Jag är omtumlad och imponerad över vilken gudabegåvad författare Sofi Oksanen är. Vilken tjej! Vilken debutroman! Vilket tungt ämnesval! Fast innan jag ger mig i kast med recensionen av Stalins kossor måste jag smälta intrycken lite grann, så ge mig en dag ...Jag är mycket förtjust i omslaget och i dess inneboende symbolik. Det är mjukt men ändå mycket uttrycksfullt. Bilden visar en ung kvinna av vars ansikte syns bara rödmålade halvöppna läppar. Hon är på väg att stoppa två fingrar i halsen, det är inget v-tecken hon gör. Naglarna är målade i samma signalröda färg som läpparna. Rött - den förhatliga Sovjetstatens färg. Omslaget är gjort av Piia Abo och Magnus Ekberg.
Till skillnad från Sofi Oksanens andra bok, Baby Jane, finns det inget "sound track" i Stalins kossor, här saknas musiken helt och hållet. Därför vill jag ge mig friheten att tilldela den en låt: den av ryssarna dissade Tingeling-låten. Har en känsla av att Sofi Oksanen skulle kunna gilla det.
