Det finns så mycket förtätad ensamhet i Doktor Glas att man kan skära den med kniv. Så mycket hopplöshet, själslig olycka och längtan efter att vara älskad att man vill gråta.
Igår såg jag Krister Henrikssons enmansföreställning Doktor Glas på tv och det var ett skådespeleri av sällan skådad slag. Otroligt gripande och nära upplevelse av Hjalmar Söderbergs klassiker. Texten, förstärkt av Krister Henrikssons framförande och skickligt foto, har liksom borrat in sig under huden och är ännu kvar där, den vill inte släppa. Krister Henriksson spelade inte, han VAR doktor Glas. Jag var sedan tvungen att direkt plocka fram min Doktor Glas-bok och snabbläsa den innan jag gick och lade mig.
T.o.m. den 27 mars kan man se inspelningen av Doktor Glas i SVT Play (här är länken).
Här kommer några av Doktor Glas numera klassiska ord:
"Ingenting förringar och drar ned en människa så, som medvetandet att icke vara älskad."
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
"Självmord är fult. Men det kan vara ännu fulare att leva. Det är förskräckligt att man så ofta bara har det som är mer eller mindre fult att välja på."
"Vem var det som sade:´Livet är kort men timmarna äro långa.´Det borde ha varit en matematiker som Pascal, men det var visst Fénélon. Synd, att det inte var jag."
"Liv, jag förstår dig inte. Men jag säger inte att det är ditt fel."
"Aldrig blir hon min; aldrig. Jag gjorde aldrig hennes kind röd, och det var inte jag som hade gjort den kritblek nu. Och aldrig ska hon med ångest i hjärtat ila över gatan om natten med ett brev till mig. Mig gick livet förbi."
