om författarens reportageresor i Afrika och Asien och om boken Historia som skrivits av Herodotos för 2500 år sedan och som Kapuscinski ständigt hade i bagaget. Parallellerna är många. Därmed är det naturligt att även Kapuscinski funderar kring bokens betydelse: "Herodotos bok måste man nämligen läsa flera gånger om, som varje verk av stor betydelse, och för var gång blottas någonting nytt för en: ett nytt skikt, nytt innehåll, nya bilder och innebörder. Varje stor bok rymmer flera böcker som det gäller att upptäcka, fördjupa sig i och förstå." På resa med Herodos är en mycket läsvärd, givande och intressant bok. Här på Bokmania finns fler citat ur den och även ett tidigare inlägg som handlar om På resa med Herodotos och om läsning.
3. Att läsa Lolita i Teheran av Azar Nafisi. En av mina favoritböcker. Azar Nafisi kommer från Iran och har fram till våren 1995 undervisat i litteratur på universitetet i Teheran, sen har hon sagt upp sig för att hon inte längre stod ut med alla restriktioner och religiösa regler. Hon bestämde sig för att realisera en av sina drömmar, nämligen att starta en privat kurs i litteratur som skulle behandla förhållandet mellan litteratur och verklighet. Boken skildrar de två åren under vilka denna märkliga universitetskurs pågick och till saken hör att det bara var unga kvinnor som deltog. De läste både klassisk persisk litteratur och västerländsk litteratur. De läste, diskuterade, letade efter paralleller, uppmuntrades, hittade glädje och hopp. Böckerna kvinnorna läste gav deras liv ett sammanhang som annars hade förblivit dolt för dem då regimen i praktiken inte tillät andra ord än Koranens.


Fel målgrupp
Jag är inte intresserad av Carolinas "spännande liv", varken med eller utan en drink. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag är fel målgrupp.


lördag, april 25, 2009
Jättebra att Posten inte längre finns
fredag, april 24, 2009
Litterära klubben och bokcirkelmat
Men från det ena till det andra: Litterära klubben tände också på idén att delta i Jorden runt resan på 8 böcker som jag presenterade för dem. I maj ska vi läsa Hjärtdjur av Hertha Müller.
torsdag, april 23, 2009
Bokmania uppmärksammas
I Eskilstuna Kuriren idag i samband med Världsbokdagen: en artikel om mitt läsintresse och om bokbloggandet. Jätteroligt! Synd bara att nätversionen inte innehåller texten i sin helhet...


Världsbokdagen idag!
Idag fyller Världsbokdagen 14 år! Läs mer på webbplatsen för Unescos Världsbokdag - 23 april. Länge leve boken!
Jag ska fira den tillsammans med mina kompisar i Litterära klubben (så kallar vi vår bokcirkel) i kväll. Hur firar du?


onsdag, april 22, 2009
Boktipset.se - utan att fjäska
När det gäller sidor som det nylanserade boktipset.se så håller jag fullständigt med pocketpocketpocket om att man ska förhålla sig kritiskt till det hela. Jag försöker. Även Kajsa hjälper mig att vara skeptisk.
Men likväl har jag skapat ett eget konto och öppnat Bokmanias bokhylla på boktipset.se. Jag vet redan nu att jag varken har lust eller tid att uppdatera min sida där regelbundet (annat än att betygsätta varje nyläst bok), men känner att medlemskapet där kan generera nya läsare till den här bloggen. Mina skäl till medlemskapet är således helt egoistiska. Precis som med Twitter, om jag ska vara ärlig.
Det primära för mig är trots allt att läsa bra böcker. I andra hand kommer att skriva om dem här på på Bokmania. Resten spelar inte så stor roll. (När det gäller böcker, inte livet i övrigt, så klart.)


tisdag, april 21, 2009
"Svart som silver" av Öijer

bilderna
tänds och släcks i mitt huvud
som lamporna när åskan går
en stark vind
ställer om städerna
vrider allt tillbaka till en prärie
där vildhästarna betar
resväskor
lyfts ur Atlanten
öppnas som kärleksbrev
och jag vänder mig om
ser dagen sjunka
en svartvit stig
brinner av röda smultron
berget i bakgrunden har somnat in
vikt benen under sig
(Vänder mig om av Bruno K. Öijer, ur Svart som silver)
Länge har jag trott att Bruno K. Öijer var en tung och obegriplig poet som bara gjorde sig till under sina scenframträdanden. För att leva upp till sin image som dekadent poet. Håret, röstläge, kläderna. Allt närde mina fördomar och antipatier mot honom. Han tycktes mig vara fullständigt obegriplig och jag gillade inte honom, gav honom inte ens chansen, ville inte höra honom läsa upp sina konstiga verser från tv-rutan i mitt vardagsrum. Jag var totalt anti mot Öijer, egentligen utan synbar anledning. Jag skapade mig en bild av honom, på rätt så lösa grunder, och höll fast vid den. Om jag läste något av honom? Nix, nada. Pinsamt att erkänna det, jag vet.
Så kom en dag då jag snubblade över Öijers senaste diktasamling Svart som silver (2008), boken stod framme i ett ställ på biblioteket och ropade på mig "Du där, ska du inte ta och testa? Du kanske gillar mig? Va? Vad sägs?" Visst, varför inte. Och Öijer följde med mig hem, det är tre veckor sedan. Jag har läst i boken nästan varje dag, från början till slut och kors och tvärs och jag har gått och köpt ett eget exemplar. Jag tycker mycket om Svart som silver. Vad är det som är så bra? Allt. Närheten, bildspråket, den skenbara enkelheten och direktheten. Det universiella som förvandlas till personliga upplevelser medan jag läser. Många av dikterna har redan för alltid bosatt sig i mitt hjärta.
när du vaknar
är du mjuk och varm
och fortfarande utomlands i din kropp
du hade sprungit över sidor av sand
i ett landskap
som var en uppslagen bok
havsvågorna rullade in som rader
och rörde vid din fot
långa ljusa meningar bytte av varandra
turades om att jaga dig uppför en brant
ur din hand
föll en svart liten sol
och surrade till
misslyckades med att sätta
punkt
(Utomlands av Bruno K. Öijer, ur Svart som silver)
Det är roligt att jag nu kan säga: Läs Öijer, för han är så förbaskat bra!
Köp boken på Bokus


måndag, april 20, 2009
J C Oates i senaste Babel


Tematrio: Djur



söndag, april 19, 2009
Jorden runt på 8 böcker - min packning

Jag brukar planera, tänka igenom alla möjliga eventualiteter och jag börjar alltid packa i god tid. Så även nu. Här är bokbeställningen inför resan, med god reservmarginal: Herta Müller (Hjärtdjur), Alexandr Solzjenitsyn (En dag i Ivan Denisovitjs liv), Abraham B. Yehoshua (Kvinnan i Jerusalem), Gao Xingjian (Ensam människas Bibel), Haruki Murakami (Norwegian Wood), Roberto Bolaño (Om natten i Chile), Chinua Achebe (Allt går sönder), Tayeb Salih (Utvandringens tid) och Virginia Woolf (Mrs Dalloway).
Eftersom jag jag kan få för mig att ändra mig in i det sista lämnar jag inga garantier om att det är just dessa böcker som kommer att följa mig på färden. Men det är i alla fall böcker/författare som jag har varit nyfiken på ett bra tag nu, så visst kommer jag att läsa dem - nu eller senare. Sen har jag ju redan sagt att jag varken vill eller orkar följa jorden runt resan slaviskt, men att hoppa ombord på ett kryssningsfartyg och åka med någon vecka då och då kommer att bli skönt.
Förresten, är inte upplägget som gjort för en bokcirkel? Ska fråga mina tjejkompisar i "Litterära klubben" vad de anser om saken. Skulle bli kul om de ville följa med...
lördag, april 18, 2009
Billy & bokgänget på plats
Äntligen är min bok- och läshörna klar, med alla böcker (förutom ordböcker) samlade. Det bästa är att jag kom fram till att jag uppenbarligen har för lite böcker, eftersom några av hyllorna just nu gapar tomma. Fast hur länge då?
Jag har sorterat enligt förljande huvudkategorier:
* Fackböcker så som konst, historia, geografi, trädgård, litteraturvetenskap, populär vetenskap och kockböcker för sig.
* Skönlitteratur (inbundna böcker) så som poesi, romaner och biografier för sig.
* Skönlitteratur i pocket för sig.
* Den ständigt föränderliga måste-läsa-så-snart-som-möjligt-högen för sig.
Jag har inte sorterat efter färg, inte ens pocketarna, eftersom det systemet gör att man inte hittar en bok lika enkelt plus att man måste splittra böcker av en och samma författare i de fall man har flera. Jag har valt att hålla mig till det "gamla tråkiga sättet" - nämligen alfabetisk ordning när det gäller skönlitteratur då det fungerar bäst, tycker jag.
Nu ser jag fram emot att efter ett dygns intensivt skruvande och boksläpande sätta mig ner i fåtöljen som även den inhandlades speciellt för ändamålet, hälla upp ett glas rött, ta en bok och njuta av resultatet.


fredag, april 17, 2009
Billy flyttar in
Och så den stora frågan: Hur är det bäst att sortera böckerna?


torsdag, april 16, 2009
En litterär jorden runt resa

Läslistan och läsplanen ser ut enligt följande:
Östeuropa i Maj:
Franz Kafka (Tjeckien) - Förvandlingen
Herta Müller (Rumänien) - Hjärtdjur
Alexandr Solzjenitsyn (Ryssland) - En dag i Ivan Denisovitjs liv
Mellanöstern i Juni:
Abraham B. Yehoshua (Israel) - Kvinnan i Jerusalem
Suad Amiry (Palestina) - Sharon och min svärmor
Khaled Hosseini (Afghanistan) - Tusen strålande solar
Asien i Juli:
Kiran Desai (Indien) - Bittert arv
Gao Xingjian (Kina) - Ensam människas Bibel
Haruki Murakami (Japan) - Norwegian Wood
Oceanien i Augusti:
Doris Pilkington (Australien) - Rabbit-Proof Fence
Patrick White (Australien) - Tant Theodora
Keri Hulme (Nya Zeeland) - Benfolket
Sydamerika och Västindien i September:
Gabriel García Márquez (Colombia) - Översten får inga brev
Roberto Bolaño (Chile) - Om natten i Chile
Maryse Condé (Guadaloupe) - Färden genom mangroven
Nordamerika i Oktober:
Toni Morrison (USA) - Älskade
Philip Roth (USA) - Envar
Margaret Atwood (Canada) - Oryx och Crake
Afrika i November:
Chinua Achebe (Nigeria) - Allt går sönder
Nadine Gordimer (Sydafrika) - Min sons historia
Tayeb Salih (Sudan) - Utvandringens tid
Västeuropa i December:
José Saramago (Portugal) - Blindheten
Virginia Woolf (England) - Mrs Dalloway
Per Petterson (Norge) - Ut och stjäla hästar
onsdag, april 15, 2009
Revolutionary Road

Stadens amatörteatersällskap har satt upp en pjäs som April spelar huvudrollen i men premiärkvällen blir ett praktfiasko för henne. Misslyckandet förvärrar Aprils depression och känslan av uppgivenhet. I ren desperation kommer hon efter ett tag på idén att de skulle sälja rubb och stubb, ta barnen och flytta till Paris. Väl där skulle hon ta en välbetald utlandstjänst medan Frank skulle ägna tid åt att finna sig själv och i lugn och ro komma på vad han vill göra med sitt liv. Det låter inte klokt. Det låter tvärtom dumt, banalt och orealistiskt. Om förstås inte Richard Yates hade förmågan att skriva så som han gör! Men det har han och därför fungerar blandningen av realism och symbolik, tragik och komik, allvar och satir.
Innerst inne köper dock inte Frank Aprils plan (han har sina skäl) och när det visar sig att April återigen är gravid, blir han glad. Inte för barnet, inte alls, men för att slippa flytta. Men April vill inte föda ett barn till och föreslår en för Frank oacceptabel utväg varpå hela situationen ställs på sin spets och förhållandet krackelerar.
I detta skede dyker det upp en utvecklingsstörd - men ingalunda efterbliven - man i bekanntskapskretesn som tack vare sin observationsförmaga, människokännedom och oblyghet att kalla saker och ting vid deras rätta namn fungerar som lakmuspapper i relationen mellan Frank och April. Plötsligt kan de inte längre dölja något för varandra längre. Bokens klimax är kommen, tragedin står för dörren.
Jag tycker att Revolutionary Road bjuder på en utmärkt psykologisk skildring av Aprils instabila personlighet och Franks bekväma och likgiltiga naivitet. Revolutionary Road är även en träffsäker bild av ett äktenskap i upplösning: Hur det kan gå när man inte länge kan prata med varandra och när man inser att kärleken bara var en bluff. Dessutom är förortsskildringen så detaljerad och så på pricken säker att man tycker sig själv vara på plats, fast känslan av att "tur att det här inte är mitt liv" är påträngande. Språket är rakt, utan utsmyckningar och bitvis smärtsamt nära.
Romanen Revolutionary Road finns nyutgiven i pocketformat (2008), i översättning av Kerstin Gustafsson. Pocketutgåvan är försedd med ett förord av Richard Ford som ger läsaren en intressant litteraturhistorisk bakgrund. Personligen tycker jag att det är bättre att läsa förordet sist - det är bra att ha kännedom om det som Ford pratar om.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag väldigt gärna vill se filmen också. Kate Winslets skådespelarprestation måste vara fantastiskt då Aprils figur bjuder på ett så brett spektrum av känslomässiga uttryck.
Köp boken på Bokus
måndag, april 13, 2009
Fenomenet "påskekrim"
Så här är det: När Lyran för en vecka sedan kom med sin påskekrim-tematrio läste jag först rubriken som "påskerim" och undrade vad sjutton det var för konstiga böcker hon hade i kikaren. Några sådana har inte jag läst, tänkte jag först, tills jag insåg att det dels var min dyslexi-light som spelat mig ett spratt, dels att jag inte läste inledningen så uppmärksamt. Påskekrim, inte påskerim, jaha ja. Men... jag visste inte vad som menades med påskekrim heller. Deckare, visst. Okej. Men vad har de med påsken att göra? Skulle de utspela sig under påsken? Verkade konstigt. Fenomenet påskekrim har alltså hittills gått mig totalt förbi.
Så i lördags (11/4), när DN-Boklördag kom, blev jag äntligen ordentligt upplyst. Under rubriken "Vad sägs om en deckare i påsk" skriver Lena Jordebo om att i Norge är deckare till påsk en åttio år gammal tradition, men trots att det gjorts flera försök att introducera påskekrim i Sverige, bland annat av Piratförlaget, har det inte riktigt lyckats - kanske för att vi har andra vanor än norrmän och olika semestermönster. I en ganska lång och intressant artikel undersöker Jordebo hela fenomenet.
Påskekrim - lansering och utgivning av deckare till påsk i Norge - har sin början år 1923 och har sedan dess genomsyrat det norska kulturlivet. Anledningen till norrmännens deckarfrosseri under påsken är att de tar semester och drar till sinna hytter på fjällen för att åka på tur på dagarna och läsa något lättsmällt på kvällarna. Ungefär.
I Norge börjar deckarutgivningen sex till åtta veckor före påsk, en viktig lansering, vilket man kanske kan jämföra med den årliga svenska lanseringen av nyutgivna deckare i maj och juni, det vill säga månaderna före sommarsemestern. Påsken i Sverige handlar mest om mat och vila, inte så mycket om böcker. Men kanske kommer det att ändras så småningom om förlagen och bokhandlarna bestämmer sig för att slå på stora trumman. Ännu fler deckare åt folket, suck.
"De norska tidningarna skriver mycket om påskekrim. Under åren har de lanserat många teorier om varför vi läser deckare till påsk. Jag är mest tilltalad av den religiösa förklaringen, att påsken har sitt ursprung i ett brott - mordet på Jesus", säger den norska förlagschefen Einar Ibenholt i DN-artikeln.


torsdag, april 09, 2009
Påskläsning och bokcirkelbok
Dessutom läser jag mycket i Öijers senaste diktsamling Svart som silver och är helt tagen. Av bildspråket, känslorna, stämningen, melankolin. Kan inte få nog. Har lånat samlingen på biblioteket men känner att jag vill - måste - äga den.
Via pocketpocketpocket spårade jag bilden hit.


onsdag, april 08, 2009
Göra gott

Jag irriterade mig på alla säger jag, säger hon, säger han. Jag avskydde avsaknad av styckeindelning. Jag hängde inte med i myllret av jag-personer. Fyra hundra sidor? Inte en chans, tänkte jag. Men jo, det fanns en. Som jag tog. Som tur var! För Göra gott är en läsupplevelse utöver det vanliga.
Göra gott är inte alls någon rörig bok, trots att det finns över hundra namngivna huvud- och jag-personer. Att detta fungerar är antingen ett litterärt under eller en ofattbar författarskicklighet. Eftersom Trude Marstein 2006 belönades med det norska kritikerpriset för Göra gott, lutar jag tveklöst åt det senare.
Föreställ dig en norsk småstad en helg i juli, förutom värmeböljan som vilken annan helg som helst. Vad har invånarna för sig? Vad gör de? Till vilka hållplatser har livet fört dem? Vad rör sig i deras huvuden? Vem träffar vem? Var? Vad pratar de om? Varför? Göra gott består av ett myller av röster och tankar riktade från en människa till en annan, på en bestämd plats i universum och under en liten tidsrymd. Det är inte mycket handling i vanlig bemärkelse - snarare ett mellanmänskligt samspel.
Boken börjar med att en man vid namn Peter är på väg tillbaka till staden och från sitt tågfönster ser han Karoline som sitter på ett tåg i motsatt riktning. Det är sent, redan söndag. Karoline har just utan ett ord lämnat sin femtioårsfets, helgens stora tillställning i staden. Det är dessa två tidpunkter som bildar romanens tidsram. En gång i tiden var Karoline Peters älskarinna.
Romanen börjar och slutar med samma händelse, men kompositionen är mer komplicerad än så. Bokens första del heter 8 juli och del två 7 juli. Vi rör oss därmed baklänges, från början till början eller från slut till slut, som vi vill, bara vi förstår att den enda rörelse som inte är möjlig är den linjerära från ett början till ett slut.
Karoline - hustru, fyrabarnsmamma, framgångsrik yrkeskvinna, en skönhet. Vem är hon, denna i allas ögon perfekta kvinna? I viss bemärkelse är hon romanens centrala gestalt: "Alla män älskar Karoline och anstränger sig för att inte visa det. Alla kvinnor hatar Karoline och anstränger sig för att inte visa det." Och Karoline själv "använder andra människor som redskap till att nå sina mål, däribland sin egen familj". Jag uppfattar Karoline som motpol till både romanens övriga personer och titel:
"Du ska älska din nästa så som dig själv, säger Kroline muntert nedlåtande. Inte elakt, men inte så öppet och vänligt heller. Det är orealistiskt, säger hon. Det är hyckleri. Ingen människa älskar andra människor så som sig själv. Möjligen en och annan självuppoffrande mor, men till och med det har jag svårt att tro. /.../ Det är människans hela drivkraft att älska sig själv högre än allt annat, säger Karoline."
Det är ingen slump att romanen heter Göra gott. Det är en banderolltitel!
Något som också är spännande med Trude Marsteins kollektiva roman är hur hon på några få sidor lyckas göra varje person till en levande individ. Hon måste vara ett geni på gestaltning och personbeskrivningar, det finns ingen annan förklaring. Och hur går alla dessa jag-huvudperson-byten egentligen till? Det är enkelt: som en mänsklig kedjereaktion. Exempel: En jag-person tittar ut genom fönstret och ser sin granne småprata med någon. Klipp, ny scen, perspektivbyte, och grannen är jag-huvudperson. Busenkelt att hålla reda på.
Alltså? Trots tveksamheter i början tycker jag att Göra gott är en mycket läsvärd roman; och helt unik i sitt slag. Ge den tid och du blir rikligt belönad.
Läs gärna även recensionerna i DN och i Aftonbladet.
Köp boken på Bokus
tisdag, april 07, 2009
måndag, april 06, 2009
Inledningsmeningar som bloggidé


Miss Potter: ett feel good-filmtips
Beatrix Potter (1866-1943) är en klassisk "sagotant" och en av världens mest kända barnboksförfattare. Hon är bland annat mamma till Pelle Kanin, Mårten Morrhår, Flopsy, Tom Titten med flera. Hennes illustrationer känner man alltid igen.
Beatrix Potter har både skrivit och tecknat berättelser om olika små söta djur och hennes böcker hittar ständigt nya läsare.
Här om dagen råkade jag se filmen Miss Potter, en riktig feel good film som handlar om denna mycker begåvade barnboksförfattare och illustratör (spelas av Renee Zellweger), hennes barndom och genombrott och kärleksaffär med sin förläggare (spelas av Ewan Mcgregor). Hon var då drygt trettio år gammal. Vidare handlar filmen om hur hon efter kärleksaffärens tragiska slut lämnar London för att som ensam kvinna bosätta sig på skotska landsbygden och driva jordbruk på ett flertal gårdar.
Filmen fokuser mycket på Potters tecknande och skrivande, men även på hennes singelliv i artonhundratalets London och ger en intressant bild av hur det tedde sig att vara kvinnlig författare, konstnär och företagare vid förra sekelskiftet. Jag tyckte mycket om filmen. Här kommer ett videoklipp som smakprov. Observera den höga mysfaktorn:


lördag, april 04, 2009
fredag, april 03, 2009
Nordiska rådets litteraturpris 2009 går till...

Ur bedömningskommitténs motivering:
''I romanen beskriver huvudpersonen sina upplevelser och sitt arbete med att bearbeta fragmenterade minnen av flera livskriser inom den egna familjen. Med ett poetiskt och lågmält språk förmedlar Petterson hur svårt det är att få det sagt som känns som det mest nödvändiga att säga till varandra.''
Per Petterson har skrivit ett flertal romaner men bara en enda har hittills blivit översatt till svenska - Ut och stjäla hästar. Läs gärna mera om vinnaren i DN och i SvD.
Vilka de andra nominerade författarna var finns att läsa på Nordiska rådets hemsida.
Jonas Thente från DN har läst de böcker som nominerats till Nordiska rådets litteraturpris 2009 och konstaterar att det inte finns någon enhetlig nordisk litteratur men däremot många bra författare.
Jag har inte läst boken Ut och stjäla hästar, men hört talas om den. Har någon av er bloggläsare läst den och vill berätta hur den är?


torsdag, april 02, 2009
Rea på rea
Skylten med texten "50% på reapriset" som dinglar i luften ovanför ett fullbellagt bokbord har en tendens att väcka ett svårkontrollerbart ha-begär hos mig. Näsborrarna vidgas, jag drar in bokdoften och handen letar sig direkt till fyndet. Dagens fynd är: Den ryske debutantens handbok (Gary Shteyngart), Vilda vägar (Annie Proulx) och Med livet som insats, berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets (Bengt Jangfeldt). Stora, härliga, inbundna böcker! 1236 sidor. Endast 130 kronor. Jag är så nöjd så.


2x Philip Roth

onsdag, april 01, 2009
En ska bort






Vergilius, Shakespeare och Austen på Facebook
Aeneiden finns här, Hamlet här och Pride and Prejudice här.
Jag undrar om det håller på att bli så att den moderna människan mäktar med ensdast lustiga kortversioner av mustiga klassiker. Fast å andra sidan krävs det en viss kännedom om varje verk för att ha rätt behållning av kortversionerna. I annat fall fattar man nog inte poängen, tror jag.

